onsdag 1 november 2017

Snälla, kan vi leka!?

Silas funderar om inte Lystra skulle vilja leka lite
Oj, vad han växer! Han håller på att bli en "man"!

Snäääälla!!! Leeeek med mig!!
Nähäädu! Lystra var inte sugen. Silas åker på en propp!
Men Silas har lärt sig att hans mamma inte är riktigt konsekvent. Om han tjatar lite så kommer hon ofta igång
Så han ger sig inte så lätt
Han är bra dryg, den här pojkspolingen. Det tycker i alla fall hans morsa ibland.
Den här veckan har de åkt bil med husse och varit och lekt på nån grusplan. Det känns lite konstigt att de hittar på saker utan mig, men den här veckan jobbar jag mycket så då är det såklart bra att husse har tid att vara med dem.
Vi är så glada över vår tomt. Att kunna släppa ut hundarna en stund på gården så de får leka eller bara vara - det är värt mycket. Vår tomt här i Örebro är mycket lugnare än den vi hade i lilla Lindesberg. Där hade vi grannar med två hundar som aldrig fick ett avslappnat samspel med våra hundar, så det blev inte lika avkopplande att släppa ut dem där.
Det är ett lugnt område vi hamnat i och vi är sååå nöjda med både huset och gården! Kunde inte blitt bättre med tanke på att Örebro är en stad som ständigt expanderar.
Men visst skulle jag vilja komma ut på landet på helgerna, ändå. Men kanske när vi blir ensamma, jag och maken, att vi kan skaffa oss en liten stuga nånstans. Men just nu är det bra att bo nära när vi ska skjutsa sonen på träningar och matcher på helgerna. Vi älskar det livet också - men det går inte kombinera med vissa andra drömmar vi har.
Allt har sin tid, som jag brukar säga.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar