måndag 29 oktober 2018

Silly

Min Silas blir ofta kallad "Silly", och det med all rätt....Han är galen och tokrolig och liknar mer en sprattelgubbe än en hund ibland. Han kan liksom inte bara stå stilla och ta det piano... Nä, han far åt alla håll samtidigt.
Igår hade vi besök av hans och hans mors uppfödare Linda från Schalinda´s kennel. Även Lindas syster Maria var med som fött upp löwchen men nu föder upp portugisisk vattenhund. Hennes uppfödning heter Wairam´s
Deras hemsidor hittar ni här:
Vi fikade och pratade och hade som alltid så trevligt. Tog en tur runt kvarteret i kylan och blåsten.
De tyckte att jag skulle anmäla på Stora Stockholms hundutställning i december med Silas, men jag tror inte hans päls är tillräckligt bra ännu. De tyckte att jag överdrev lite och att det kan vara roligt att komma ut igen. Jag älskar att de inte har så mycket prestigetänkande. På frågan "Vad är det värsta som kan hända?" fick jag såklart lov att tänka att det faktiskt inte är hela världen om Silas skulle få nedslag på pälsen igen. Det fick han senaste utställningen medan allt annat i kritiken var bra.
Jag ska fundera lite, men annars hade jag siktat på att komma igång till våren.
Jag längtar ut och träffa folk och göra nåt kul - dit hör faktiskt numera hundutställningar för mig. Det är roligt att ställa Silas också, eftersom han är så positiv och trevlig att ha med sig sådär.
I veckan kommer vår dotter som bor i Luleå i vanliga fall. Det ska bli såååå roligt att träffas igen. Hon är hundintresserad också, så det brukar bli en del hundprat. Hon har länge drömt om en egen hund, men än har det inte blitt nån.
Silas lär ju bli genomlycklig. Det blir han alltid när det kommer nån.
På onsdag är det dags för hundpromenad med JR Hundcenter i Örebro igen och då är du varmt välkommen att hänga med. Jag brukar ju hålla i såna gratis hundpromenader men nu var det länge sen. Jag har inte haft tid när jag haft hundkurser, men nu har det ju lugnat sig lite. Det ska bli roligt att träffa alla glada hundägare och deras fina hundar. Evenemanget på Facebook har löpt amok och det är över 150 pers som klickat att de är intresserade att delta. Jösses, tänk om alla kommer.....
Hoppas vi ses på onsdag kl 18 på JR Hundcenter i Örebro. Må så gott!

lördag 27 oktober 2018

Rosa tunga och gult kök

Denna rosa tunga får bli en del av dagens inlägg, vilket skrivs av en galet trött kvinna i nedre medelåldern som pustar ut efter en köksrenovering som börjar nå sitt slut.
Både jag och maken är heeeeeelt slut!! Det har varit många beslut där jag själv fått vara designern och maken har varit den som gjort slitgöras för det mesta.
Allt har vi gjort själva, utom att lacka luckorna. Det var bra att vi lämnade bort dem, för det var svårt att lacka snyggt.
Vi har renoverat alla ytor - tak, golv, väggar, skåp, bänkskivor, belysning, kakel och precis allt annat också. Maken är elektriker i botten och därför har han kunnat fixa elen. Rörmokeriet har han lärt sig efter att vi renoverat 3 kök nu. Ja, det är faktiskt vårt tredje hus som vi rustat upp. 
Nu när vi köpte hus i en så pass stor stad som Örebro fick vi välja på ett färdigt hus som kostar 3-4 miljoner eller ett billigare men med fullständigt behov av rustning - det blev det senare. Igen...
Det roliga är att sätta sin egen prägel på det. Det jobbiga är......JOBBET!
Hundarna har varit ett litet lufthål för mig under den månad det tagit med renoveringen av köket. De måste ju ut och motioneras/rastas. Då passar det fint att ta sig en tur ut i naturen och samtidigt försöka njuta
 Jag langar in några bilder från vårt kök som snart är klart.
Det är glatt gult och går i retrostil, men med nya detaljer blandat med gamla.
 Min tanke var att skapa ett rum som ger energi. Tidigare var det som att gå in i en grotta att gå in i detta kök. Mörkt furutak, mörkbruna luckor och bruna handtag, senapsgula bänkskivor, brunt medaljonggolv i plast och en i stort sett obefintlig belysning.....
Så jag löpte amok och gjorde ett solgult kök med lätta, ljusa möbler som passar ett hus från 1960
Detaljer i krom kändes rätt här. 
Jag tycker det är spännande hur jag har ändrat stil genom åren. Förut ville jag ha allting mörkt, mörka möbler, mörka detaljer, murrigt och mysigt....
Nu vill jag ha färg och jag vill få energi när jag går in i ett rum. Kanske är det för att jag börjar bli gammal?! Maken litar fullt på mina beslut om färg och form. Han och sonen har lite svårt för att se i fantasin hur det kommer se ut, så de har i perioder varit mycket skeptiska till mina val, men nu känner de båda att de trivs i köket.

Hundarna har fått springa bredvid cykeln idag då vi tog en tur ner till affären. Vi har ett köpcentrum ett par km bort, och då passar det perfekt att hundarna får följa med. De älskar när det händer nåt. Många förbipasserande utanför affärerna log när de såg hundarna som blev överlyckliga varje gång nån gick förbi. Svansarna gick aktivt från sida till sida och de stampade lite av eufori. De är helt ljuvliga! Älskar mina hundar! Såklart jag gör.....som alla hundägare.
Nu ska jag ta det lugnt resten av kvällen. Vi ska sitta i soffan och slöa. Tänk att få se ett TV-program utan att känna att vi borde göra nåt i köket. Nu måste vi ju vänta tills kakelfixet har stelnat. Imorgon nån gång mitt på dagen får vi foga kaklet. Innan dess blir det lugna gatan. Så skönt!

torsdag 25 oktober 2018

Snart helg igen

Lite spring i benen får vi när vi konstaterar att helgen är ankommande!!
Vem gillar inte det?!
Tisdag, onsdag var jag på kurs som var bra. Det var genom tandvården jag åkte och den var intressant
Men jag var helt slut så det var skönt att komma hem till sonen och hundarna.
Maken blev kvar i Trollhättan en dag extra med jobb som i inte gick som planerat
Hundarna blev glada!! Lystra blev nog gladast. Hon betedde sig lite extra påhittigt och konstigt... 
Här ligger hon och fläker ut sig.
Men matte måste man hålla koll på ändå.
Och så lurar hon på Silas
...och låtsas nosa i backen
Nu har jag sagt det så många gånger, men i helgen hoppas vi att köket blir klart.
Tänk om det kunde bli så...
Vi ska i alla fall jobba för det
Idag blir det mest bilder. Jag har inte så mycket att säga
Hundarna fick en lugn vecka med mest bara kortare promenader.
Tror inte de lider
Nåja, det var svammlet för denna gång...

söndag 21 oktober 2018

Hittat den perfekta selen till hundarna

Helgen har bestått av renovering av kök.
Hela lördagen jobbade vi.
Det är fortfarande inte klart men nu har vi lagt golv i köket som ska foetsäforut i hallen och den lilla korridoren som går förbi två sovrum och badrummet samt ett klädförråd
Igår cyklade jag med hundarna så de fick springa av sig ordentligt.
Idag blev det en helt vanlig promenad i blåst och rusk!
 Selen ni ser på Lystra är en TTouch-sele som har gjort att Lystra ånyo kommer springande när jag tar fram koppel och sele. Den träs nämligen inte över huvudet eller kräver ens att jag lyfter ett ben för att trä på selen. Det är helt perfekt och allt jag sökt efter hos en sele. 
Det känns som jag äntligen kommer slippa leta efter en bättre sele. Lystra avskyr när man trär nåt över huvudet och trots att jag tränat henne att själv stoppa in huvudet i selen så syns det lång väg att hon aldrig kommer gilla det. Det tog inte ens en vecka innan hon slutade krypa in under soffan eller hoppade upp i husses knä när jag ropade att vi skulle gå ut. Nu kommer hon glatt och står beredd att få på sig grejerna så vi kan gå ut. Det är verkligen underbart! 
Selen har dessutom flera olika valmöjligheter till ryggknäppning och frontknäppning.
Silas har också en sån sele och gillar den, han med
 Inte så lätt att hinna med med kameran.....de är snabba ibland...
Jag ska försöka ta med kameran ur lite oftare. Det blir sällan.
Tyvärr är det redan väldigt mörkt ute och kameran kämpar i motvind.
Kolla vad kul de har!!
Fluffet flyger!
Lystra ser alltid gladast ut. Hon har ett helt ljuvligt kroppsspråk!!
Imorgon är det en skapligt vanlig dag. 
På tisdag och onsdag ska jag på kurs med jobbet. Sen är det köksrenovering igen. Vi bara måste bli klara snart!! Nu är vi så less!
Sköt om er ❤

fredag 19 oktober 2018

Enkelt med själv-motionerande hundar

 Vi försöker göra i stort sett klart i köket i helgen och jag är väldans glad över själv-motionerande hundar när jag inte riktigt orkar och hinner motionera tillsammans med hundarna just nu.
Här är de på fotbollsplanen och jagar varandra.
 Silas är oerhört stark och snabb och gillar att tacklas, vilket jag starkt ogillar. Jag är livrädd att han ska skada Lystra som är mycket mindre och enormt mycket mjukare i sitt leksätt.
Jag markerar med min kropp när han kommer springande med Lystra i sikte. Jag blockerar hans framfart genom att "lägga" en hand i luften mellan honom och Lystra. Jag "blockerar" på samma sätt som hundarna själva gör för att avbryta nån som går för hårt fram.
Silas lyssnar på det, men ibland tröttnar jag och så säger jag till Lystra: "- TA HONOM!"
Då tar hon sats och jagar Silas med sån kraft så han blir rädd och springer ifrån henne utan att våga tacklas. Ja, jag vet....det är kanske inte världens bästa sak att uppmuntra sin tik att gå på sådär, men Silas behöver få en tillsägelse och Lystra behöver självförtroendet det ger henne. Hon är inte alls elak, men jagar på rätt bra. Hon har alltid varit så försiktig av sig, så ibland har jag faktiskt berömt när hon sagt ifrån eller tagit för sig av livet. Det har faktiskt gjort henne starkare i sig själv.
 Här står de och triggar varann. De funderar nog vem som ska våga börja leken.
Lystra är så pigg numera så jag blir så lycklig av att se hennes leklust. Dels har hon varit kastrerad ett år vilket nog gjort henne piggare, dels är hennes ryggmuskler bättre där hon hade ont förut.
Ja, det är en ren fröjd att se hennes glädje och livskraft.
 Hundarna får lite trist nu när vi renoverar så mycket, men de får åka massor av bil. Varenda gång vi åker och köper saker till renoveringen så får de åka med i bilen. De älskar att få följa med.
 Silas hade räzer-bajs när jag tog de här bilderna. Han hade fått ett tuggben fyllt av vom och han borde inte ha fått tugga upp hela, för då brukar han bli dålig i magen....Tänk att vi aldrig lär oss....
När vi kom hem fick jag duscha rumpan i badkaret. Silas är så snäll när han ska duschas. Han bara accepterar det och står helt avslappnat under tiden jag tvättar. Lystra brukar se ut som om jag misshandlar henne. Hon har lite mer egna åsikter om vad som ska och inte ska göras än hennes son har....
Silas har medelhög svans och ser glad och rättså avslappnad ut. Efter duschen får han, precis som de flesta andra hundar, fnatt!! Då ska pälsen torkas torr mot soffor, sängar, mattor och saker.
Just den här dagen hittade jag inte hundschampoot - så det fick bli Head and Shoulders. Så nu slipper han ha mjäll i rumpan. Hahahahaha!
 När köket är klart ska jag minsann återuppta motionerandet med doggsen. Då ska både jag och hundarna återfå formen. Just nu är det heeelt omöjligt att få timmarna att räcka till.
 När jag börjar nya jobbet efter jul så kommer jag att (ofrivilligt) vara helt ledig varannan fredag. Tänkte försöka göra som tradition då att vandra på de lediga fredagarna. Kanske blir det Kilsbergen eller Bergslagsleden. Det finns ju många fina områden häromkring. Det tar ju också bara en timme att åka till Vättern och där finns det mycket vackra områden. Har ni några tips inom 10 mil från Örebro så tar jag tacksamt emot dem.
 Nä, nu ska jag göra mig klar för att gå ut med arbetskamraterna. Vi ska avtacka ett par stycken som ska sluta och då blir det middar på en restaurang som drivs av en tidigare tandläkare. Det blir säkert trevligt, men egentligen har jag inte tid.
 Imorgon blir det golvläggning och sätta upp de nylackade skåpluckorna. Nu är målet nära!
 Nämen, här står ju ett par kossor och betar. Eller är det schappar. Jo, sanna mina ord
 Varje promenad har mina hundar som sport att hitta vattendrag och pölar att dricka ifrån. Är de lösa så drar de ofta iväg ut i terrängen och hittar vatten. De är superduktiga att känna lukten av vatten. Själv känner jag bara lukt av vatten......ööhh, aldrig!
Sköt om er, go´vänner!

onsdag 17 oktober 2018

"Silly" - killen med hjärtat på rätt ställe

Ok, jag erkänner - jag har inte alls tid att blogga numera. Jag gör det ändå just nu.....
Min man jobbar stenhårt i rummet bredvid och jag sitter vid datorn och glider ifrån att leta inredning till köksskåp....till att blogga lite....OUPPS!
Vi renoverar köket fortfarande och nu har det gått 3 veckor av hårt slit och vi är skapligt less!!!
Men det blir väldans fräscht.
Just nu är det bara stökigt och omöjligt att laga mat. Pust!
Har tagit lite för lite foton på mina två fluffisar. Kameran har över huvud taget knappt fått jobba alls det senaste året. Inte jämfört med förut i alla fall. De här bilderna är ett par månader gamla och visar min fina Silas i "bytes-päls"
De som inte träffar Silas så ofta tycker att han har ändrats jättemycket på kort tid. Hans päls är på väg att bli allt mer lik sin morsas. Han blir gråare fläckvis och pälsen börjar så smått lägga sig i testar.
Just nu skulle jag säga att han har en fin päls framtill och typ från hjärtat och bakåt är den för fluffig ännu.
En deltagare på den Rosa Hundpromenad jag var med på i lördags kom fram och sa "Jag tycker dina hundar är så fina". Tänk, vilken fin kommentar. Att jag gled med ögonen över till hennes vrålfina småhundar kan vi ta en annan gång. Men det är så roligt att höra.
Men är det nåt Silas har så är det ett varmt hjärta. Han är så oerhört glad och positiv. Vill alltid kramas och är kärleksfull mot alla han möter. När han var yngre kunde han visa sin "spökålder" när vi mötte människor.... Han morrade, skällde ibland och verkade lite uppgasad. Nu är han så glad över alla han träffar utan att vara inställsam eller jobbig att ha lös.
Idag när jag hade dem lösa längs en skogsstig så kryllade det plötsligt av andra människor och hundar i området. Då ville jag inte att hundarna skulle gå framför mig på stigen och ta alla möten först. Förut har Silas haft svårt för att acceptera att ta det lugnt, men nu sa jag åt båda två att gå bakom mig. Jag höll ut handflatorna nedåt/bakåt så länge som jag ville att de skulle gå bakom och de accepterade det jättefint. När jag sa OK och tog händerna ur "den magiska positionen" så sprang de direkt framåt för att leka igen.
Silas första 1,5 år i livet hade han såååå svårt att vara stilla, infinna sig i något slags led eller överhuvudtaget behärska sig en för en sekund. Nu har han under flera månader kunnat ta till sig sådan träning superbra. Så bra att när jag sa stopp så stannade de direkt. Säger jag "Vänta" så stannar de av och väntar in mig om de är framför. 
En gång tyckte jag inte att jag hade sagt nåt sånt, men båda hundarna stannade tvärt och stod helt stilla trots att jag gick vidare framför dem. Jag förstod först några sekunder därpå att de stannade för att stigen öppnade sig och vi kom ut på parkeringen. Då brukar jag bromsa dem så att jag går ut först mot bilen, kollar att inga bilar kommer, säger "OK" för att tillåta dem att springa fram mot vår bil för att hoppa in. Tänk, vad vallhundar är följsamma. De vill verkligen göra rätt.
Just den träningen gör vi ofta flera gånger varje dag. Alltså att de måste vänta på "OK" för att få gå till bilen. Jag öppnar dörren, kollar att området är säkert och därefter ger hundarna tillåtelse att springa ut och gå till bilen. De kan den övningen väldigt bra.
Sen är väl jag lite nördig i just sån här träning av vardagslydnad. Jag är en sån där hundinstruktör som inte är så intresserad att lära ut tävlingslydnad, agility eller nån annan sport. Jag tycker det finns hur mycket som helst att lära ut om vardagslydnad och det behöver aldrig bli tråkigt.

Nåja, nog om detta. 
Jag planerar en gratis hundpromenad dit du är välkommen om du finns i närheten av Örebro. Läs om detaljerna HÄR
För övrigt är det mycket som händer i mitt liv just nu och därför kommer jag inte ha nån kurs på ett tag. Jag har fått ett nytt jobb på halvtid. Det är en nischningstjänst på en specialistklinik, och jag gissar att jag kommer ha fullt upp med allt det nya. Då är det nog klokt om jag väntar med nästa kurs. Men för den som är intresserad kan ni hålla koll på JR Hundcenter här i Örebro.
Detta lilla inlägg avslutar vi med ett lyckosprång av Silas "Silly" Svanbäck!
Guldgossen!!