lördag 29 september 2018

Lystra fyller 5 år

Idag fyller Lystra 5 år! Världens underbaraste hund!
När hon var ung slet jag mitt hår och funderade om jag var knäpp som skaffade henne....
Men när hon var 1,5-2 år så började hon lugna sig och nu, 5 år gammal, är hon sååååå ljuvlig för det mesta. 
Hon är min allra bästa hjälpreda på mina hundkurser när vi ska lära oss mer om hundens språk. Hon är mjuk, vänlig och otroligt socialt intelligent när det gäller försiktiga hundar. Hon har många gånger förundrat mig när hon anpassat sitt sätt att vara för att mjuka upp blygerhundar.
Hon är så otroligt snäll!
Hon var en helt fantastisk mamma till sina 4 pojkar som föddes för drygt 2 år sedan. Hon imponerade när hon var lite olika mot de olika valparna beroende på vad de behövde i stunden. Hon hade moderskapet i blodet. Det var så spännande att göra den där resan ihop med Lystra. Min fina, underbara Lystra som jag skulle önska fick leva för evigt.
 Min skrattande lilla tös
Hon har ett rikt minspel och det är ofta väldigt uppenbart vad hon känner eller tänker.
Hon är så mjuk i sitt sätt så hon inte ens hoppar på oss i familjen när vi kommer hem från jobbet. Hon böjer sig istället i sina lyckorus ner mot marken, krumbuktar sig och visar vilken enormt lycka hon känner. Men samtidigt med en respekt för andras privata sfär.
Hon är en knähund i något större format som älskar att sitta i knät i alla sammanhang.
Fick hon så skulle hon sitta i knät samtidigt som vi äter middag, när vi åker buss eller sitter på uteserveringar. Hon är så lätt i kroppen och så smidigt i sina rörelser att hon inte alls stör när hon plötsligt hoppar upp i knät.
Inget är så underbart som att se när det spritter av glädje i hennes lilla kropp. Hon kan verkligen se lycklig ut!
Hon har med åren blivit otroligt kommunikativ och det är ofta väldigt tydligt vad hon vill. Man ser också tydligt den lycka hon känner när vi faktiskt lyssnar på henne och hon får som hon vill. Om det då gäller att välja väg på promenaden, få mat när hon ber om det eller nåt annat spelar ingen större roll. Hon blir så glad att vi bara lyssnar!
Hon är ett ljuvligt väsen, vår fina Lystra. Och det är många som fastnat för hennes mjuka sätt.
Oerhört charmig, det är vad du är, Lystra! Vi älskar dig så oerhört mycket!!
HURRAAAA för Lystra!

fredag 28 september 2018

Världens bästa Lystra

Igår kväll var Lystra med på mina kurser som berörde ämnet "Hundens språk".
Hon är så ljuvlig att ta med på sånt!! Hon är lugn och lättsam. Dessutom så duktig många gånger med de andra hundarna. Jag gick igenom teorin omkring hundens språk och efter det parade jag ihop hundarna två och två. De som inte mötte nån av de andra deltagarna fick istället träffa Lystra. Det är inte alltid bra att jämnåriga får fritt spelrum att leka vilt. Tanken med hund-släppen på mina kurser är ju inte fullt "ös - medvetslös"(busa som tokar kan många hundar redan naturligt och det behöver de sällan träna på), utan att hundarna ska lära sig kommunicera på ett schysst sätt samt att vi hundägare ska lära oss mer om hundens språk, det är målet.
Igår släppte jag in Lystra när två busiga unghundar blev lite för livliga och då den ena inte riktigt tyckte det kändes ok längre. Hon gick direkt emellan och splittade. Klockrent!!! Den vildaste av de två hundarna lyssnade direkt och lugnade ner sig medan den andra, som inte hade lika stor erfarenhet av umgänge med andra hundar hade lite svårare att tagga ner. Efter att hon hade splittat så kunde de andra två hundarna leka tillsammans under lite lugnare förhållanden. Dessutom såg man att den ena, som hade tyckt att det var lite läskigt med första perioden av lek, vågade ta för sig och slappna av mer så länge Lystra var inne i hagen.
Älskar henne!!!
Maken är utomlands med jobbet så Silas var hemma med vår son. Han hade skött sig bra så kanske håller även Silas på att bli vuxen!!
Annars hade jag räknat med att han skulle bli stressig eller stå och ropa efter mig i Lystra. Hejja Silas! Fortsätt så!
Lystra skulle jag vilja klona. Hon är så ljuvlig!!
Resan jag gjorde med jobbet tisdag/onsdag gick bra ända tills vi skulle hem. Jag har så mycket historier omkring det halva dygnet då vi försökte komma hem.....men det orkar jag inte skriva om här. Kom hem 02.30 igår natt och var helt slut. Jobbade några timmar igår men var så förkyld så idag blir jag kvar hemma för att kurera mig.
Hundarna är så otroligt trötta idag. Silas har inte haft mycket att göra under flera dygn. Senast han gick på promenad var i onsdags, men han verkar bara bli tröttare. Jag låter dem få sova. Lystra hade ju jobb igår så hon behöver vila, men Silas är jag lite förvånad över. Han brukar inte klara för lite stimulans. Han kanske känner att jag inte är frisk och därmed tar det lugnt.
Kanske, som sagt, håller han på att bli vuxen.
Bilderna är från förra veckan så vi gick på långpromenad.
Den ena av kurserna jag håller är valpkurs och det som är bra med språkträning i ung ålder är att hundarna inte har hunnit få så mycket utav de mer allvarliga känslolägena. Det blir helt enkelt inte lika ofta konflikter. En del raser och individer brukar inte få lika mycket av de mer allvarliga känslolägena utan är liksom barnsliga i sinnet hela livet, medan andra får en större del reserverade eller avoga känslorna. Några går liksom inte med på "vad som helst" längre. Då är det bra om de har goda erfarenheter från andra hundar redan innan dess. Då brukar det vara mindre problem att umgås med andra. Där skiljer det inte så mycket mot oss människor.
Nu måste jag spraya näsan och ta huvudvärkstabletter igen. Lite vila blir det också. Vi hörs!

söndag 23 september 2018

Söndag

Det är söndag eftermiddag och jag hade önskat att helgen hade varit minst dubbelt så lång.
Idag tog jag hundarna med på cykeltur. Silas hade precis innan turen fått sin rumpa renklippt från päls och kunde verkligen inte gå ordentligt.....Jag brukar ansa pälsen en aning där bak så det inte fastnar äckelpäckel där. Men Silas är en känslig kille och gick som en räka nästan hela turen och stannade väldigt ofta för att dra rumpan mot marken....hahaha, lilla gubben....Måste ha känts annorlunda efter klippningen, eller nåt.
Så turen som normalt brukar ta 1 timme tog kanske 1,5 timmar. Det blev måååånga stopp, och flertalet av dem väldigt abrupta stopp.
Men som ni ser så är det inte precis så att han blev pälslös där bak....
Det är fortfarande som en kjol av päls som vajar fram å tillbaka när han går.
Ibland undrar man vad det är med den här killen. Han verkar så tuff och framåt för det mesta, men är samtligt så känslig för såna där saker. Om jag klipper rumpan, om han har ett sår i örat, om han har ont i magen eller om han fått en annan mat just den dagen....Jag kanske överdriver, och jag vet att jag är väldigt uppmärksam på mina hundars känslolägen. Men Silas är faktiskt väldigt mycket känsligare för små förändringar än Lystra är.
Han är så fin, min pälskling! Fast pälsen fortfarande inte är perfekt så tycker jag att han är så oerhört snygg. Han rör sig fint och har en underbar utstrålning. Dessutom har han ett hjärta av guld.
Han är bara 2 år, fyllde i sommar, och han har inte landat i sig själv, men för varje dag så märker vi att hans personlighet blir allt mer underbar. Igår hade han en sån bra dag så jag hade kunnat klona honom! Han var så mysig och lugn, men samtidigt lekfull och rolig.
Igår kväll hade vi gäster hos oss på surströmmingsmiddag. Silas älskar gäster och ville gärna sitta med mannen i paret. Silas är heller inte en sån som är fin i kanten, utan om gästerna slutar klappa honom så buffar han in sitt huvud under deras händer eller armar så att de fattar att de ska fortsätta klappa. 
Lystra är lite mer fin i kanten och oftast återfinns hon på golvet bredvid oss. Hon kan också hålla ett visst avstånd, medan Silas för det mesta är i vår direkta närhet. Eller varför inte I VÅRA ANSIKTEN!!
Efter lunchen idag tog jag med bollen ut och Silas fick leka en stund.
Han är duktig och kommer tillbaka ända till mig med leksakerna. På det sätter är det roligare att leka med honom än med Lystra. Vi har tränat lika mycket apportering med dem båda, men Silas har det mer naturligt i sig.
I veckan ska jag till Umeå med jobbet. Jag ska på rekryteringsresa två dagar. Försöka fiska folk till Folktandvården i Örebro. Hundarna får därmed ett par lite lugnare dagar. Tisdagar har de alltid lugnt eftersom jag jobbar många timmar och då brukar de bara gå en kort sväng med husse. Jag tycker det är lite bra med en vilodag varje vecka. Det tror jag att många hundar behöver.
På torsdag är det näst sista kurstillfällena på mina två kurser - valpkurs och vardagslydnadskurs. Då ska Lystra följa med och vi ska studera hundens språk. Det blir roligt. Då ska jag också ha en praktikant med mig som pluggar hund på gymnasiet. Hon ska se hur jag jobbar som hundinstruktör.
Silas får vara hemma när hans mamma jobbar på kurs.
När jag tittar på bilder på Silas från förra sommaren så ser ha ut att ha en helt annan färg än han hade då. Då var det många som tyckte han såg brun ut. Nu är han alltmer blå-svart. Men jämfört med sin mamma är han inte alls lika blå. Hon har verkligen en kall färg. Silas ändrar päls och färg hela tiden och vi vet inte hur han kommer se ut som vuxen. Om jag tittar på hans pappa så ser han ganska grå-blå ut, så kanske får Silas sin pappas färger. Den som lever får se. Benen är dock snart helt vita, precis som sin fars ben är.
Jag längtar ut på utställningar igen, men eftersom Silas päls inte är klar ännu så är det ingen idé.
Tidigast till sommaren blir det utställning igen. Då hoppas jag att pälsen börjar sitta där den ska. Han får tillskott i maten varje dag. Hoppas det hjälper.
Sen ska vi ut och trava i vänster varv igen. Jag tycker ju att det är så roligt.
Nu ska jag ta hand om "lite" äpplen som träden på gården dignar utav. Jag har lagt många äpplen i lådor med papper emellan, men nu ska jag tärna och frysa in en del också. Blir bra att ta fram till pajer mm. Nu hör ni nog inte från mig på några dar. Blir lite fullt upp ett tag.
Men under nästa vecka fyller Lystra 5 år!! DÅ ska vi fira!!

onsdag 19 september 2018

Godsaker på en onsdag

Är det lill-lördag så är det!! 
Idag hämtade jag två paket på posten som jag hade beställt. Två stora säckar hundfoder och sen en hel låda full med tuggben, hundgodis, bajspåsar mm. Nu finns det länge framöver. 
Jag har börjat beställa sånt. Det är så smidigt. Ofta är det bra priser också.

Silas blev lite dålig i magen idag. Mådde illa i morse, dreglade, smackade och har knappt kunnat äta idag. Jag handmatade med färskfoder på morgonen bara för att han mår så illa när han är tom i magen. Det var en bra ide, för sen gick det bättre.
Men ikväll i slutet av promenaden blev han dålig igen. Fast inte riktigt på samma sätt, bara. Fick duscha av honom när vi kom hem.... Inte konstigt att han är dålig i magen - det går ju inte över på en å samma dag. Helgen var ju rätt tuff också. Mycket nytt och mycket stress.
Nu ska vi försöka sova lite. Imorgon är det kurs igen. Men hundarna stannar hemma. De behöver vila.

måndag 17 september 2018

Lek med boxervalp

 Nu kommer lite bilder från den där helgen då vi var i Luleå och träffade boxervalpen Riva.
Hon och Silas lekte. Silas älskar att bli jagad
 Lystra tycker att boxrar och flatcoated retriever har en onödigt hög energinivå som hon nästan blir lite allergisk mot....men lite kunde de umgås. Hon är en mogen dam nu och det märks på att hon inte så gärna leker med vem som helst längre. Hon ska gärna uppfostra lite.
 Dit har verkligen inte Silas kommit än...
 Tur att Lystra lyssnar bra när jag säger åt henne att tagga ner. Så då lät hon dem leka medan hon stod stilla och såg på.
Vilken resa det blev! Nu är hundarna så världsvana så det är inte klokt.
Tåg gånger två med byte mitt i natten och sen lokalbuss hem från stationen. Det är nog Silas första gång på buss. Men det var inga problem
När vi skulle kliva av sista tåget stod precis utanför dörren en rottweiler hane...då gick vi snabbt genom vagnen och tog en annan utgång. Stor risk för "krock" med onödigt stresspåslag annars. Annars var det ett par andra hundar vissa sträckor på tågen men de satt i sittvagnarna.
 Jag sov nästan inte alls på tåget varken upp eller ner. Inget konstigt med det - jag har problem med sömn även i en helt vanlig säng, så en skakig tågkupe med hårda britsar till sängar gör det inte lättare, precis.
 Det var spännande att se hur hundägare gjorde uppe i Luleå. En med border collie mötte vi tre gånger under samma helg när han cykelmotionerade sin hund lös i full fart.
Lystra skulle aldrig acceptera en sån fart. Hon skulle stanna och vägra springa mer... Hahaha 😂
 Silas ser gigantisk ut!! Han har så mycket fluff!!
 Lystra hoppar på husse för att få komma ifrån allt spring och bus. Hihi. Hon är en liten mes!
Det var så sorgligt att säga hejdå till vår dotter.  Men hon kanske kommer hem på besök om ett par veckor. Hoppas.... Bara två år kvar nu innan hon kaaaanske kan flytta närmare igen.
Nån vecka efter den här Luleåresan åkte jag på rekryteringsresa med jobbet. Det gick jättebra ända tills vi skulle hem från Umeå......men det är en historia jag inte orkar dra just nu.
Om man säger såhär - fråga inte så mycket utan checka bara in så mycket bagage som möjligt. Då slipper du bli av med en massa saker......
Riva tyckte visst att Silas var bra häftig och intressant. Titta hur hon ligger och beundrar honom. Så sött! Synd att vi bor så långt ifrån varandra. De här två hade nog kunnat bli riktigt bra vänner ❤

Lek med boxervalp

 Nu kommer lite bilder från helgen då vi var i Luleå och träffade boxervalpen Riva.
Hon och Silas lekte. Silas älskar att bli jagad
 Lystra tycker att boxrar och flattar har en onödigt hög energinivå som hon nästan blir lite allergisk mot....men lite kunde de umgås. Hon är en mogen dam nu och det märks på att hon inte så gärna leker med vem som helst längre. Hon ska gärna uppfostra lite.
 Dit har verkligen inte Silas kommit än...
 Tur att Lystra lyssnar bra när jag säger åt henne att tagga ner. Så då lät hon dem leka medan hon stod stilla och såg på.
 Igår kväll åkte vi hem igen och nu är hundarna så världsvana så det är inte klokt.
Tåg gånger två med byte mitt i natten och sen lokalbuss hem från stationen. Det är nog Silas första gång på buss. Men det var inga problem
När vi skulle kliva av sista tåget stod precis utanför dörren en rottweiler hane...då gick vi snabbt genom vagnen och tog en annan utgång. Stor risk för "krock" med onödigt stresspåslag annars. Annars var det ett par andra hundar vissa sträckor på tågen men de satt i sittvagnarna.
 Nu när vi är hemma igen så sover hundarna som stockar. Jag har inte sovit nästan alla på tåget varken upp eller ner. Inget konstigt med det - jag har problem med sömn även i en helt vanlig säng, så en skakig tågkupe med hårda britsar till sängar gör det inte lättare, precis.
 Det var spännande att se hur hundägare gjorde uppe i Luleå. En med border collie mötte vi tre gånger när han cykelmotionerade sin hund lös i full fart.
Lystra skulle aldrig acceptera en sån fart. Hon skulle stanna och vägra springa mer... Hahaha 😂
 Silas ser gigantisk ut!! Han har så mycket fluff!!
 Lystra hoppar på husse för att få komma ifrån allt spring och bus. Hihi. Hon är en liten mes!
Det var så sorgligt att säga hejdå till vår dotter. Det är länge kvar tills vi ses igen. Troligen inte före jul.... Bara två år kvar nu innan hon kaaaanske kan flytta närmare igen.
Nästa vecka ska jag till Norrland igen. Då med jobbet på rekryteringsresa och bara till Umeå. Övernattning på hotell och flyg blir det då. Lite annat än i helgen. Men bara jag slipper försöka sova på ett tåg....
Riva tyckte visst att Silas var bra häftig och intressant. Titta hur hon luggli och beundrar honom. Så sött! Synd att vi bor så långt ifrån varandra. De här två hade nog kunnat bli riktigt bra vänner ❤