tisdag 12 september 2017

Clinic i Grundträning med Emma Willblad

 Kolla plutte-Lystra bredvid sin son!!
Nästan varje promenad vi tar här i Örebro så kommer det fram barn som vill klappa.
Silas är ju en sån som formligen ÄLSKAR att hälsa. Han kramas och interagerar. Lystra har liksom vuxit ifrån det allra värsta, men om barnen är någorlunda lugna så kommer hon ofta och sätter sig bredvid dem och låter sig klappas.
Barnen kommenterar i stort sett alltid hur liten mamma-hunden är och hur stor hennes son är. De tycker det låter konstigt att de är mor och son.
Lystra är 42 cm och Silas 48 cm, och så har han massor av mer päls jämfört med henne och ser även därför större ut. Men hela han är grövre - nosparti, skalle, benstomme...Han är maskulin och hon är väldigt feminin
 Jag tog en bild med Silas i förgrunden, men då typ försvann mamman.....
 Kolla, han KAN stå-pinka!! Men ännu verkar det inte så noga. Åtminstone inte hela tiden. Han kan sitta eller stå beroende på vad han känner för just då.
 I lördags åkte jag till Hackvad Hundhall där Flockens Hundcenter hade arrangerat helgkurs med Emma Willblad. Jag var bara med på lördag förmiddag, då hon hade Clinic rörande grundträning.
 Det var roligt och inspirerande. Hon har ju liksom lite grejer på sin meritlista, den tjejen! http://emmawillblad.se/
Redan som 13-åring kom hon med i Landslaget efter att ha tränat hund i bara 2 år!
Hon har 20 års erfarenhet av träning och tävling och har tränat professionellt 10 av dessa.
Jag hade ingen hund med, men ångrade mig skarpt efter de första teoretiska timmarna!! Jag var nära att åka hem och hämta Silas!
Men det får väl bli en annan gång. Nu har vi lite grejer att tänka på och träna på här hemma.
Det var 12 personer som deltog på förmiddagen och det var alltifrån nån som bara ville kolla vad det handlade om, de som ville få inspiration till att börja träna mer, de som ville komma igång och tävla och de som satsar högt i tävling! Jag hörde till nån av grupperna i mitten.
Hon visade med sin ena hund, en border collie, hur hon lägger upp grundträningen, hur hon lekbelönar och hur hon tänker. Det jag gillar mest är att hon inte är svart/vit utan kan tänka utanför boxen. Många hundtränare blir så fyrkantiga. Hon tänker istället på att varje hund behöver individuella träningssätt - och en och samma hund behöver olika träningssätt i olika perioder....så hundträning blir aldrig nåt statiskt och tråkigt utan om vi är beredda att ändra gamla inkörda banor så kommer vi hela tiden framåt.
 Efteråt gick jag och hundarna på promenad här hemma i Örebro.
De älskar att få sitta/ligga på olika upphöjningar och träna stadga.
 Till min stora förvåning fixade Silas fjärrdirigering från sitt till ligg utan att vi har tränat det särskilt mycket. Oj, vad han fick (lugnt) beröm! Asså, jag berömmer lugnt med rösten när det gäller stadga eftersom jag vill ha dem stilla och att de inte ska flyga upp av lycka och sno till sig belöningen.
Varje gång vi går den här sträckan så passerar flera tåg. Hundarna har vant sig ganska bra, om än de tittar på mig för att se om de borde reagera eller ej. När de ser att jag är lugn och traskar vidare så gör de också det.

2 kommentarer:

  1. Åååå va spännande, det hade jag med velat lyssna på. Hoppas det blir lite lugnare i vår så jag kan hänga med!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det vore kul att gå tillsammans på sånt!
      Kram, kram

      Radera