söndag 29 januari 2017

Arbetshelg

I helgen har jag och maken haft arbetshelg på huset inför försäljningen.
Den här bilden får symbolisera vårt arbete, som faktiskt haft ett ganska stort fokus på just den här trappan. Det ligger en del minnen i den här trappan. Den hade fastlimmad linoleummatta när vi flyttade hit för 10 år sedan. OJ, vad vi har jobbat med den trappan. Halva släkten har jobbat med den  och vissa är duktigare än andra att påpeka allt jobb de lagt ner och slitit hårt för att få trappan som vi ville ha den. Att få bort allt lim och fernissa är minsann inte ett dugg lätt....
Några år senare tuggade valpen Lystra sönder ett av trappstegen och Silas har nyligen slitit ner en tapetvåd från den. Nu har vi - åter igen - lagt ner en hel del jobb på att laga trappan, måla den och tapetsera dit en våd där det saknades. Och visst blev det fräscht! Utan tvekan.
Ska bli spännande att se fotografens bilder som kommer ligga ute på mäklarannonsen. Där går inte min enkla mobilbild att jämföra.
Vi har också fixat på tomten, satt in en jordfelsbrytare i huset, målat lister, plockat undan onödiga pryttlar, bytt gardiner, köpt hem lite "pimp-saker" att pynta med vid fotograferingen och städat en hel massa.
Men vi har också sett på film och gått promenader med hundarna. Ungdomarna har varit på helgläger med kompisar utanför Eskilstuna. När de kommer hem ska de få jobba en del, men det mesta är faktiskt klart inför fotograferingen och visningen.
Goa, söta, lilla Silas. Det finns ingen kramgoare hund än han. Han verkligen kramas!! Omfamnar en!
Men OJ vad han behöver stimulans numera. Han har så mycket energi så han står och studsar.
Idag på promenaden mötte vi Lisa och basenjin Millie. Silas stod och hoppade jämfota och jag tror faktiskt inte att han stod stilla en enda sekund medan vi stod där och pratade på var sin sida om gatan.
Samtidigt skällde han uppfodrande lite då och då. Jag tror Lisa insåg att vi verkligen måste försöka få valpeländet trött innan vi kunde gå tillbaka till målningen.
Och nog har de vilat också, vovvarna. Lystra mer än Silas. Hon är ju lite löp-trött och småmosig.
När vi har krattat och plockat undan ute på tomten så har de varit med ute på gården.
Vi åkte en sväng ut till husvagnen igår och då kan jag lova att de busade som totala galningar!!
Var in med Silas på Hundcenter i fredags och vägde honom. 13,3 kg väger han, så han har inte gått upp nåt den senaste månaden i stort sett. Undrar om han måste ha mer mat, kanske. Men han har saktat ner i tillväxten också och har inte samma växtspurt.
Lilla Lystra med den stora babianrumpan. Hon är så snäll å go.
När hon var liten så ångrade jag ibland att jag valde schappe. Jag tänkte nog under hennes första 1,5 år att det måste bli en annan ras nästa gång. Hon var så jobbig! Men så landade hon och blev en underbar hund som gav mersmak.
Jag tänker att det kanske blir så med Silas också. Han är ju "extra ALLT" just nu, men även han kommer nog landa och bli en härlig prick. Nåja, härlig är han redan, men nog önskar man ibland att han inte var fullt så galen och uppe i varv....
Nu blir det lite kaffe och sen tillbaka till rensningen av saker.

fredag 27 januari 2017

Vi ska flytta!

 Nu är det nog med hemlighetsmakeri - VI SKA FLYTTA! Där har ni nyheten.
Här ser ni vårt nya hus som vi ska flytta till i april/maj nångång. Det lilla huset ligger i Örebro, så det är inte så långt bort från Lindesberg där vi bor sedan 10 år tillbaka.
Den här veckan har varit helt crazy! Skrivit på papper åt höger och vänster, träffat både mäklare(ja, flera faktiskt), banken, försäkringsbolag samt ringt ungefär en miljon olika samtal! Eller om det var två miljoner...jag minns inte....
Och inte är det lugnt än! I helgen måste vi pimpa vårt nuvarande hus inför försäljning. Det är visserligen inte mycket att göra, men måla lister och trappan vill vi göra. Dessutom ska vi börja rensa ur och köra skrot som man samlar på sig. Inte klokt vad grejer man har, ändå!
Det är en del detaljer vi inte vet hur det blir med, ännu. Men det brukar ordna sig. Det här är verkligen inte det största vi gjort i våra liv, jag och familjen. Större var det när vi tog med hela familjen för 10 år sen och flyttade till en småstad 70 mil bort som vi inte visste ett dugg om. Och eftersom det gick väldigt bra så vågar vi göra om såna saker igen. Vi har alltid gillar förändring.
Hundarna har inte haft så mycket för sig under de senaste 2 veckorna. Husse och matte har varit så upptagna. Men de finner sig i situationen. I onsdags fick Silas följa med när jag höll kurs. Han ville bara busa, och det var väl inte så konstigt eftersom han säkert hade lite överskottsenergi....
Lystra löper äntligen!! Silas dreglar och hackar tänder, men verkar inte riktigt fatta vad som händer. Han har aldrig varit på väg att göra nåt tok, så vi har inte behövs dela på dem ännu. Men jag håller stenkoll. Minsta tecken från Silas att han gör närmanden så är det stopp! Då delar jag på dem - såklart!
Vi får se hur det blir för de här fluffisarna när vi flyttar. Jag har ställt mig på kö på 2 hunddagis och ett tredje har jag preliminärt plats på. Men då jag inte vet hur det blir i detalj så kan jag inte tacka ja till platserna ännu. Men vi får se. En sak i taget. Det är inte ens säkert jag kommer behöva nåt dagis åt dem. När det gäller hunddagis så är det en enorm fördel att ha schapendoes - dagisägarna har nämligen oftast mycket god erfarenhet av schappar i flock med andra. Och en del dagis håller hundarna delvis eller helt i flock på dagarna. Det dagis jag preliminärt fått plats på sa att de väljer noga vilka hundar de tar in, och att till exempel schapendoes ofta kan gå före nån av de raserna som oftare har problem att vara i flock. OM det blir dagis så blir det hur som helst inte mer än 1-2 dagar/vecka som jag kommer ha nåt behov av det. Men det är bra att det finns som alternativ. OM det blir dagis önskar jag också helst ett dagis där hundarna går i flock åtminstone delvis eller att de är ute mycket med hundarna, så de inte står i box hela dagarna. 
Den här filmen är från idag när jag kom hem från jobbet och satt och käkade lunch.
Silas leker och myser med Lystra, men som synes funderar han inte så mycket på hennes löp. Åh, hoppas det fortsätter så! Han har inte börjat lyfta på benet eller visat på nån annan könsmognads-grej.
Lystra är redan mycket lugnare. Innan löpet startade höll hon ju på i 4 månader med att fastna i tvättandet av sin bakdel. Gick upp i stress pga allt tvättande. Dessutom var hon grinig och mer på tårna över allt möjligt. Hon skällde och verkade orolig. Inte så roligt när man inte känner igen sin hund....då man märker att hon inte mår bra.
Men nu är hon mycket lugnare. Fast nu är hon mer deprimerad istället. Hon ser ut som en plågad Bambi i ögonen. Trycker sig långsamt emot oss och verkar vilja berätta hur otroligt synd det är om henne. Stackars lilla löptik
För nåra dar sen filmade jag detta. Två snötokiga schappar i snön. Fast jag missade när de var som mest intensiva i sitt gnuggande. Jag måste försöka få med det på film nån gång. Man blir så glad av att se dom njuta sådär.
Alexandra blev sjuk i veckan, så det blev ingen massage av Lystra i tisdags. Idag ska vi dit vid middagstid. Men Lystra går nästan aldrig i passgång numera. Hon skrittar eller travar fullt normalt - oavsett tempo. Förut gick hon i passgång både i långsamt och lite snabbare tempo.
Nej, nu har jag nog inte tid att blogga mer - måste jobba på huset. Sen iväg till Alexandra. 
Vi hörs när vi hörs

måndag 23 januari 2017

Helgen är över

 Hej! Här är vi! Vi lever och har det bra! Bara det att jag inte hinner blogga.
(ja, jag vet att Lystras lugg är skitful!! Hon ska få se ut så tills vidare. Jag vill spara ut pälsen så fort som möjligt på henne och vill därför inte raka ner henne. Så vi får stå ut...)
 Det är mycket som händer, så det kommer nog bli en period med lite haltande inlägg.
Den här veckan räknar jag med att det inte blir några inlägg förrän tidigast fredag. Vi har många olika saker vi måste göra. Våra nyheter är fortfarande en aning hemliga. Vi vill att de närmaste och de som påverkas av det som händer ska få veta vad som händer innan vi går ut med det. Men på fredag kommer det vara klart allting.
Hundarna får vara med på det de kan vara med, men visst blir aktiveringen och motionen lite haltande ett tag. Lystra ska i alla fall på massage och laser på torsdag. Men hon är mycket bättre. Hon går sällan i passgång numera. Inte ens när hon går långsamt. Det tar jag som ett tecken på att hon inte har ont. Behandlingen hos Alexandra har verkligen varit kanonbra!
 I helgen har vi haft kalas för sonen. Sonen, som spelar innebandy, har haft match både lördag och söndag som vi varit på. Jag blir så medryckt så jag har träningsvärk efteråt. Haha.
Vi har haft gäster också, men kunnat gå på promenader med hundarna ändå.
 Silas håller på att bli så stor. Han är sedan ganska länge helt rumsren. Det har inte hänt nån olycka på närmare en månad nu. Han går till dörren och säger till när han behöver gå ut.
Tänderna är helt utbytta nu och han ser ganska fin ut i munnen.
Han är lika gosig och kramig med alla i familjen. Lystra har alltid föredragit mig och barnen har nog känt sig lite bortvalda utav henne. Men Silas är verkligen lika benägen att lägga sig vid ungarnas fötter som vid mina, eller komma och pussas och kramas. Det är verkligen ett drag jag gillar mycket! Och barnen med.
Lystra är fortfarande favoriten hos våra tonåringar, men särställningen är lite smått hotad av sonen numera.
Ja, annars har jag väl inte så mycket spännande att berätta.
På onsdag startar jag en utställningskurs här i stan. Det ska bli spännande att se vilka som deltar. Jag tror Silas ska få vara med första gången. Det är så bra att visa med honom. Han är nybörjare, men börjar fatta riktigt bra. Att visa på nån som kan till 100% ger inte lika mycket för deltagarna.
Vi kommer träna alla moment som ingår i utställning, utom att träna hunden att vara i den där speciella miljön då det fullkomligen kryllar av hundar och människor.
Det ska bli kul! Lite trist bara att jag blev tvungen att hålla kursen så sent. Jag fick inte tillgång till ridhuset förrän kl 20.00. Men det får lov att funka ändå.
Vi hörs när vi hörs. Må så gott!

fredag 20 januari 2017

Vi besöker brorsan

 En minst sagt händelserik vecka håller på att landa och vi hjälpte landningen på traven genom att åka och hälsa på Ocean och hans matte Caroline idag. Ocean hade inte tid att vänta tills Silas kom ur bilen, utan skuttade upp och pussade honom genom gallret
 Sen blev det PAAARTYYYYY!!!
 Det blev sånt ös så vi fick bromsa ibland.
Vi började med en kortare promenad för att titta på det underbart vackra ställe de bor på
 Bröderna lekte i snön och hade skoj
 Ocean har samma stil som Lystra på snön, och stryker framdelen mot den
 Collien Marin tyckte nog att valparna var i vildaste laget och tog skydd genom att hoppa upp på ett omkullfallet träd
 De stackars tikarna som ibland känner att de måste hålla sån koll och styra upp i samvaron mellan andra hundar. Inte så lätt att slappna av och njuta av promenaden då
 Efter promenaden gick vi till ladugården och tittade på Carolines kaniner som hon föder upp.
Silas var minst sagt imponerad. Kaninerna är så vana vid hundar så de tog det ganska lugnt
 Det var verkligen roligt att se hur Silas reagerade.
Han liksom sa till mig "Matte, jag vill ha en egen kanin!"
Och jag fick erbjudandet att ta hem en eller två kaniner. Men nej, ingen kanin för oss. Men de var bra söta
  Jodå, kaninerna hos Caroline har det finemang! Hon har just nu ca 15 st, men om nån vecka är det nog många fler, för några av honorna är dräktiga.
Och flera av dem gick ända fram till Silas och nosade på honom. Till Silas ENORMA förtjusning, kan jag säga!
 En liten filmsnutt på när Silas träffar kaniner. Ocean gick faktiskt emellan Silas och kaninerna om Silas blev lite för glad. Han skyddade sina kaniner, som såklart är en del av hans familj. Det var intressant att se
 Efteråt var Ocean så trött så han somnade i sin tomma matskål. Haha!! Han såg så galet rolig ut
 Kolla, så fin han är!
Han har det verkligen superbra hemma hos Caroline och Marin. Det är superroligt att han fick det så otroligt bra
Här sitter de - nästan stilla - bredvid varann
Silas är rättså mycket grövre, framförallt över nosen och framdelen. Men hela han är liksom större än Ocean. Men visst syns det att de är syskon.
Och nu börjar helgen. Imorgon blir det kalas och så ska vi se sonen spela innebandymatch.
Ja, och så har vi lite saker att fira.....Men mer om det kommer framöver. 
En sak som är helt officiell är att sonen fyllde 17 i veckan och det blir kalas med släkt imorgon.
Men vi hörs väl nån dag framgent. Sköt om er.

onsdag 18 januari 2017

Lite allt möjligt

 Just nu är det mycket som händer omkring den Svanbäckska familjen, så bloggandet blir lite sådär smått haltande. Men det får vara så. Det är ju ett fritidsintresse som vilket som helst.
 Men det är jättekul att så många hänger med varje dag. Det gör mig både ödmjuk och glad. Men jag ska vara ärlig - det var faktiskt lika kul att blogga när jag hade 30-50 sidvisningar/dag som det är idag.
Men jag måste säga att ni läsare måste vara världens snällaste, för det är så extremt sällan nån skrivit nåt olämpligt i kommentarerna. Om ens nånsin. Att jag modererar kommentarer handlar bara om att det yttersta fåtalet kommentarer som eventuellt kan komma inte ska publiceras utan att jag kollar först. Ibland får jag dock kommentarer från utlandet som verkar jättekonstiga. Men det är väl nån robot, kanske.
 Mina hundar har det väldigt lugnt just nu, när det är så mycket annat för oss. Det måste jag säga att de faktiskt bara mår bra utav. Lystra är inte sig själv och behöver mycket lugn och ro. Därför släpper vi ut dem på gården en och en samt går promenader separat. Hon behöver egen tid med matte också. Såklart behöver Silas det också.
Jag har varit sen med att köra igång ensamhetsträningen med Silas helt själv UTAN sin mamma.
Jag stänger av så han är enbart i hallen, precis som när de är själva tillsammans. Det blir mindre att hålla reda på, känns tryggt och så kan de inte börja springa om de skulle bli stressade av ensamheten. Springandet ökar på stressen jättemycket.
Sen ger jag honom ett märgben och slänger ut lite godis på marken. Då har han nåt att sysselsätta sig med och får en positiv association med ensamheten. Godsakerna tar jag bort direkt när jag kommer in igen. (självklart genom byteshandel och absolut inte nån slags "dominansbeteende" från min sida)
Idag var första gången han varit helt tyst när vi kommit tillbaka. Han har inte alls varit hysterisk, men har stått och skällt. Man ser att han har tuggat ganska länge på märgbenet, men sen har han börjat skälla. Eftersom han inte varit så stressad så har jag inte backat så mycket i tid, utan gått ca 3 kvarter med Lystra som fått nosa omkring i lugn och ro....och såklart gnida sig mot snön!!
Men idag var han alltså helt tyst. Men det kan ha att göra med att jag kletade in märgbenet med skinkost. Slickandet tog lite mer tid och var säkert lite mer lugnande än tuggandet är. Så det fortsätter jag nog med.
Silas lägger sig gärna nära eller allra helst PÅ sin mamma. Och mamma säger oftast ingenting. Hon är så snäll, min Lystra. Ofta SITTER han på henne i soffan där hon ligger och vilar. Suck. Han är lite galen, "little mr Silly"
Vi fick en liten film på brorsan Schappe som bor utanför Stockholm. Han älskar att åka pulka. Matte berättar att han drar upp pulkan själv också. Jag har fått lov att visa filmen här på bloggen.
Visst är han charmig!!
Vi kör med en till film också. En film med ett långsamt och avslappnande tempo, minst sagt.
Såhär håller de på, här hemma. Alltid med ett jättestort matte-fokus. Men med korta avbrott för lite mojsengojs sinsemellan.
Nu när jag går egna promenader med hundarna så har jag kunnat lekbelöna Silas mer. Och vet ni - det är ju så enormt bra för honom! Han blir ju ibland fortfarande liiiite osäker vid människomöten, men då "gasar" jag igenom mötena och då blir han så mycket mer framåt. Jag ska fortsätta och utöka lekbelöningen med honom. Vi ska försöka gasa oss igenom alla möjliga sociala sammanhang och platser. Jag tror på det i hans fall. 
Det är lite svårt att filma och visa hur jag gör när man är själv ute, men jag börjar leka på ostört ställe och när han då kommit in i lekfullheten, så tar jag fram leksaken när vi får ett möte. Ibland går jag ut en bit från gångbanan för att få lite mer utrymme. En gångbana är ju väldigt smal. Igår kväll lyckades vi passera en människa som stod och liksom "gömde" sig bakom en bil och som såg läskig ut i sitt rörelsemönster. Dessutom passerade vi en argt skällande och morrande hund på en smal väg utan att Silas gjorde ett enda ljud ifrån sig. Då lekbelönade jag när vi var en bit ifrån och när vi var nära tog jag fram skinkosttuben. Funkade så klockrent att vi fick beröm från en människa som stod nära. 
Så ja, jag tror verkligen att leken passar honom.
Nu ska jag och jobba.
Ha  en bra dag

tisdag 17 januari 2017

Den goda relationen

Allteftersom jag lärt mig mer om hundar, förstår jag mer och mer hur vi människor ibland begränsar våra hundar omedvetet. De är tänkande, kännande individer med stora resurser men också, precis som barn, beroende av trygghet och stöd.
Det finns en hund som heter Chaser och som är känd för att kunna många olika ord. Varför hunden lärt sig så mycket kan man förstå om man ser hur fantastisk relationen är mellan Chaser och hennes husse. De har nåt alldeles speciellt.
Se filmen och känn kärleken mellan människa och hund. Två individer i samförstånd.
I vårt stressade samhälle glömmer vi ibland att bara vara tillsammans med våra djur. Det där "bara-varandet" är det som ger en trygg och stabil relation. Att leka tillsammans, sova tillsammans och försöka förstå varandras olika språk. Man blir lite rörd när man tänker på hur hunden kämpar varenda dag med att förstå oss människor. De förtjänar att vi gör detsamma!

Chaser har en bok som tydligen ska vara läsvärd. Klickerklok har gjort en recension som går att läsa här:

Chasers hemsida

Vi kan också få en bra relation med vår hund. Det sker när vi umgås med honom eller henne. När vi ger av vår tid och försöker förstå det som hunden kommunicerar. Vi blir aldrig fullärda när det gäller detta. Genom ett öppet sinne och ett varmt hjärta så kommer vi långt.

söndag 15 januari 2017

Att vara på isen och ha det glatt

 Idag var det egentligen tänkt att jag och Silas skulle vara på kurs i personsök, men kursledaren blev sjuk. Så vi fick hitta på nåt annat istället.
Så jag, maken och hundarna åkte iväg till vår favoritsjö här i närheten.
 Hundarna sprang och sprang! Vi var till en början ensamma där med senare droppade det in flera olika sällskap.
 Man blir glad av att se dem leka sådär. Ja, fast Lystra blir lite irriterad ibland och då flyger Silas som en vante om vi inte bromsar henne. Suck.... Hon är sig verkligen inte lik numera. Irriterad brukar hon aldrig vara! Lystra brukar alltid vara glad. Glad, glad och åter glad.
Nu bara MÅSTE löpet köra igång snart så vi får tillbaka vår vanliga Lystra igen. Nu är det 8 månader sen hon löpte. Och hon har hållit på med sina löpbeteenden i 3,5 månader ungefär.
Nåja, det kommer väl när det kommer. Och vi kan inget påverka.
 Hon älskar i alla fall isen, min Lystra. Det är som om hon får "måste-dra-mig-efter-isen-med-hela-kroppen-sjukan". Det ser så härligt ut.
 Såhär ser det ut för jämnan när det är isigt underlag.
 Rull-sjukan. En svår variant som verkar obotlig
 Haha.
 Silas har också börjat dra sig efter den snötäckta marken.
Här är en stump film på vår dag på isen. Vi var där när solen var som mest intensiv.
1,5 timmar var vi där och promenerade.
 Även om det hade varit roligt att testa hur Silas fixade ett personsök, så blev ju det här också väldigt trevligt.
 Ja, ända tills det kom en, enligt Lystra, totalt LIVSFARLIG storpudel(tog inga bilder). Hon skällde som en galning på honom! Vi hundägare kom i kontakt med varandra och hundarna fick träffas. Men pudeln uppvaktade mest bara Lystra som i sin tur blev irriterad. Nej, då kan jag säga att jag INTE var stolt över mina hundar. Vet inte sist de reagerade sådär starkt på en annan hund. Vet inte vad det var....
Men jag och pudelmatten stod ändå och pratade en stund och det lugnade ner sig, men sen gick vi hemåt. Vi var bra kalla om benen efter en lång stund ute. Suck, undrar vad det var med Lystra.....återigen kände jag inte igen henne....
Jag undrar om det var för att hundskallet ekade så mycket i skogen. Att det lät som många fler hundar. Pudeln svarade ju också på Lystras skällande, och Lystra gav sig liksom inte. Inte förrän efter en lång stund.
 Så man får tänka på stunden innan när allt var frid och fröjd och hundarna var avslappnade och lekte.
Nej, de sköter sig inte alltid perfekt....
 Tänk, att det blev såhär pass bra bilder med mobilkameran. Det var så underbart ljus!
 Jag blev tvungen att ta en bild på den orörda isen. Det glittrade och var så vackert. Som en tavla! Vackrare än alla tavlor i världen, faktiskt.
Silas fick åka på husses axlar en stund. Han kom igång lite väl bra en stund och behövde en liten time-out. an ser skapligt nöjd ut, eller hur. Och väääldigt mysig!
Nu sover hundarna som stockar här hemma! Och vi tar en lugn söndag eftermiddag. Känns som det varit mycket i helgen, så det behövs nog lite lugn och ro. Sen kommer ännu en arbetsvecka

lördag 14 januari 2017

Vi har fått en ny hund!

 Här är hon! Våran alldeles splitternya hund!
Vi vet inte riktigt vad vi ska kalla henne, men Gullunge ligger nära till hands.
Det är egentligen ganska likt Lystra, fast utan den långa pälsen. Eller vänta.....det ÄR ju Lystra!
Ja, jag kunde helt enkelt inte hålla mig. Jag hade redan varit och klippt i pälsen och hon var ju allt annat än snygg i sin ojämna frilla som var kortare bak än fram. Så jag gjorde slag i saken och klippte hela henne. Jag har typ sörjt färdigt och beslutat att jag lika gärna kan klippa ner henne och sen vända blad.
Lystra struntar själv i vilket - långhårig eller korthårig. Hon är lika sprallig och matvägrar exakt lika mycket i den nya frillan.
Igår efter jobbet åkte jag hem till Lars och hämtade taxen Wille. Husse är ju nyligen opererad och kan inte gå så långt. Sen drog jag och hundtrion till skogen för en "lössläppt promenad". 
  Snacka om att han var lycklig! Han sprang allt vad han kunde och kämpade för att hänga med schapparna.
 Silas och Lystra var allt annat än lugna och stillsamma!! Ja, som vanligt, alltså!
 Man behöver inte jobba så mycket själv. De roar sig ändå
 Lystra och Wille flörtade. De var väldigt nyfikna på varann
 ...och lekte ystert. Lystra springer som vinden! Wille är så härlig för han tar i allt vad han kan och i jämförelse med Lystra står han nästan stilla ändå. Men aldrig att han visar nån frustration eller irritation. 
 Nej, han bara leker vidare. Alltid lika glad!
 Lilla Silas som är störst numera!
Tänk, jag är verkligen ingen valpmänniska! Jag längtar alltid tills de blivit lite äldre. Och det är ju tur för mig, för valptiden är ju väldigt kort. Om man vill ha mycket av valptid så kanske man skulle köpa en ny valp vartannat år annars. Nej, jag gillar när valpen är rumsren, har lärt sig lite "husregler", har fått en sån där djup charm, odlat lite egenheter och då det börjar flyta på lite mer. Så det är nu och framåt jag har längtat allra mest efter.
 Det är minsann inte lätt att klippa för hand med sax och få det jämnt. Jag imponeras alltid av min granne och vän Monika som klipper sin Sally för hand och får det hur jämnt och fint som helst!! Jag har lite förbättringspotential, om man säger så...
 Lystra verkar tillfreds med sin nya frisyr. Det känns säkert lätt för henne. 
Jag försöker att inte sörja den långa, fina pälsen och hoppas såklart att den ska kunna växa ut nån gång och bli fin igen. Är dock smärtsamt medveten om att det kanske inte blir så.
En del av rasen är ju den enastående, fantastiska pälsen. Tur att inte all charm sitter i pälsen
 Trion laddar för bus
 Lystra är bra mörk i bottenullen ändå. De långa testarna i de ljusare partierna var ganska ljusa, men djupare ner ser man inte många utav de riktigt ljusa fläckarna. Det är i så fall framsida lår
 Det blev den här lekstunden, men sen blev det annat innehåll i fredagen. Lite mat på restaurang bland annat.
 Det blev en skön stund i skogen med en uppsluppen stämning.
Alltid skönt att veta att hundarna har fått sitt när man ska göra annat.
 Bilden ovan tog jag bara med för att visa skillnaden mellan mina hundar nu. Silas har visserligen mer päls än Lystra, som ju klippt sin, men han är också både högre och bredare än henne. Han ser ut som en björn. Fortfarande har han en lättsam päls som inte tovar det minsta.
 Jamen, erkänn! Visste blev hon ganska söt, ändå?! Jag måste ju faktiskt medge det själv också.
Men jag lär nog klippa en aaaaaning till för att få det jämnt. Det syns kanske inte på bilderna, men i verkligheten ser man verkligen hur ojämnt det är. Framförallt runt huvudet.
Och Silas har snart blivit lika snögalen som sin mor. Han ligger och gnor magen mot snön.
Ja, det var väl egentligen allt för idag.
Vi höres