söndag 27 augusti 2017

Vi tränar viltspår, vaktar huset och leker i soffan

 ÄNTLIGEN! säger Lystra om dagens viltspårträning!
Vi tog bilen, jag la ett kort spår till Silas på ca 10 meter, bara. Till Lystra blev det ett längre och med flera vinklar.
Sitta och vänta i bilen gick bra för Lystra. Mindre bra för Silas.....återigen nåt att träna vidare på....suck....Måste sätta tillbaka mellanväggen i bagaget också. Jag tror faktiskt det blir lite lugnare om de får ett lite mer begränsat utrymme.
 Silas spårade visserligen emellanåt och han hittade klöven, men inte gick det BRA, inte....
 Asså, jag vill liksom inte vara nån pessimistjolle, eller så.....men Silas blir aldrig nån viltspårchampion....Han har NOLL intresse för klöven och funderar mest på om vi ska göra nåt annat. Fokus = NOLL! Ni ser ju hur han står och glor ut i skogen medan jag försöker leka med klöven och locka fram intresset. Han är inte särskilt låg och tycker inte klöven är särskilt läskig, som många hundar gör, men han verkar inte tycka det är kul helt enkelt. Så är det bara
 Jag berömde som en tok att han luktade på klöven, men han såg ganska nollställd ut. Innan spårningen, hemma i hallen samt utanför bilen idag, så fick han nosa på den och slickade lite kort, men inte heller då var han särskilt intresserad. Viftade mest på svansen och undrade vad vi skulle hitta på för ANNAT kul
 Det är ju så att man måste ge viltspårandet några försök innan hunden får upp intresset, men det känns som det inte finns nåt intresse att bygga ifrån.
Det är inte som med lydnadsträning eller annan träning som kräver lite hjärna. Där är han på från start!! Det liksom glimmar till i ögonen på honom och fast han inte fattat vad jag vill så är han ändå beredd att lära sig.
Han är visserligen lite mer självständig än Lystra nånsin varit, men ändå så är det samarbete som är det bästa på jorden för honom.
 Vi får ta ett till, lika enkelt, spår nästa gång också, och så får jag belöna med leksak eller korv istället. Kanske klickar det till i honom då...
 Lystra taggade till tusen, spårade som en gudinna och höll nästan på att riva sönder klöven i molekyler!!! Detta är verkligen hennes grej! Jag fattar varför många jägare väljer tikar före hanar för jakt och spårning. Åtminstone är det så för Lystra att det liksom finns i henne naturligt.
Hon ska få fortsätta spåra för att det är kul. Om det går superbra längre fram kanske vi ger oss på anlagsprovet igen. Sist spårade hon bra, men för långsamt för att hon blev låg av nån anledning.
Men att spåra för att det är kul är ju precis lika bra för hunden. Den bryr sig inte om några titlar och meriter.
 Söndagar brukar ganska ofta betyda soffliv.
Att bara sitta och slöa
 Lystra, min sötnos! Hon har alltid koll på sin matte
 I soffan får man sällan det utrymme man själv skulle önska sig. Alltid är nån av hundarna - eller båda - precis där man själv är, eller kanske PÅ en!! Men det är bara att bestämma sig för att det är mysigt...
Det kom en larmkille och hundarna larmade att han kom. De låter en del, så jag skulle tro att om en tjuv skulle närma sig dörren och fick höra ljudet så skulle de nog försvinna som en avlöning.
Vi får se om det blir nåt vanligt larm för oss. Maken som är tekniskt lagd har fixat videoövervakning, vi har en skylt utanför som berättar att vi har hundar som vaktar och så gör hundarna det bästa de kan för att berätta om de hör nåt.
När larmkillen stod och pratade med min man i dörren, stod/satt båda hundarna kvar hela tiden för att hålla koll så besökaren var juste. Jag har själv sett hur Lystra har reagerat när jag var ensam hemma en gång och blev rädd över ett konstigt ljud mot fasaden på huset. Ja, så jag vet att de faktiskt plockar fram det där allvarliga om det skulle behövas. Snälla lilla Lysta har faktiskt det där i sig som hon kan plocka fram om hon skulle behöva försvara sin familj. Det är jag faktiskt efter den upplevelsen helt säker på. Men visst skulle ett larm göra det ännu tryggare, det tror jag nog.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar