fredag 6 april 2018

En nulägesrapport, samt mer om magkatarr hos hund

Ujujuj vad sällan jag bloggar numera! Hinner ju ingenting när jag jobbar heltid!! 
Ni vill såklart veta hur det gått med Silas mage. Han mår hur bra som helst!! Nu har vi tagit bort kortison sen en tid och den enda skillnaden jag märker är att han inte har samma panik-hunger och springer till köket så fort vi rör oss...oerhört skönt att slippa! Jag har också halverat magmedicinen Andapsin (utan att fråga veterinären) och jag märker ingen som helst skillnad. Han är stabil i magen, helt enkelt.
Probiotikan får han ibland.
Kolla, vad svansen går på honom!! Och detta trots att vi fortfarande inte har fått nytt golv i köket. Hahaha! Det är så ruskigt fult, det där golvet!!!
Jag kommer fortsätta ge båda hundarna mat 3-4 ggr/dag eftesom det är bra av flera skäl. 
Att få mat flera gånger om dagen minskar stress hos hundar, och eftersom det inte är någon större uppoffring för oss så gör vi det gärna.
Båda hundarna får Royal Canin Gastro Intestinal sedan magarna kraschade. Lystra knappt 3 dl/dag och Silas nästan 7 dl/dag. Haha, jag tycker det är så sjukt att de behöver så olika mängd mat!!
En gång har Silas kräkts de sista veckorna, och det var när han sprungit lös på ett fält och åt kopiösa mängder rådjursbajs!! Även lite hästbajs slank ned innan jag hann stoppa honom. 
Då hann vi bara komma hem så låg allt på vardagsrumsgolvet... Men så blir det ju när man äter rådjurs- och hästbajs! Det är inte mat!
Mild magkatarr har alltså Silas. Den diagnosen tar jag absolut, även om det var knepigt att det blev så oerhört akut OCH att Lystra fick i stort sett samma symptom när hon hade varit hemma en vecka. Misstänker fortfarande att de fått i sig något utomhus....
Eftersom veterinären sa att det var så vanligt med magkatarr hos hundar så har jag såklart kollat upp det ;) 


"Kronisk gastrit
Förekomsten av kronisk gastrit hos våra hundar är idag relativt okänd. Detta på grund av att 
symptomen kan vara diffusa och en biopsi krävs för att kunna ställa en säker diagnos. Det är även 
vanligt att orsaken till den kroniska gastriten aldrig fastställs (Guilford & Strombeck, 1996b).
Detta gör att sjukdomen kan bli svår att bota och det kan dröja månader eller år innan sjukdomen 
försvunnit helt, på grund av att flera olika behandlingar kan behöva testas innan några resultat 
syns (van der Gaag & Happe, 1989).
I en studie av Hottendorf & Hirth (1974) gjord på 647 unga, avlivade beaglar visades att 58 
stycken av dessa hundar, det vill säga 9 %, hade kronisk gastrit. De var kliniskt friska innan de
avlivades. Diagnosen kronisk gastrit ställdes via analys av biopsier tagna från magslemhinnan. I 
en annan studie av Diker et al. (2002) utförd på 122 stycken avlidna hundar, visades att 67 
stycken av dessa hundar, vilket motsvarar 55 %, hade kronisk gastrit. Några år senare gjordes 
ytterligare en liknande studie av Ali Shabestari et al. (2008) på 30 kliniskt friska hundar där det 
visade sig att 12 stycken av dessa hundar, det vill säga 40 %, hade kronisk gastrit. Även i de två 
senare studierna ställdes diagnosen via analys av biopsier från magslemhinnan (Diker et al., 
2002; Ali Shabestari et al., 2008).
Symptom som kan förekomma hos hundar med kronisk gastrit är kräkningar, depression, anemi, 
viktminskning, anorexi samt päls- och/eller hudförändringar. Kräkningar är det vanligaste 
symptomet men förekommer inte alltid (van der Gaag, 1988; Guilford & Strombeck, 1996b). Om 
hunden har kräkningar kommer de ofta oregelbundet och kan innehålla foderbitar eller en 
slemmig, gallfärgad vätska. Hunden kan börja kräkas direkt efter att den intagit föda eller så kan 
det dröja flera timmar efter matintag innan den kräks (Guilford & Strombeck, 1996b)."
Min analys av detta är att förekomsten av magkatarr (kronisk gastrit) hos hundar verkar ha ökat med åren. Frågan är varför - lever våra hundar ett mer stressigt liv, precis som vi människor, numera? Vilken inverkan har aveln? Vilken inverkan har kosten? Finns det annat som kan vara orsaken?

Förekomsten av kronisk gastrit i de studier som är genomförda under 2000-talet är ca 40-55%. 
Japp, det är som veterinären sa - DET ÄR SUPERVANLIGT!! Oerhört tragiskt egentligen! Och hundarna kan inte berätta för oss hur de mår. Ni som har magkatarr själva vet kanske vilken olustkänsla man får. Det är inte bara det att man får sura uppstötningar som smakar illa, utan hela kroppen påverkas. I förlängningen även psyket.
Vi får lita på att vi kan se på dem om hundarna inte mår helt ok. Kanske blir de mer lättstressade, kanske gör de fler utfall och får mer problem med hundmöten/människomöten, kanske får de svårare att vara hemma ensamma, eller en massa andra problem som kan orsakas av att de inte riktigt är stabila. Utöver det kanske vi kan se om de smackar mycket med munnen eller ser illamående ut ibland. Många hundar ställer sig i lekställning ett tag för att sträcka ut magen lite.
Om magkatarr kan ge depression och hudproblem så är det ju såklart inte svårt att förstå om hunden får beteendeförändringar. Här har vi ytterligare en orsak att inte använda oss av en massa korrigeringar i vår träning - om hunden beter sig illa för att den är sjuk är vi orättvisa om vi bannar den för mycket, och dessutom ökar det stressen ännu mer med risk för försämring i tillståndet.
Ja, nu startade vi helgen med att lära oss mer om magkatarr hos hund! Inte varje fredag det händer!
Nu ska vi gå en lugn promenad i blåsten och sen ska jag ut och äta med jobbet.

2 kommentarer:

  1. Va skönt att de mår bättre nu både Silas och Lystra!! Sonja hade också magkatarr och jag har hört massor med hundar so har haft det!
    Kramar!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var intressant att läsa om hur vanligt det är. Otroligt!!
      Kram

      Radera