OM RASEN SCHAPENDOES

Många är intresserade av rasen schapendoes och många har aldrig hört talas om dem. Därför tänkte jag skriva hur jag själv ser på rasen och försöka ge en beskrivning till den som eventuellt vill ha en schappe som familjemedlem i framtiden.
Jag tar med några av de vanligaste frågorna. Har Du fler frågor är Du välkommen att skriva en kommentar här på sidan så ska jag svara så bra jag kan.
Vad är en schapendoes?
En schapendoes är en mellanstor, holländsk vallhund med lång päls och med en sprittande glädje. Det är en lättviktare som studsar fram och som kan "vända på en femöring". Det är en relativt frisk ras som är mycket mångsidig och passar den aktiva hundägaren. Läs rasstandarden här:  http://www.skk.se/kopahund/hundraser-valpkullar/schapendoes/

Hur är en schapendoes i sättet?
Sprudlande glad och mycket sällan eller aldrig negativ. Den idealiska familjehunden som är vänlig mot barn. Får en stor personlighet med mycket charm, med en  älskvärd, okomplicerad karaktär. Mycket arbetsglad, lättlärd och positiv. Den är social och uppfattas oftast som lydig, vänlig och fungerar mycket bra med andra hundar och djur. En schapendoes startar sällan ett bråk, men kan såklart svara upp om någon annan hund tränger den. Den ska vara modig men kan också reagera stort som en vallhund ska göra. Om den blir rädd för något så går det snabbt över. En schapendoes blir mycket fäst vid sin familj och vill alltid vara med. Den är barnvänlig som få, men självklart ska mötet hund/barn övervakas så inget händer. Om en hund, vilken som helst, blir luggad eller nypt så kan den absolut försvara sig och det vill ju ingen vara med om.
Schapendoes fungerar oftast mycket väl i flock om flera hundar och tillsammans med andra djur vilka det än vara må - får, getter, katter, hästar, marsvin, kaniner.....osv. Men som med allt så behöver man introducera djuren för varann på ett bra sätt.
Jaktinstinkten är minimal och den är lätt att ha lös med lite träning. Som liten valp kan den ibland vara självständig och då behöver man träna kontakt, inkallning och ha roligt ihop. Både inomhus och utomhus.
Den är oftast ganska tystlåten men kan ge skall när något kommer. När det gäller skall är de olika benägna till det. En del har det liksom i sig att dra iväg några skall om något händer omkring dem, men de brukar inte skälla under lek, till exempel. Då är de ofta tysta.
Den är en ganska dålig vakthund, även om den larmar. Det hör samman med deras vänliga och glada sätt.
En vuxen schappe är lugn inomhus och så är det fullt ös utomhus! Ofta går den från vila till aktivitet på ett kick på sin människas signal. Det är en livlig hund utan att vara nervöst lagd.
Det här är en vallhund med visst mått av självstädighet, vilket gör att den inte lyder blint. Ibland kan du behöva jobba på belöningarna för att din hund ska se att det lönar sig att göra som du säger. Dock är en schapendoes med bra grundlydnad oftast mycket följsam och lydig.
En schappe är temperamentsfull men ska ha lätt för att varva ner också.
Att ha med sin schapendoes till vänner
Jag tyckte att denna detalj var värd en egen rubrik. Det är viktigt för mig att kunna ha med mina hundar så mycket som möjligt och då innebär det ofta att ta med dem hem till släkt, vänner och bekanta.
Min erfarenhet är att rasen är lätt att ha med sig hem till andra familjer. De är mjuka i sättet och tar liksom hänsyn till att det inte är deras hus.
Det är ofta ganska lätt att ta med en schappe hem till människor som inte är vana med hund. En schappe sätter sällan igång och röjer runt så blomkrukorna yr omkring fönsterbänkarna utan tar det ganska lugnt, eller väldigt lugnt.
Även jag som har två schappar kan ha med dem båda hem till folk. De tittar sig omkring lugnt och lägger sig sedan och vilar (om än de samtidigt håller koll på vad som händer) på golvet bredvid mig.
Undantag finns såklart och som allt annat så behövs det viss träning.
En schappe är av naturen nyfiken, så bli inte förvånad om den vill titta på och nosa på det som finns omkring den. Men oftast gör den det varsamt och utan att folk ramlar omkull eller att saker rasar i backen.

Kräver pälsen mycket skötsel?
Pälsen består av underull som täcks av långa, sträva hår som är minst 10 cm på bakdelen. Valppälsen är mycket mjuk, men blir alltmer sträv allteftersom den byts ut. Den sträva pälsen är att föredra och vuxenpälsen ska inte vara mjuk och ullig.
Generellt sett kräver en päls som är av bra, rastypisk kvalitet förvånansvärt lite skötsel. När hunden är 7 månader-1,5 år och håller på att byta päls, så kan tovorna bli många om man inte kammar och håller efter ordentligt. Några måste då kamma varje dag, medan andra kanske behöver kamning 1-2 ggr/vecka. Från 1,5-2 års ålder kräver den dock oftast bara en genomkamning en gång per 3-4 veckor.
Pälsen ska inte klippas, men om du inte har tänkt ställa ut hunden så kan du förstås klippa ner den om du vill det. Ångrar man sig tar det flera år att spara ut den igen och man kan tyvärr inte räkna med att den blir likadan som den var innan.
Den långa pälsen är "självrengörande" och en smutsig och lerig päls blir relativt ren redan när den torkat. Pälsen torkar snabbt. Det kan fastna kvistar, löv och annat i den men oftast lossnar det av sig självt innan ni är hemma igen. Dock kan man få räkna med att det kan komma in lite småsaker från naturen då och då. Lite sand i soffan är bara mysigt,  eller?! Som kompensation lossar en schapendoes i stort sett ingen päls. De långa stråna sitter där de sitter, medan underullen kan lossna lite, framförallt om man slarvar med kamningen. Personligen tycker jag inte att hemmet blir skräpigare eller smutsigare med en schapendoes än med någon annan ras jag haft.
Oftast kan man kamma en päls ren, men ibland behövs en schamponering. När det gäller schamponering så går åsikterna isär. Några anser att en schappepäls aldrig ska badas, medan de flesta badar den vid behov. Själv duschar och schamponerar jag ungefär 2 ggr/halvår eller mer sällan. Jag är egentligen allergisk mot både hund och pollen och därför brukar jag duscha hundarna ganska ofta. Men Lystra duschar jag alltmer sällan eftersom jag inte känner av henne som jag kände av vår franska bulldogg och vår schäferblandning.
En bra päls skyddar mot värme, kyla, stötar mm.
En mycket bra detalj om pälsen är att den inte luktar hund. Även en päls som inte tvättas med schampoo så ofta luktar faktiskt ganska gott.
Egen erfarenhet pekar mot att en klippt päls verkligen inte behöver betyda mindre tovor utan ibland faktiskt tvärtom. Före Lystras klippning kammade jag henne fläckvis där det behövdes ca 1 gång/månad. Jag klippte henne till halvlångt med sax efter valpningen 2016 och tiden därefter fick jag kamma henne varje vecka och ibland ta nån tova däremellan också. Min teori är att det berodde det på att underullen kom närmre ytan och filtade sig lättare då. När hennes päls var längre igen(ca 2 dm) behövde jag återigen bara kamma henne nån gång i månaden. Kanske har andra en annan erfarenhet? Skriv gärna i kommentarsfältet här nedan.

Är schapendoes passande för en nybörjare?
Detta är den i särklass svåraste frågan man kan få. Jag måste säga att en schappe kan passa jättebra som förstagångshund, men då måste ägaren vara genuint intresserad av hund och villig att lära sig hur hundar fungerar. Man behöver också gå kurser för att lära sig mer, samt för att få hjälp med den sociala träningen. Det finns erfarna hundägare som har mindre hundintresse och förståelse medan det finns nybörjare som verkligen kan ge sin hund de allra bästa förutsättningarna. Är du intresserad av hund, vet att du har tid att lägga på den, och gärna vill ha just en schapendoes - slå till! Den kommer ge dig och din familj många lyckliga år! Som alltid är det viktigt att kolla upp uppfödaren, föräldradjuren och läsa på lite för att få bästa möjliga förutsättningar. Hälsa och mentalitet är minst lika viktigt som ett rastypiskt utseende, så alla meriter hundarna har pekar på vilken typ valparna kommer få. Köper du en vuxen schapendoes behöver du får gott om tid att bekanta dig med den och se om ni trivs ihop.
Hur mycket motion behöver en schapendoes?
En schapendoes mår allra bäst om den får vara aktiv varje dag. En nöjd hund som trivs med livet blir också trevlig och lätthanterlig. Viktigast är att den får följa med och inte behöver vara ensam så ofta och mycket. 
En timmes promenad varje dag behöver den vuxna hunden, även om den klarar av att vara mer passiv än så om du  t ex blir sjuk en vecka. En hund som får träna något som stimulerar hjärnan blir mycket trevligare än en som bara får promenader/lek. Sådan träning är t ex lydnad, spår, vallninng, agility, små nyttobeteenden som att stänga skåpdörrar mm. Sådan träning behöver hunden flera gånger varje vecka för att få tillräcklig stimulans. Det är en smart hund som vill få använda sina resurser.
En schapendoes kan jobba en hel dag om du har tränat den till det, så det är en optimal ras för den aktiva.
Var noga med att inte motionera valpen det första året. Motion behöver den inte, men massvis med miljö/socialträning samt kontaktövningar! Så ägna tiden åt sånt istället. Träning som inte belastar det växande skelettet för ensidigt är bra under första året. Det är allt möjligt såsom spår, lydnad, små konster mm. Men kom också ihåg att lära hunden att koppla av - det är särskilt viktigt för en vallhund.
Om hunden inte får tillräcklig stimulans kan den hitta på egna aktiviteter. Det kan handla om tydligare jaktlust, att den skäller mer, reagerar större om den blir skrämd, gräver i rabatterna, drar mer i koppel, får svårare att koncentrera sig, svårare att komma till ro och mycket mer.
En schappe som får gå omkring fritt på gården i timmar varje dag får mer stimulans än en som är inne i en lägenhet större delen av dagen. Så bor du i lägenhet i stan kanske du behöver se över mängden aktivitet så det passar en ras som är framavlad för att vara aktiv.

Sjukdomar i rasen
Schapendoes är en relativt frisk ras och har inga sjukdomar som omfattas av SKK´s hälsoprogram. Det förekommer HD, ED och ögonsjukdomen gPRA samt katarakt.
I övrigt kan en schapendoes drabbas av olika sjukdomar, precis som alla hundar i alla raser, men det finns inga direkt rasbundna sjukdomar och defekter förutom ovan nämnda.
Inför avel ska hundarna ögonlysas. Minst den ena föräldern till en kull ska testas för gPRA och ej vara anlagsbärare. Röntgen är inget krav, men eftersom det ökar något så är det fördelaktigt med röntgen HD(höftleder) och ED(armbågsleder) på avelsdjur.
En schappe håller sig oftast "evigt ung" och är oftast sprudlande lekfull hela livet igenom. En ålder på 14-15 år är inte ovanligt.

Finns det några nackdelar/problem?
Självklart har alla raser nackdelar och egenskaper som i fel situationer kan bli till ett problem. Schapparna behöver en vänlig och snäll uppfostran, men med konsekventa regler. Den kan lätt ta illa vid sig och tappar självförtroendet om man är barsk eller tar tag i den när den gör fel. Nej, då är det mycket mer framgångsrikt att lära den vad den SKA gör istället. Om man måste stoppa den så lyssnar den oftast på en röst som är bestämd men vänlig. Annars får du plocka upp hunden och avleda den med nåt som den får göra istället. En hund som lärt sig hårda metoder blir oftast allt hårdare själv eller mycket undergiven. Det är aldrig en fördel med en undergiven hund.
Eftersom vallhundar reagerar snabbt och stort så behöver den tidigt få följa med överallt, i olika miljöer, träffa många hundar och människor. Den behöver få vara på ställen där det låter konstigt, där man måste gå på lite konstiga underlag mm. Det är för att den ska lära sig att det kan se ut på många olika sätt utan att det är farligt. Redan under de första veckorna när du tar hem valpen behöver du se till att den får hänga med "överallt" och få träffa andra, snälla hundar. Såklart måste hunden få gott om tid att sova och ha det lugnt, men en schapendoes behöver mycket miljöträning för att bli stabil som vuxen. Om du inte brukar åka till stan så bör du göra dig en resa ändå, enbart för att hunden ska få erfarenheterna av det. Om du brukar vara mycket hemma så tjänar du på att arrangera en lång rad olika små resor där hunden får hänga med eftersom det ger en bra grund för hela hundens liv. Ta med den på brukshundsklubben, till köpcentra, in i hundbutiken, åk buss, ta en fika på torget och allt möjligt annat. Du tjänar på det i längden. 
En del får problem med hundmöten eftersom schappen är lite känslig för de signaler som de mötande hundarna sänder ut. Det finns en rad schappeägare som fått bli experter på att träna hundmöten. Därför är den tidiga sociala träningen mycket viktig. Hunden behöver inte hälsa på alla hundar, men att få se hundar av olika färg och form minimerar risken för bekymmer i "tonåren".
Jag upplever att schapendoes är en ras som behöver "ramas in", dvs att i vissa sammanhang måste hon veta tydligt vad som förväntas av henne för att hon ska vara trygg. Konkret så passar det jättebra att lära hunden sitta mellan dina fötter när den ska ta det lugnt. Om den lärt sig att alltid vara lugn när den placeras där så kommer det kunna användas ofta, ofta.
På kurs, på resa mm så är det ofta mycket bra att ha med en bur där hunden kan vila. Det blir ett mindre utrymme att röra sig på och det blir mindre detaljer som hunden måste förhålla sig till. Det är det jag menar med att "rama in".
En del schappar kan bli svåra att ensamhetsträna, även om de allra flesta går superbra att ha själva bara man tränar på ett lugnt och metodiskt sätt.
Ibland är de petiga i maten. De kan avmagra ordentligt utan att de dras till matskålen. Så att prova flera olika foder är ibland vardag för en schappeägare, medan andra schappar äter allt med hjärtans lust. Färskfoder fungerar dock väl för de allra flesta. Att ta emot godis på träning är oftast en helt annan sak och det gör de oftast med glädje. Att jobba för sin mat njuter den av.
Vissa linjer inom rasen har tjocka, långa pälsar som blir väldigt varma på sommaren. Kolla på föräldrarna för att se hur just din valp troligen kommer se ut. De pälsar som är "mittemellan" är oftast bäst och då kommer man inte behöva dra ner på träning sommartid pga pälsen i alla fall.
Eftersom schapendoes är en temperamentsfull ras kan de under det första året vara lite jobbiga. De mognar sent och tar tid på sig att "landa". Jag har under båda mina hundars uppväxt slitit mitt hår och ångrat mig mer än en gång att jag skaffat rasen under deras första 1-2 år. Men när de sen landar tar de ens hjärta flera gånger om och då är det verkligen värt allt! Den ånger man ganska nyss hade byts ofta i en mersmak för rasen. Tro mig - jag vet! Försök hålla lugnet när unghunden inte gör det. Lägg den traggliga träningen åt sidan under vissa, lite jobbigare perioder, och ägna dig åt gos och kel istället. De där orden: "Älska mig mest när jag förtjänar det minst, för då behöver jag det bäst!" är verkligen bra att ha med sig. Med tålamod, kärlek och uthållighet kommer ni komma igenom det där jobbiga med en djup och bra relation er emellan.
Det kan, med vissa individer, bli viktigt vilken typ av aktivering man ger sin schapendoes med tanke på aktivitetsnivå. En hund som går upp i varv kan behöva lära sig jobba mer koncentrerat och då kan spår fungera bra. En agilityhund som bara tränas i uppvarvande pass behöver balansera aktiviteten med något lugnare. Ta hjälp av din uppfödare och hundkunniga omkring dig.

Mycket av de nackdelar jag nämnt gäller för många olika raser och behöver absolut inte drabba er.  Det som är bra med att redan innan veta vad som KAN bli svårt är att det blir så oerhört mycket lättare att förebygga så att de INTE uppstår.
Schapendoesägares ord om rasen
Arbetsvillig, trogen, lättlärd, nyfiken, livsnjutare, social, charmig, sällskaplig, glad, stor personlighet, mångsidig, kelen, glädjespridare, tystlåten, underbar vän, en riktig clown, mysig, vänlig, barnkär, lekfull, underbar,
en gång schapendoes - alltid schapendoes!

Läs mitt tidigare inlägg om varför jag fastnat för rasen
http://hund-lycka.blogspot.se/2015/12/varfor-valjer-jag-annu-en-schapendoes.html

SLUTORD
För den som beslutar sig för att skaffa en schapendoes kan jag bara gratulera! När man vet lite om dem redan innan så har man mycket goda förutsättningar för att få en av de bästa vänner man nånsin haft. Trognare än en schappe är svårt att få. För att inte nämna den underbara charmen 
Lycka till!
 En schapendoes vill gärna ligga på upphöjda platser i hemmet
 Soffryggar är perfekt! De kan man både sitta på......
.....och ligga på!
eller så sitter man i  fönstret och spanar
Snö är nåt av det bästa en schapendoes vet!! Tror det gäller alla, faktiskt

6 kommentarer:

  1. Hej Therese! Vi har läst din "rasbeskrivning" och efter ha haft en Schappis i 14 år kan vi inte annat än hålla med dig till fullo. Ser fram emot att hämta hem lille Schappe. Lena och Nisse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Vad kul! Ja, ni har verkligen mångårig erfarenhet av rasen!
      Och nu blir den en till! Ljuvligt! Känns bra att lämna över Schappe i era varma händer
      Vi ses

      Radera
  2. Vad menas när man beskriver rasen som temperamentsfull? För mig är temperamentsfull = har mycket humör, blir lätt arg. Men jag får känslan av att det inte är det som menas när ni använder den beskrivningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din synpunkt och fråga!
      Ordet har många betydelser - livlig, passionerad, energisk, uttrycksfull, impulsiv. Det är detta jag menar.
      Temperamentsfull kan också ha mer negativt laddade betydelser som eldig, hetsig osv. En schapendoes som står under stor stress kan ramla över dit, även om det inte är för att den i grunden menar ont, men det gäller nog de flesta som är under stress - hund som människa.
      Min syn på rasen är den sammanlagda texten ovan med många skiftningar. Den livliga och lite impulsiva hunden behöver ramas in, hanteras med vänlighet och läras att koppla av - då blir det en helt ljuvlig varelse med en sprudlande och mångfacetterad personlighet!
      Hoppas mitt svar hjälpte dig 😀
      Må så gott
      /Therese

      Radera
    2. Tack för ett informativt och hjälpsamt svar! Jag undrar även över det här med öronvård hos schapendoes. Bör örat trimmas, ryckas och/eller rensas regelbundet eller finns det något annat som man bör tänka på när det gäller det?

      Radera
    3. Jag rycker vid behov bort överflödigt hår inuti hörselgången. Men på min 4-åriga tik räcker antalet fingrar på mina händer lätt till för antalet tillfällen i hennes liv som jag gjort det.
      Ingen klippning runt öronen alls. Enbart rycka.
      Öronrens vid behov, men mina har sällan behövt det heller.
      Öronen har jag med andra ord inte behövt lägga särskilt mycket jobb på. Örat ska inte lukta illa och hunden ska inte klia och skaka på huvudet, för då kan det vara besvärligt från öronen. Men det gäller alla raser 😀

      Radera