lördag 12 november 2016

Tänder, hundgodis och laserbehandling

 
 Yeeey, nya tänder!! Min tandlösa, lilla farbror har fått nya tänder! Han ser nu istället ut som en kanin....Framtänderna är så mycket större än den lilla mjölkisen som sitter kvar i överkäksfronten.
I underkäken har han också fått ett par nya tänder. Snart kommer han inte ha sådär sylvassa valptänder som man får skrapsår av. Inte en dag för tidigt. Fast han tar oftast inte i för hårt. Det är bara när han är sådär övertrött som han har lite svårt med bitkontrollen.
 Igår kväll mös Silas med mig i soffan. Vi tränar lite tofs i luggen ibland. För det mesta accepterar han det riktigt bra. Och nu får jag upp luggen i en liten tofs, faktiskt. Eller....kanske inte luggen utan snarare håret uppe på hjässan... Men träningen blir i alla fall av
Silas får alltmer personlighet och han är helt ljuvlig, för det mesta. När min telefon ringer blir han, som jag redan berättat ,som tokig. Om jag då sitter i soffan när det ringer så springer han upp i soffan och pussar mig på munnen. Om jag är nånstans där han inte kommer upp så börjar han pipa. Jag vet inte vad han tänker när just MIN telefon ringer. Det är så lustigt fenomen!
Dessutom verkar han bli en "prat-morrare". Han pratar ofta med morr och olika slags ljud. Och jag tycker det är SÅÅ charmigt! Han har många olika åsikter och tankar och delar gärna med sig av dem.
Dessutom har han dille på att mixtra med min laptop. När jag sitter med den i knät verkar han omöjligt kunna låta bli den. För en stund sen bet han på knappen så hela datorn stängdes av, förut skrev han jättekonstiga saker på tangentbordet(tur att ha inte skickade det till nån också). Han klättrar över datorn, ställer sig på den, lägger sig på den och egentligen det mesta...... Troligen för att jag verkar så uppslukad av datorn när jag håller på med den. Silas tycker att jag ska ha fokus på honom istället!

 Ibland undrar man om man är lite skadad när man tittar i sina jackfickor. Jag har hundgodis i varenda jacka! Igår tog jag upp en handfull och visade upp för människorna omkring mig och då de såg ett ÖGA som stirrade emot dem skrek de rätt ut! Själv reagerar jag inte nämnvärt på att jag har en stackars, halshuggen, torkad fisk i handen. Helt naturligt, jue! Och hundarna älskar de där torkade fiskarna! Nä, riktigt klok är man sannerligen inte.....
 Och exakt hur ljuvligt är det med vintervädret då?! Älskar´t! Det känns som en solig marsdag idag!
Jag och Silas tog en promenad med social träning.
Han har ju haft en period när plötsligt människor och ibland hundar blev ruskigt läskiga utomhus!
Han har morrat och skällt på dem när vi mött dem. Jag blev lite snopen när det började, eftersom Silas ÄLSKAR människor egentligen!! Men när jag sansat mig och börjat med typ "hundmötesträning" när vi möter människor, så har han blivit enormt mycket lugnare.
Jag har med mig mjukost på tub och redan när Silas ser en mötande människa så tar jag fram mjukosten och han får smaka en lång stund. Dessutom använder jag ett superlångt koppel så han kan göra alla de lugnande signalerna som han känner att han behöver göra. Nosa i backen, gå ut i båge.... Det hela har resulterat i att Silas redan tittar på mig när vi får möte.
Han skäller sällan numera.
 Idag på promenaden mötte vi flera hundar också. En chihuahua som var livrädd för Silas, men som Silas gärna ville leka med. En goldendoodle som han fick hälsa på. Vi mötte också en pincher, två tollare och nån slags flat eller annan typ av retriever.
Man blir så lycklig när det vänder efter att ha varit en jobbig period. Kanske inte så konstigt att Silas varit lite instabil med tanke på att han tappat typ hälften av alla tänder han har. Dessutom är han inne i den första delen av könsmognaden. Det är vanligt i 3-4 månaders ålder att valpen plötsligt blir rädd för sånt den aldrig reagerat på tidigare.
 Den här stintan fick massage och laserbehandling igen igår. Hon reagerade inte alls lika starkt som förra gången, så det verkar redan bättre. Hon ville dock helst inte att Alexandra skulle röra bakdelen, så den är nog fortfarande öm. Alexandra fokuserade även denna gång på framdelen som hon började med förra gången. Bakdelen tänkte Alexandra ta senare.
Förra behandlingen var Lystra spak ett par dar efteråt, men den här gången är hon som vanligt. Inte är hon speciellt varm över området där hon körde med lasern, heller.
Tänk, vad skönt om det går över ganska fort det här problemet! Vad glad jag blir då!
Lägger in en liten film då Lystra och Silas majsengojsar i soffan. De är för gosiga.
Nu ska jag och titta på sonen som spelar innebandymatch mot Västerås i PK1. Han var i Arboga och spelade match igår kväll, men då orkade vi faktiskt inte följa med. Så nu går vi på matchen idag istället. Maken har hand om sekretariatet och ska trycka på en massa knappar medan jag testar mina nerver i puliken. Hoppas vår son får göra nåt mål!
Ikväll ska vi åka till makens syster i Örebro på kalas. Hundarna följer med. Så det blir lite stimulans för dem också. De tycker det är så roligt med nya miljöer och människor.
Och imorgon är det fars dag. Då firar vi igen!

2 kommentarer:

  1. Va bra att hon inte reagerade lika mycket efter den här behandlingen, då är vi en bra bit påväg!
    Kramar

    SvaraRadera