lördag 6 januari 2018

Bus, nosework, ensamheträning och hundraser

Nu har nästan en hel vecka gått utan Lystra. Väldigt konstigt, men det har gått bra.
Jag känner mig typ som "Mom of the year" som låter min dotter få ha min älskade hund och är så oerhört glad varenda dag då jag märker hur bra Paulina mår och hur bra de alla trivs med varandra. 
Lystra blir bortskämd och utnyttjar det rätt ordentligt...haha! Men de kommer nog våga sätta lite mer gränser med tiden.
Silas vecka har varit helt perfekt! Han har varit lugn, trygg när han varit ensam hemma och är generellt sett lite lugnare än när de var två hundar i huset.
Visserligen vill han ha uppmärksamhet ofta och kräver en hel del aktivering. Men det är ju sån han är.
Promenaderna har blivit helt anpassade efter honom och det är verkligen mycket lättare att träna saker med bara en hund. Alltifrån att gå fint i koppel, hundmöten och kontakt blir ju så mycket enklare med bara en vovve i snöret. Inte utan att man slås av hur mycket enklare promenaderna blivit för mig... 
Idag drog vi iväg till fotbollsplanen en stund. Det blev lek och lite apporteringsövning, men efter en kort stund ville han helst bara äta har-bajset som ligger utspritt överallt. Grusplanen som ligger precis intill är egentligen bättre, för där finns inte störningar i form av harpluttar i alla fall. Men där är det lite mörkare och bilderna blir inte alls bra.
Han kan verkligen springa, den här killen!
Han taggade till ordentligt på IKEA-råttan och sprang som en galning för att hämta den.
Silas päls uppe på ryggen har börjat gå av!!!
Asså, det är verkligen inte kul nu när jag har bokat in första utställningen i vår! Hoppas innerligt att den hinner hämta sig med kosttillskott och försiktig kamning.
Vintern är ju extra hård mot allas våra hår eftersom luften är så mycket torrare. Mitt eget hår blir också plattare, sprödare och inte lika livfullt. Att Silas dessutom håller på att byta bort det sista av valppälsen gör ju verkligen inte saken bättre.....
En som inte har hund som ställs ut på utställningar, och som inte har pälshund, tycker nog att man är bra knäpp som bryr sig så mkt om pälsen....Och det är ju såklart inte det viktigaste på min hund.
Dessutom finns det domare på utställning som kan se bortom en "dålig hårdag". Tittade nyss på foto på Lystra när hon vann ett av sina Reservcert och UÄK, vad pälsen såg risig ut!!!! HUR kunde hon få reservcert den dagen!?!? 
Då har ju Silas riktigt bra päls ändå. Jag minns så väl hur Lystras päls såg ut under samma ålder. Det svarta i hennes päls ville verkligen inte ta sig. Det var tunt och sprött och såg hemskt ut under många, långa månader!!
Jag längtar nåt infernaliskt till nästa helg!! Jag och Silas ska på kurs på lördagen.
Vi ska lära oss Nosework!
Dessutom tillsammans med ett gäng jag känner. Lindesbergare och Örebroare i en härlig liten kalops!
OJ, vad vi kommer ha skoj! Hoppas innerligt att Silas kommer gilla det och vara duktig på det trots att han aldrig riktigt fastnat för andra nosarbeten som viltspår till exempel.
Med på kursen kommer det vara 5 galna unghanar!! Asså, jag bara säger det - DET KOMMER BLI ÖÖÖÖÖS!!! Alla kommer visa alla sina konster, låta mycket, leva rövare, söka uppmärksamhet och vara mer eller mindre ohanterbara!! Tur att det kommer med en å annan vuxen, lugn individ också.
Stackars hundinstruktören!! Vi kommer behöva köpa en chokladask när kursen är slut, som plåster så såren(i trumhinnorna såväl som mentalt...) Det kommer troligen bli en grupp att minnas!
Berätta inte för henne att hälften av oss jobbar med hundar eller har stor erfarenhet efter många år med hund! Vi kommer själva låtsas att det är våra första hundar och att vi bara har gissat oss fram under deras första år..hehe
Jag har på sistone roat mig med att se filmer om olika hundraser som jag vill skaffa när Silas blivit gammal. Jag älskar verkligen Schapendoes, men är samtligt så enormt nyfiken på andra raser också.
Man lever bara en gång och jag är av typen som inte orkar ha mer än 2 hundar i taget - ja, så livet räcker ju inte till för att testa alla raser jag skulle vilja ha under mitt liv.
Jag tänker mig att nästa hund också ska vara en sort med mycket energi och som är lite spännande att träna med. När jag sen blir gammal blir det kanske en liten sällskapsras. 
Igår kväll var maken och sonen på bio och då hade jag TVn för mig själv. OJ, vad jag glodde på filmer om Bracco Italiano, Rodesian Ridgeback, Bayersk Viltspårhund, Lapsk Vallhund, Polski Owczarek Nizinny, Saluki och andra godbitar.
När jag blir gammal kanske det blir en Papillon, Yorkshire Terrier eller Russkaya tsvetnaya bolonka.
Ja, som ni kanske förstår så är jag verkligen nyfiken på många olika hundraser!
Tur att Silas är ung och att det är flera år kvar att fundera, läsa på och längta.
Men jag är verkligen lycklig med det jag har också!
Två galna schappar spottar man minsann inte åt! 
Nu ska jag å maken ut på restaurang med några vänner. Tjipp!

2 kommentarer:

  1. Vilka fina bilder på SnyggSilas. Skönt att det går så bra utan Lystra. Hon har det nog hur bra som helst!!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla!
      Ja, det är nog sant - Lystra har det superbra där uppe!
      Kram

      Radera