söndag 16 juni 2019

Schapendoesvalpar snart här!

Nu är det dags för lite nyheter om den dräktiga Sally på Schalinda´s kennel. Snart är det nämligen dags för Silas-valpar att se världens ljus!! Tjohooo!! 
Bild från lördag 15/6. 
Ca dygn 54 i dräktigheten. Bara ca 8-9 dar kvar nu om vi räknar från första parningen, på ett ungefär. Oj, vad det närmar sig

Dagens mått:
Vikt: 16,7 kg - ökning 600g från förra veckan. Start 13,5 kg
Mage: 64 cm - ökning 4 cm från förra veckan. Start 51 cm
Midja: 56 cm - ökning 4 cm från förra veckan. Start 41 cm
Här ligger hon och fläker ut sig medan Stella tycker hon är dötråkig! 

Hon flåsar lite och verkar tycka att det trycker på.
Ska bli så spännande att se vilka som ligger där inne, och hur många 💖 Borde vara fler än 2. Om det inte är små elefanter hon ska föda 😂

Jag tror det är Sallys mamma Fanny som värmer upp poolen åt Sally. Poolen fungerar som valplåda och de mjuka kanterna skyddar valparna om tiken skulle råka ligga mot dem.

Ikväll har min kompis Marie med frallan Arvid varit hit och vi gick på en promenad. Supermysigt.
Hennes tik är parad för en vecka sedan så snart kanske även Arvid och tjejen Wilma blir föräldrar. Vi håller tummarna!
Det blir bilder en annan dag från dagens träff 

lördag 15 juni 2019

Hundkapplöpning

Idag cyklade jag och maken till Örebro Hundkapplöpningsbana för att se en vän tävla med sin whippet. Ingen av oss hade varit på nåt sånt tidigare och skulle nog inte kommit dit om det inte var för Carina och hennes Algot. Vi stannade ett par timmar, men tiden gick fort.
Där fanns kiosk, lotteriförsäljning och man kunde spela på hundarna om man ville.
Vilket ös det var på doggsen! Det är riktiga sprint-maskiner, vinthundar. Det är så uppenbart att de är gjorda för detta.
Den här tjejen var väl söt med sitt rosa halsband och sin smäckra kropp!
En sån där VILL-HA individ!
Jag är ju lite extra förtjust i vinthundar och har tittat extra på både whippet, galgo espagnol och borzoi med en dröm om en egen sån i framtiden. Greyhonden är ju också en av vinthundarna, och kanske den rasen som är mest känd för kapplöpning. Oerhört coola i sitt sätt, men när den kommer lös är det som om den spränger ljudvallarna med sin fart.
Dock kanske greyhounden är en aning för stor i min smak, liksom såklart borzoi och galgo espagnol, men man ska aldrig säga aldrig. Det har jag lärt mig...
Munkorgen har de för att inte råka nypa varandra när de kommer ikapp den mekaniska haren på slutet. Korgar liknande den här modellen var vanligast. Den ger bra utrymme för flämtningar och hunden kan hålla munnen öppen
Såhär ser själva "haren ut". En motor dras i världens fart fram längs metallrelingen och drar en trasa som hundarna jagar. Tänk, vad de är jaktvilliga som kan tänka sig en trasa istället för den riktiga kaninen! Det är lätt att förstå att en hare kan ha problem att hålla ifrån den här typen av hund när man ser accelerationen och uthålligheten. Tur att det är förbjudet med riktiga kaniner sedan många många år.
Det skulle vara roligt att se hur Silas skulle klara sig mot de här fartvidundren! Han hade nog sett ut som om han GICK runt banan. Eller så skulle han bli så chockad att han faktiskt stod helt stilla och glodde. Haha.
Det blev många bilder, så det blir flera inlägg från dagens äventyr. Och vem vet - jag kanske kommer åka tillbaka för att se de vackra djuren springa. Det var trevligt! Bjuder på ett slow-mo-klipp
Coolt va!! Som en stilstudie i rörelseapparaten! 

fredag 14 juni 2019

Titta vad jag hitta på lådan

🎵🎶Jajjamen, titta vad jag hitta i lådan🎵
Jajjamen, Hundsport med bilagooor🎶

Känner ni igen Robertz tongångar? Min version är lite mer rumsren text på, dock

Här ska läsas Hundsport, minsann! GÅNGER TRE! 
Med helgen framför mig, sittandes i en mjuk soffa i uterummet med två hundar som äter (visserligen med en viss stank omkring sig) oxstrupe från MUSH, å mår gott - ja, då är livet fint! 

torsdag 13 juni 2019

Valpbilder i väntan på valparna

Nu är det bara 2 veckor kvar tills Sallys valpar är beräknade. Fosterrörelser kan kännas nu och kanske tycker Sally det känns lite konstigt. Tiden går så enormt mycket fortare när man inte har den dräktiga tiken hemma och kan se henne varje dag. Nu känns det som tiden gått väldigt fort och det minns jag tydligt att det inte kändes när Lystra väntade smått....Då letade jag tecken på henne hela tiden, mätte, vägde, väntade....
Jag har letat på min blogg och hittat bilder på när Silas föddes och hans första veckor.
Lystra var en fin mamma till sina grabbar. Hon växte av hela upplevelsen och sin nya roll
Silas såg ut som en älg när han föddes. Han var ingen vacker syn första dygnen. Sen ändrade han sig och blev mer lik en säl.....hundvalp blev han senare....
Fast nosen såg ibland ut som på en tiger, eller nåt
Silas i närbild. Tänk att han varit så liten och tänk att jag fick chansen att ha valpkullen hemma hos mig. Det var en spännande upplevelse
Det här måste vara den bästa bild jag tagit. Tre valpar på hög. Tänk, vilken tur jag hade som hann föreviga det. Min gissning är att det är Silas som är i mitten. Han hade en vit haka
Det här är också en sån där bild som jag är glad att jag lyckades ta.
En härlig pussbild
Ja, såhär såg Silas ut när han hade lärt sig gå litegrann. Svart som natten.
Det har hänt lite med honom sen dess, kan man säga.
Nu är det snart helg igen och sen kommer en ny vecka, ja, och sen är det snart dags för bebisar där borta i Nora. Tjohoo

onsdag 12 juni 2019

Lystra på promenad

Lystra få en liten särställning på våra promenader numera. Hon får ofta vara lös medan Silas sitter fast i koppel. Hon behöver få slippa hans höga tempo och lite buffliga lek nu när hon har ont i frambenet. Ofta blir hon så galet överlycklig när hon märker att hon är lös medan Silas sitter fast.
Då springer hon så nära honom hon kan, girar och springer ifrån honom - allt för att retas så effektivt som möjligt. Han blir TOKIG och hoppar jämfota av frustration. Till Lystras ännu större lycka!!
Jag masserar henne när jag hinner för att underhålla smidigheten på frambenet och skuldran.
När jag masserar henne på soffan ser hon ut att somna. Hos Alexandra är hon spänd som en fjäder. Alexandras massage gör säkert mer verkan eftersom hon är så van och duktig, men Lystra har lite integritet som gör att hon inte slappnar av hur som helst. Men hemma i soffan med endast jag nära så blir hon så avslappnad.
Idag tog sonen MC-kort och vi firar lite lätt här hemma. Tänk, han har tagit studenten, MC-kort och ska flytta om 2 veckor. Mycket som händer just nu! Det känns som en konstig tid.
Så nu har jag inte tid längre. Måste fira!

söndag 9 juni 2019

Valpnytt

Silas "fru", Sally, på Schalindas kennel växer och frodas i sin dräktighet.
Jag har fått lite uppgifter idag:

Vikt 16,1 kg - start 13,5 kg
Mage 60 cm - start 51 cm
Midja 52 cm - start 41 cm

Och nu är det 2,5 veckor kvar ungefär. Så nu närmar det sig med stormsteg! 
 Ovan: 3/6
Ovan 9/6 
(dygn 45 räknat från sista parning) 
Alltså, ca 1 vecka emellan bilderna. 
Så, visst växer hon, lilltjoppan 😍
Linda tar så bra hand om henne där hemma. Valparna får bästa möjliga start. 
Idag har Linda rakat magen så det ska bli lättare för valparna att hitta spenarna när det ser världens ljus. Samtidigt hinner stickig päls växa ut och bli lite mjukare innan dagen D. 
Alltså detta är så sjukt spännande!! 
Lystra har varit till Alexandra på Howsweet Hundmassage och Rehab idag igen. Jag har gett massage några gånger den senaste veckan. Hon är bättre och det känns roligt. Jag är inte längre väldigt orolig för ruptur eller bara försvårad skada 
Silas har följt med på löptur med maken och dottern, som är så duktiga så de har börjat löpträna 
Imorgon ska vi till Kumla Djursjukhus för att skaffa pass till båda hundarna. Rabiesvaccin blir det först. Vi har ingen plan just nu på resa, men det är roligt att ha möjligheten. Vi får se vad vi hittar på 

lördag 8 juni 2019

Hundar på grönbete

Jodå, här är hundarna på grönbete, minsann.
Nå, detta är bilder från några veckor tillbaka. I dagsläget är det så varmt så hundarna vill helst vara inomhus. Dessutom är de nog lite trötta efter all festlighet ännu.
Det är varmt och soligt nu och mycket tid ägnas av oss tvåbeningar till trädgården. Eller, i alla fall MIN tid. Maken gör oftast annat. Såhär i början av sommaren är det bra att hinna med i svängarna lite. Vi har flyttat en spaljé till en klematis. Jag har flyttat vallmo och jättedaggkåpa, fixat växtstöd till vinrankan, planterat två nyinköpta buskar, rensat ogräs i trädgårdslandet, dragit upp otaliga tistlar ur både gräsmattor och rabatter. Ja, jag har minst sagt hållit igång. 
Om 3 veckor ska jag och Silas till Borås på hundutställning och idag har jag kammat båda hundarna. Det brukar funka fint att kamma Silas 3 veckor innan utställning. Då är pälsen som bäst då jag visar sen. Hoppas jag....
Ikväll, när det svalnat lite, blir det en promenad med hundarna. Det är för varmt under dagen.
Nu ska jag duscha av mig trädgårdsarbetet, jorden, svetten. Och ta på rena kläder. Ska bli skönt.
Det är underbart att ha en ledig lördag då vi kan göra sånt som vi behöver göra, men att sen spola av sig och ha en lika ledig, avslappnande kväll. Underbart!
Nu, när våra barn är på väg att flytta hemifrån gäller det för oss att lära oss leva livet på det nya sättet. Där det bara är vi två och hundarna hemma. Det kommer bli en omställning! Men det ska samtidigt bli spännande. Både spännande att se hur livet kan bli utan att ha barn hemma, men också spännande att följa våra vuxna barn in i deras egna liv. Det är verkligen en speciell fas vi lever i just nu. Både jobbig och rolig samtidigt. Allra mest är jag glad för att det går bra för våra ungdomar, såklart. Men som ni märker är det nåt jag tänker på en del.
Nu blir det ju dessutom spännande att se vilka valpar som föds om 3 veckor, om det finns nån söt valp till vår dotter och hennes fästman, och att sen följa valpens uppväxt. En söt liten mini-Silas! Åh, vad jag längtar!

torsdag 6 juni 2019

Student och trötta hundar

Det känns som helg, men igår tog jag ledigt för att fira vår sons student. 
Hundarna var med nästan hela dagen. Jag försökte stänga in dem i vårt sovrum i hopp om att de skulle sova en stund, men då satt de på helspänn och ville bara få vara med. 
Så de minglade omkring bland det fyrtiotal gäster som kom stötvis från tidig eftermiddag till midnatt. 
Men nog var hundarna trötta på slutet. Helt slutkörda. Lystra har förmågan att liksom vara lite lagom engagerad i det som händer, men hennes son är PÅ hela tiden och blir därmed en aning övertrött... 
Det blev lite vila medan vi åkte och badade idag. Tror de behövde få vara själva och sova en stund. 
Men idag på kvällen följde de med på ett grillkalas vi blev bjudna på. 
Så vi har verkligen varit sociala ett par dar. Det som är mest underbart är att båda våra barn är hemma och även dotterns fästman. Vi har så mysigt ihop, vi 5. 
Imorgon är det jobb och sen är det helg igen. Fast vi har släktingar från Norrland här i Örebro så vi kommer säkert hänga med dem en stund imorgon igen. 
Och för er valpintressenter rekommenderar jag att läsa på Schalindas blogg. Sally växer runt magen och nu är det bara 3 veckor kvar! Nu är det spännande 😍

söndag 2 juni 2019

En alldeles ljuvlig helg

Lystra såg så rolig ut när jag tog den här bilden. Hon höll upp höger bakben som om hon skulle slicka på tassen, men gjorde det inte. Länge låg hon så. Hon har ju så mycket päls, så det är svårt att se det, men den är i vädret i alla fall.
Efter veterinärbesöket i måndags har vi också varit iväg till Alexandra för massage och laserbehandling av Lystras onda framben. Jag har börjat massera henne en del själv också, för att underhålla läget mellan besöken där borta.
Den här helgen har varit så lugn och skön, om än jag jobbat nästan hela tiden. Jag har städat, bakat, skött om trädgården och lite annat. Mycket har vi hunnit. Men ändå har det känts vilsamt på nåt vis.
Idag kom min fina vän och kollega Ulrika med sin japanska spets Zaga. Vi tog en enkel men oerhört mysig och nyttig promenad i godan ro. Vi gick bara några kvarter och det blev ingen direkt pulshöjande runda, precis. Zaga tyckte nog att Silas var lite väl burdus i sina kärleksförklaringar, och jag förstår henne. Han är verkligen inte klok... Det hela gjorde att Zaga knappt vågade gå ibland. Tur hon är lite så matte kan bära henne en stund.
Tur också att Lystra var med för att visa att det finns lugna hundar här på jordklotet.....
Silas tittade Zaga på med en slags skräckblandad förtjusning. Han var både spännande och läskig.
Silas tror att alla älskar honom och att alla uppskattar att han flyger på dem i starka känslo-yttringar. Hmm...kanske inte riktigt alla, Silas......Kanske egentligen ganska få.......
Vi gick bara några kvarter och då kom vi hem till en annan kollega från huset vi jobbar i. Vi var en stund i hennes heeeelt fantastiska trädgård och mös tillsammans.
Mina fluffar blev klappade, kliade och oj, vad de njöt.
På vägen tillbaka till vårt hus verkade Zaga ha accepterar mina hundar mer och de delade till och med vattenpölar, även om hon verkligen inte kan visa sig mer ödmjuk i sin framtoning.
Zaga ser till att ingen får anledning att vilja ge sig på henne. Hon är så otroligt ödmjuk.
"Va?! Ska den där läskiga, svarta hunden äta upp min matte!?!"
Det var så mysigt att träffas en stund. Hundarna behövde få den typen av stimulans.
När jag kom hem ägnade jag flera timmar av trädgårdarbete, vilket resulterade i klippt gräsmatta, utplanterade plantor och lite ogräsplockning.
Efter det tog vi en promenad ett par km bort, till en pizzeria, där vi käkade middag. Hundarna fick följa med och sitta med oss på uteserveringen och.....TIGGA!!
Ja, och såklart fick de lite kycklingbitar. Ja, man vill ju inte bli känd i kvarteret som snåljåp
Lystra hittades häromdagen under vår dotters säng. Dottern har ju flyttat till Luleå, men kommer hem nästa vecka för att jobba över sommaren. Kanske längtar Lystra lite.
Hon är så söt när hon märker att man pratar med henne - då böjar svansen gå
Vi löste korsord ihop igår. Hon tyckte det gick bra. Jag tyckte kanske inte att det gick sådär jättebra, men att det ändå var mysigt. Jag fick aningen mer hjälp när maken satt mittemot. När Lystra satt där fick jag dock en massa varma kärleksblickar och så bet hon i min penna ibland.
HON ÄR SÅ SÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖT!!!!
Imorgon kommer svärfars och sen är det bara förberedelser för sonens student som gäller. På onsdag tar han nämligen studenten. Sen dröjer det bara ett par veckor innan även han flyttar hemifrån. Inte klokt så stora barn jag har! Tur jag har hundarna så jag har nåt att ta hand om här hemma.
Nä, jag har inte nån panik över att ungarna flyttar ut. Det är ju naturligt. Jag är bara glad att de är trygga, stabila och vågar ta nya steg i livet. Och de kommer ju tillbaka emellanåt.
Ha en bra vecka allihop!

torsdag 30 maj 2019

Många med hundallergi skaffar ändå hund

En undersökning har sammanställts när det gäller allergi mot hund. 
Eftersom jag själv är allergisk mot hund så deltog jag såklart i studien. Det finns tydligen många fler som jag. 
Här nedan kan du läsa mer 

onsdag 29 maj 2019

Åh, vad mysigt med asfalt....

Lystra, hon gillar att dra kroppen på allehanda underlag. Det är nåt av det skönaste hon vet.
Hon ser ut att njuta så till den milda grad! Här är det asfalt som fyller funktionen hon vill åt.
Ofta är det när hon har gått ganska länge och kanske börjar bli lite trött. Ibland är det när underlaget ser för mysigt ut för att låta bli, vilket brukar handla om snö eller fin sand. Ibland vet jag inte varför. Kanske är det skönt att "rengöra" skägget lite.
Hon inspirerar ofta sin son Silas till att härma henne. 
Jag inbillar mig att det är lite av en schapendoes grej, det där med att stryka framdelen mot underlaget. Det finns vissa pudlar som ägnar sig lika mycket åt det, men när det gäller schapendoes så verkar det liksom vara genomgående i rasen att göra just så på det karaktäristiska schappe-sättet.
Låååånga, lååånga bitar av promenaderna drar hon  sin framdel framför sig. En del förbipasserande stannar till och tittar förundrat. Det ser ju så härligt ut
Ja, nog är de charmiga varelser, schapparna!

måndag 27 maj 2019

Valpar på gång, och Lystra till veterinären

Idag var vi till Kumla Djursjukhus för att ta reda på om Lystras problem med kroppen beror på vänster framtass. Hon har ju en skuldra som är svampig och varm, och går på massage och laserbehandling. Hon har blivit bättre där hon var stel i musklerna höger bak(troligen "kompensations-inflammation" från problemet vänster fram) men vänster skuldra fram blir inte bättre. Sist jag var till Alexandra på Howsweet Hundmassage & Rehab så tyckte hon att jag skulle kolla med veterinär.
Det låter ju lite löjligt när jag beskriver varför jag första gången misstänkte att hon hade ont...."Mjoo, asså, hon började tveka när hon skulle hoppa in i bilen.....och....jo, hon började gå i passgång när hon gick långsamt......och.....ja, det var väl allt......" Det första veterinären hittade ingenting men såg att Lystra var rädd om sina framtassar. Hon gick dock och hämtade en ortopedspecialist som nästan direkt kände var problemen låg.
Det var volymökning vid carpus.....ja, alltså, jag försöker slänga mig med de medicinska termerna men det blir nog bara fel skulle jag tro. Men den där trampdynan som sitter en bit upp på benet, från den och uppåt på baksidan av benet så går det en sena som var varm och större än motsvarande på andra frambenet. Jag fick känna, men lyckades inte känna skillnaden. Tänkte att jag fått känna mer när jag kom hem.
Hon har också ont på sporren på samma ben. Troligen har hon trampat ner i nån grop eller så och det är då hon skadat det där benet. 
Jag ska undvika asfalt på promenaderna, försöka med vattentrask eller gå långsamt i mossa mm. Jag ska också fortsätta med massagen och hålla koll så det inte blir mer. Om det blir sämre ska jag höra av mig igen.
När det är sådär spänd är det större risk för ruptur, så det gäller att ha lite sunt förnuft när jag belastar och aktiverar. Det är färdigt med cykelmotion, men det har vi slutat med för ganska länge sen. Jag ska också sluta med stretchingen så länge det är sådär spänt utan istället göra passiva böjningar. Hon visade hur.
Det här är verkligen VÄRLDENS SNÄLLASTE hund!! Fastän hon tyckte det var jobbigt med den alldeles för långa undersökningen var hon bara snäll och tålmodig. Ortopeden blev lite smått naggad med Lystras framtänder och så slickade hon henne massor, antingen som en lugnande signal eller möjligen för att hon hade nån god hudkräm.
Lystra förtjänar att få vara smärtfri och jag ska göra så gott jag kan för att hon ska må bra. Men oj, vad jag är glad för att jag tog henne till veterinären OCH före det till massageterapeut. Jag rekommenderar alla hundägare att göra det för att kolla så allt är bra. Och massage behöver alla hundar
Silas tjej, Sally, har varit på ultraljud idag och det finns valpar i magen! Tjohoooo!!
Vi vet inte nåt antal. Det visar inte så exakt med ultraljud, men det är viktigt att få veta om hon är dräktig. Nu är det bara att vänta. Vecka 26 föds de! Håll tummarna!
Nu ska jag slöa hela kvällen! Adjöss