måndag 31 december 2018

Nyårspromenad

I morse vid 10 samlades ett gäng hundägare med sina hundar vid Örebro Slott för en promenad tillsammans genom Stadsparken. Syftet var att tillsammans köra slut på våra hundar så att risken för rädsla för nyårsraketer förhoppningsvis även i år kan få utebli. Det är ju känt att en hund är mindre benägen att bli rädd om den är mentalt trött.
Det blev strax över 10 hundar med sina människor och jag hade dragit dit en kollega som nyss skaffat en japansk spets.
Silas var ÖVERTAGGAD!! Han skällde, ylade, dansade, snurrade och var typ inte stilla en sekund.
Han är inte rädd och inte arg, men han kan inte vara tyst....Han skäller och sen tittar han på mig, som om han tycker att han var väldigt duktig eller sjöng väldigt vackert. Matte borde bli väldigt stolt!
Men han älskar att vara i centrum och spexar som en galning och med nästan outsinlig energi.
Han hamnar väldigt lätt i centrum och många frågar om honom. Vad är det för sort, vad mysig han verkar, vilken galen hund....Ja, kommentarerna är många. Han är en hund som märks, kan jag lova.
Men båda två är sociala och glada i både människor och hundar.
Här är lilla Zaga som är min kollega och vän Ulrikas söta japanska spetsvalp.
Hon har inte träffat så många hundar förut, men är inuti en tuff liten tjej som kommer ta för sig allt mer. Hon fick nosa på Lystra lite, för Lystra är helt ljuvligt snäll med valpar.
Silas är lite burdus och kan i all sin obetänksamhet skrämma en liten valp, så han fick hålla lite avstånd. En häftig lekinvit kan ju ibland räcka för att skrämmas.
Jag har varit hem till Zaga och myst med henne tidigare. Jag tror hon kände igen mig idag, för hon verkade vilja gå fram ibland....men så hade jag ju så läskiga hundar bredvid mig, så hon vågade inte riktigt. Zaga ska gå valpkurs hos mig i februari. Jag kör ju igång två kurser i februari på  JR Hundcenter. Då är det faktiskt nästan 6 månader sen jag avslutade de förra kurserna, så det är hög tid nu.
Zaga följde bara med en bit. Hon är så liten så hon orkar inte gå så långt. Så de avbröt efter halva vägen och tog bilen därifrån. Det var nog klokt av dem. När hon blir större kan hon hänga med längre, men det var perfekt som socialisering. Bara att få titta på andra hundar och höra ljuden kommer göra att hon blir trött resten av dagen.
Efter promenaden stannade några kvar och lät hundarna träffas lite mer nära. Silas var intressant för många av hundarna. Nån kände ett stort behov av att säga till honom att lugna sig(inte helt oväntat) men många blev nyfikna när de såg honom åla omkring som en säl på snön. "Vad gör han?!?" verkade de tänka. Och Silas blir om möjligt ännu värre av att han märker att han får uppmärksamhet.
Den här mopshanen på 10 månader blev bästis med Silas. Efter en lång stund blev det lite för mycket gos för Silas som inte riktigt kunde låta bli mopsen, så då beslöt vi oss att åka hemåt. De var bara snälla med varann, men det var uppenbart att nu räckte det.
Lystra tyckte shiban var spännande, men den visade tänderna och ville ha avstånd. Husse berättade att hon har börjat med det på senare tid. Hon var nu 2 år och har blivit alltmer ointresserad av nya bekantskaper. Det är ju verkligen helt naturligt för den typen av hund. Hon var ändå schysst, tyckte jag. Man måste få visa tänderna om andra blir för närgångna.
Mopsen hade verkligen inga problem med att vara nära. Också ganska typiskt sin ras.
Silas hade gnuggat sig i snön ordentligt när vi så småningom åkte hemåt. Nu är de trötta och nöjda en stund. Supertrevlig hundpromenad som Örebro Hundungdom anordnade. Vi är mycket tacksamma för deras initiativ!
Nu ska vi göra en god trerätters middag här hemma. En våffla med goda, salta tillbehör ska maken göra och jag håller på med lammsteken och igår gjorde jag en vit chokladpannacotta med limemarinerade hallon. Låter inte helt fel, väl?
GOTT NYTT ÅR!

lördag 29 december 2018

Hundens behov

Här står mina hundar uppe på en sten och är nöjda över att ha fått ett uppdrag på den även i övrigt rättså händelsefulla promenaden. Ibland är jag lat och bara går, men oftast blir det en hel del annat också.
Hundar kan promenera hur långt som helst utan att bli trött eller nöjd av motionen. Nä, en hund går sällan att motionera trött. Däremot är det den mentala stimulansen som tröttar och som gör hunden nöjd och tillfreds. Det är nosandet på allsköns spännande dofter, sociala interaktioner, fysiskt krävande rörelser.
Många gånger när det dyker upp diverse problembeteenden hos våra hundar söker vi felet i hunden själv, i uppfostran eller i arvet. Istället borde vi kanske i ett allra första steg se över hundens aktivering. Hunden behöver ofta nån timme eller två utav promenader, men ännu mer utav riktiga eller påhittade arbeten. Många hundar som är framavlade i syfte att göra något slags jobb - de nöjer sig först när de får göra det riktiga jobbet. Det kan röra sig om jakthundar, vakthundar, vallhundar osv. Hundar som vill valla blir inte helt säker nöjd utav att få ett substitut i form av t.ex lydnadsträning. Ibland kan vallningsbehovet vara så stort att det kan leda till problembeteenden om hunden inte får valla med jämna mellanrum. Dock kan man komma undan med ganska mycket för det mesta. En vakthund kan hållas under kontroll om den får tillräckligt med arbeten som spårning, lydnadsträning eller agility. Då kanske den inte känner samma behov av att vakta hemmet och gården om den bor i en liten lägenhet och inte har möjlighet att få hålla koll på omgivningarna. Men ibland räcker det inte och ägaren kan känna att hunden med sådär stort vaktbehov måste få komma ut på landsbygden för att må helt bra. Få ha mer mark att patrullera och vakta på. Ibland innebär det omplacering, men ibland också att hela familjen väljer att flytta - till hundens stora lycka!
Ibland läser hundköparna på massor om rasen, jämför sig med andra ägare till samma ras och förbereder sig på vilket liv som kan tänkas krävas för just den rasen - men så blir de ändå överraskade för att just den individ de får hem visar sig ha mer eller mindre av vissa egenskaper. Det går inte alltid att helt inse i förväg hur just den hunden kommer fungera. Då kan det ibland kräva att ägaren pluggar in sig på olika sätt att aktivera hunden på det sätt som just den hunden mår bra utav. Kanske innebär det att människan får helt nya intressen som hon inte alls hade intresse av tidigare. Det kan faktiskt bli riktigt intressant.
Alla hundar oavsett ras brukar gilla att promenaderna får inslag av varierande underlag, att gå balansgång, ägna några minuter åt klättring och annat lite mer fysiskt krävande. Det är ju sånt som dagarna kan bestå av i det vilda. Nu är inte hundar vargar längre - de är faktiskt inte alls små vargar i sitt beteende - men de har en hel del behov som liknar vargens. De vill få ägna sig åt så mycket som möjligt av jaktens moment. Det som ingår i jakten är vandrandet som de gör för att hitta jaktbyten(kan översättas i långa promenader, gärna tillsammans med sin "flock"), spåra upp bytesdjuret(träna viltspår eller kanske personspår), att få springa och jaga ikapp(kan översättas med jaktlekar med en hundkompis eller även en människokompis, jaga bollar mm), att gripa tag i jaktbytet(fånga bollen, bita tag i leksaken mm), döda bytet(skaka leksaken eller trasan på lurecoursingbanan) och sedan äta. 
Kanske kan du gömma maten i en toarulle så får hunden både använda nosen, leta, fånga, öppna paketet och sedan äta upp innehållet. Kanske kan du sätta fast den fyllda toarullen i ett snöre så hunden får jaga ikapp den för att sedan öppna och äta. Om du fyller en Kong med hundens mat och gömmer nånstans så får hunden många av sina behov tillfredsställda. Dessutom är det en fördel att maten tar tid att äta upp. 
Ju fler behov som du lyckas tillfredsställa hos hunden desto mindre är risken för beteenden som du inte önskar att hunden börjar uppvisa. Risken blir mindre för problem med stress, tristess och därmed problem med förstörelse, ensamhetsproblem, magproblem pga stress och mycket mer. Skällande och överdrivet jagande eller vaktande är också problem som kan lösas om hunden får behoven tillgodosedda och överskottsenergin dräneras.
Aktiviteter som ger massor för hundens välmående är spår av olika slag, nosarbeten såsom Nosework eller enklare godissök, träna in trick och nyttobeteenden av olika slag. Till det sistnämnda finns det obegränsat med möjligheter. Lydnadsträning, agility, partytrick, HTM, Freestyle, lära hunden sortera tvätt......You name it!
Men en genuin jakthund vill gärna ha ett riktigt jobb - och då är det bara jakt som kan ge fullständig lycka.
Det var några av mina tankar när det gäller våra älskade hundars behov. Men det finns massor mer att lära sig om detta och massor av roliga saker att göra ihop med sin hund. En nöjd hund OCH en trevlig relation i samma satsning! Gött!

torsdag 27 december 2018

Lämnat fjällen bakom oss

Nu har vi lämnat fjällen bakom oss och åkt hem igen. Vi har haft det superbra, men allihopa längtade hem igen. 
Hundarna har fått massor av motion och aktivering. Såhär trötta har de sett ut efter skidturerna vi tagit. Jag är grymt imponerad av dem. De båda var verkligen duktiga! På juldagen hittade vi ett bättre skidspår som inte var lika backigt som det vi tog de två första dagarna. Mycket mer behagligt.
Men det var mycket längre, och ett tag trodde jag inte vi skulle komma hem igen..... 
Det har varit spännande att titta ut genom fönstret. Se hundar, människor, skotrar, skidåkare....tomten....
Men det jag framförallt tar med mig är att jag klarat skidåkningen så bra. Det trodde jag inte. 
Slalom åkte jag bara en halv dag. Det var roligt, men konstigt nog njöt jag nästan mer av längdåkningen. Konstigt hur man kan bli på äldre dar.... 
Nu blir det skönt att vara hemma igen. 

onsdag 26 december 2018

Jul i fjällen

 Kolla vilka som kommer här - jag på mina nya vallningsfria längdskidor och två fluffiga schappar. Vi har ju tränat drag hela hösten med just detta i åtanke. Men jag hade inte trott att de skulle dra så bra som de gjorde. I nästan 3 km drog de! Flera dagar på rad! 
Silas hade jag nog trott skulle dra, men inte Lystra. Men döm om min förvåning när hon faktiskt tog i rätt bra!! Duktiga vovvar! 
Det hade gått ännu bättre om deras matte kunde åka skidor också.... Jag har inte åkt längdskidor på många år, men har ändå köpt ny utrustning och tänkte träna en del i vinter.
Men jag är så rädd hela tiden så det kommer ta evigheter att bli duktig.
Första gången ramlade jag säkert 10 ggr. Och varenda gång åt vänster och på min onda vänster handled där jag cyklade omkull för typ 3 veckor sedan. Nu får jag bara inte ramla på den igen, för då kommer den gå sönder totalt. 
Vi har varit med till slalombacken ibland också. Jag har inte åkt så mycket slalom men gärna tittat på när de andra tränat snowboard å sånt. 
Hundarna har vilat på tok för lite och det märks på Silas som blir lite extra dryg. Han skulle behöva flera dar då han bara får sova ordentligt. 
Men efter den här resan ska det bli lite lugnare, tror jag. 
De blev ordentligt trötta efter skidturerna! En dag var jag och hundarna själva i stugan när de andra 4 åkte slalom i Trysil. Då sov doggsen hårt efter träningen  
Julafton firades med härliga familjen i och omkring stugan. En skidtur, lite snowboard, en promenad och sen mängder med mat och godis. Lagom mycket julklappar - och jätteroliga julklappar - känns det som att det blev.
Nyår ska jag och maken fira själva med lite "Halvåtta hos mig-tema" och trerätters middag. Det var länge sen vi var bara vi. Ungarna kommer vara borta över nyår. Men det är då, det. Nu ska vi vara ta oss hem från fjällen först. 

fredag 21 december 2018

God jul

Nu är den äntligen här - julledigheten! 
Nästan 2 veckor då vi gör vad vi vill, myser, träffar familj och vänner. Njuter! 
Två till som njuter. Av snön!
Så oerhört typiskt schapendoes. De är livsnjutare, snöälskare, charmproducenter... Ja, ljuvliga helt enkelt 
Nu hoppas jag ni får en ljuvlig jul. Ta hand om varandra och ta inte varandra för givna. Livet är flyktigt men nu är ljusets högtid och nu ska vi njuta!!! Kram från mig! Och jag stoppar in en film på grannens glädjespridare till hus
GOD JUL 

söndag 16 december 2018

Silas och löptikarna

Här är Silas. Han är nu 2,5 år gammal och säkerligen i sin bästa "reproduktiva" period. Om han hade varit människa hade han varit i 20-års åldern med allt vad det innebär....
Just i denna dag höglöper grannens tik Polly. Jag visste om detta och har kollat efter tecken på Silas. Det gjorde jag förra gången också. Det är en liten sport för att lära känna min egen hund och för att se hur min allra första hane faktiskt beter sig när det gäller brudar. Före honom har vi haft sammanlagt 5 tikar....
Vi har alltid haft hanar omkring oss men oftast har ägarna haft besvär med stress och att hanen dragit igång för mycket när tikar i närområdet löpt och har därför kastrerat tidigt. Väldigt många har också kastrerat i "förebyggande syfte". Därför är det tyvärr ett fåtal hanar som befunnit sig omkring oss som fungerat som intakta hanar. Det blir då lite svårt att veta vad min egen hane ska få för egenskaper och hur han ska fungera i ett tättbebyggt samhälle. Vi hade en del farhågor när vi valde en hane istället för tik - ja, det var ju bara hanar i Lystras kull, så skulle vi ha valp efter henne så var det hane som gällde. Vi tänkte att en hane skulle ha mycket mer energi än en tik, vilket besannades. Vi tänkte också att det skulle skvättas på allt möjligt hela tiden samt att tikar skulle bli intresse nr 1 för honom.
Jag märker i stort sett ingenting på Silas. Jag kan ha honom lös lika lätt som alltid trots att grannens tik löper. Han håller kontakt med mig och går nästan alltid att kalla in på en grisblink. Det är såklart nåt jag är stolt över, men också nåt jag absolut inte ser som självklart. Att stå emot en snygg tjej är inte lätt för en hund som Silas. Han är ung och tycker allt är spännande. Men jag vet också hur mycket tid och energi jag lagt ner på inkallning, och när jag ser honom lyssna igenom det sorl av dofter som finns omkring, ja då vet jag att det ligger mycket jobb bakom.
Polly är själv mycket noga med att kissa bredvid vårt hus just nu, berättade ägaren. Silas hittar alltid fläckarna och hackar tänderna för fullt. Men han lyssnar alltid när vi pratar med honom ändå.
Han själv kissar mycket oftare än annars och kanske att han är mer noga med att lyfta på benet nu än när hon inte löper. Normalt sett så är det inte alltid prio ett.
Ofta är det precis som att han tror att det är (kastrerade) Lystra som luktar och måste känna efter. "Nope, det var det inte" konstaterar han och fortsätter med sitt, för att några minuter senare bli tvungen att kolla efter igen.... Tur Lystra inte bryr sig så hårt. Hon blir sällan irriterad när han håller på utan låter honom hållas.
Silas äter lika dåligt som typ alltid. Kanske, kanske att han är liiite mer petig i maten. Men bara marginellt. Han pockar heller inte på och vill gå ut stup i kvarten. 
Däremot kanske han ligger aningen högre i stress. Han behöver mer aktivering för att kunna hålla sig stilla. Han har ju alltid haft mycket energi och haft lätt för att varva upp lite. Men han är ingen stressad hund generellt. Inte heller nu. Men en liten skillnad märker jag nog.
Om man ska ha en okastrerad hane så är Silas helt perfekt! Han är maskulin och har allt det som en hane ska ha, tycker jag. Men han är snäll mot andra hanar och han är inte sådär tikgalen så han knappt går att ha i möblerade hem.....
Märks det att jag älskar den här hunden? Ja, han är faktiskt en liten pärla.
Han gillar sin egen röst ibland. Han är inte en skällig hund, men när han tycker nåt är roligt eller om det kommer en annan spännande hund så drar han gärna iväg några skall. Han tittar sedan på mig som för att höra efter om jag tyckte han var duktig som skällde. Det tycker jag sällan.
Igår höll jag i en hundpromenad med JR Hundcenter dit det kom drygt 20 hundar.
Såhär söt var han, eftersom temat var advent.
Vi minglade med alla deltagarna under promenaden, eftersom det var jag som höll i den. Alltid roligt att få prata med andra hundägare samt se hur andra hundar fungerade. Silas beundrade mest en kastrerad hane som bott på gatan i Indien. Oj, vad den hanen hade kunnat lära Silas mycket bra saker.
Se så fina några var i sina julkläder. Det var många som inte hade något pynt på sig alls och det var också helt ok. Jag tog bara snodd på Silas eftersom han kan bli en aning störd om han har nåt ovanligt på kroppen. Eftersom det var tillräckligt med intryck så räckte det med en snodd i luggen, tyckte jag. Det gäller att känna sin hund.
Efter promenaden var Silas heeelt slut. Han rörde sig inte fast vi gick omkring i huset och stökade. Han fick lov att matas för hand, för han var för trött för att käka ett tag efteråt.
Lystra, som inte hade fått följa med på promenaden, var också trött och hon bara sov och sov....

I helgen har vi också tränat Rallylydnad. Lystra är typ startklar egentligen. Tror hon har vilat sig i form, för vi har verkligen inte tränat överdrivet mycket. Silas däremot var så sjukt övertaggad så han fattade knappt ingenting. Mer träning för honom, minsann. Och nån tävling fixar inte mattens nerver i dagsläget, så det får tyvärr vänta ytterligare. Jag har tävlat tidigare, men sedan jag gick i väggen så har jag inte lyckats komma igång igen. Vi får se om det blir av längre fram.
I veckan kommer vår dotter och hennes fästman ner från Luleå för att fira jul. Det ska bli så mysigt.
Så nu har jag nog inte så mycket tid att blogga ett tag. Men plötsligt händer det.
Nu ska vi iväg på julkonsert. Ses å hörs!

fredag 14 december 2018

Nyårshelgen - skräck eller mys?

Oj, vad tiden går fort nu!! Jag hinner inte med. Jag har planerat in två kursstarter i februari och det rasar in anmälningar. Kul! Imorgon har jag en hundpromenad som du är välkommen att komma med på. Den startar på JR Hundcenter i Örebro kl 11.30. Igår gjorde jag ett hembesök för att hjälpa en hund och hundägare med problem. Nästa vecka ska jag på hemkonsultation till en nybliven valpägare som jag känner privat.
Dessutom är det lite mer att fixa innan jul och så kommer dottern med sambo hem från Norrbotten nästa vecka. Mysigt värre ! 
Med lite bilder från sommaren tar jag upp ämnet som rör så många hundägare. Fyrverkerier!!
Hur många är det inte runt om i detta avlånga land som har hundar som är rädda eller rent av skräckslagna över fyrverkerier?! Det är faktiskt inte kul på en fläck!
Jag jobbar förebyggande varje år för mina hundars skull.
Jag är alltid nykter för att finnas där för mina hundar (och av andra anledningar med). Jag ser till att motionera och aktivera hundarna ordentligt både dagarna innan och gärna om det går under morgonen/förmiddagen på nyårsaftonen.
Jag vill gärna att hunden ska vara trött och mentalt nöjd så en uppdämd energi inte ställer till det för oss. Om hunden är motionerad så är också nivåerna av serotonin högre i deras kroppar och det är en lugnande substans. Jag försöker alltså ge oss själva så många fördelar som möjligt för att lyckas.
Om jag går ut under dagen och nån dåre smäller iväg en raket eller smällare ger jag alltid hundarna beröm och en godis. Alltid!! Aldrig ignorerar jag det. Det har jag inte goda erfarenheter av. 
Nej, jag "motbetingar" istället ljudet på samma sätt som ett gevärsskott för en jakthund förknippas med det roligaste de vet. Att få jaga/hämta bytet.
Jag brukar ha radion eller musik på i hemmet under hela nyårsaftonens dag för att ge ett bakgrundsbrus. Det är för att en eventuell smäll inte ska bli lika framträdande i den sammanlagda ljudbilden.
Sen kommer vi till Lystras favoritmoment! Hon är 5 år nu och varje nyår har hon fått en godbit efter smällande. Jag har suttit med små, små godbitar som jag slängt iväg åt hundarna när det smäller.
Jag kan lova att Lystra säger till mig om jag struntar i att slänga iväg en godbit nån gång. "Hallå, matte - det smällde - ge mig godis!"
Det blir ett uppdrag åt dem och samtidigt förknippas smällar med något trevligt.
Detta kallas "motbetingning" och är ett av de absolut bästa verktygen vi har i hundträning. Eller framförallt för att motverka eller förebygga olika hundproblem.
Om hunden inte verkar så väldigt påverkad av smällarna kan man med fördel ge dem ett riktigt gott märgben strax innan tolvslaget. Då har hunden nåt gott som stimulerar smaksinnet och känns därmed positivt. Dessutom är tuggande lugnande för hundar. Ja, faktiskt för oss människor också. Hört talas om tröstätande? Stressätande?
Sen går jag sällan ut ur huset vid tolvslaget. Mina hundar är än så länge lugna, men jag vill inte ta nån risk.
Jag tycker det är värt det att vara inomhus med dem och det är jag så gärna.
Rädsla för skott kan alltid uppstå - i vilken ålder som helst. Så även om hundarna varit lugna hittills så finns risken varenda gång. 
Jag hoppas att ni slipper rädda hundar i nyår.
Idag ska jag försöka ta det så lugnt som jag kan. Imorgon blir det hundpromenad med adventstema. Senare blir det julkonserter både högt och lågt. Inte utan att jag längtar tills vi är på plats för att fira jul. Då går det inte att stressa. Då får vi bara vara, umgås, skratta och ha kul. 
Hundarna ska med. Jag vill inte fira jul utan dom. 
Men först ska vi ha en skapligt vanlig helg här hemma.

lördag 8 december 2018

Pose like pros

 De här två poserar som proffs
 .....bara de får godis
 Söta som socker
Eller hur!
💖

torsdag 6 december 2018

Att ta snygga foton på hundar

 Oj, en stor hög hästskit kom med i bildens högerkant när jag skulle ta foto på pärlan.....Dessutom tog jag bilden ovanifrån, vilket sällan blir helt bra
 Eller varför inte fota när hanhunden pinkar också.....Blir kanske en förstoring av denna.....
Han ser liksom lite sådär skyldig ut, också. Moahahaha!
 Sen är det ju inte alltid man hinner med i hundarnas action heller....
Inte ens när man verkligen försöker kommer hundarna med. Och om de gör det så är de suddiga av all rörelseoskärpa. Har ni sett det där klippet "Du simmar ur bild, Kaj!"
En klassiker!
Och vill man ha riktigt minnesvärda bilder så tar man.......alldeles för nära på nåt som inte berättar ett enda dugg om vardagen med hundarna.....
Nä, inte är det lätt att ta fina hundbilder ibland... Eller så får man tänka att om man tar tillräckligt många foton så dyker nåt storverk upp i flödet till slut.
Annars kan man ju köpa den här boken och lära sig mer: