lördag 5 november 2016

Silas träffar frallavalp och Lystra har ont

Idag efter jobbet stoppade jag in hundarna i bilen och åkte till andra sidan stan och Alexandra på Howsweet Hundmassage och Rehab  http://www.howsweet.hundpoolen.se
Vi började med lite rådgivning med Silas som ju kommit in i nån slags spökålder.
Alexandra är hundpsykolog och jag ville höra om hon tyckte som jag eller om jag ska tänka om.
Han är försiktig i möten med främmande hundar och ibland människor (fast nu har det ändrats en del och det är mest hundar istället för människor)
Hon tyckte jag skulle fortsätta precis som jag gör och det ska jag göra.
Efteråt hämtade hon ut Tindra som är typ 11 veckor eller nåt sånt. Silas tyckte hon var lite läskig från början vilket han visade genom att visa väldigt mycket lugnande signaler och var väldigt lugn.
Han var inte osäker och skällde inte, utan visade sin förträfflighet i hundspråket som faktiskt är en av hans i särklass starkaste sidor!
Här ovan luktar han i marken och låtsas som han inte ser Tindra som hela tiden söker hans kontakt.
Jag tycker att Silas är liten och ser på honom som en puttefjant eller nåt sånt. Men han såg ut som en brunbjörn medan Tindra såg ut som lilla Rödluvan eller nåt.
Och Silas verkade tänka att om man är stor så måste man vara snäll
"Eeehh...om jag tittar in i husväggen så kanske hon taggar ner"
Ofta tror man inte att Silas bara är 3,5 månader gammal. Han är liksom "lill-gammal" på nåt sätt. Han är så klok och eftertänksam när han träffar nya hundar. Oerhört vänlig och lugn. Inte helt vanligt bland småttingarna.
Luktar man i marken så brukar det bli lugnare. Det vet Silas och nosade, nosade och nosade.
"Är det såhär man ska göra?" funderar Tindra och nosar hon med.
Att vända sidan till är också en lugnande signal som visar att man inte tänker vara dum.
Man blir så stolt över sin valp när han är såhär tydlig och klok. Och Tindra svarar jättebra på hans signaler!
Visa hela sidan och närma sig i en båge är sättet att närma sig vänligt.
Ja, det blev som en fotosession passande för en föreläsning i hundspråk.
Silas verkar krypa ihop och vilja göra sig själv lite mindre när han hälsar på valpen.
Sen, när man hälsat lugnt och vänligt en lång stund, DÅ kan man busa. Och när man busar spar man inte på krutet!! Tur att Tindra är härdad av sina frallakompisar
Så oerhört söta de är tillsammans. De här två kommer nog bli jättebra vänner! Jämnåriga och av olika kön. Det brukar ofta funka bra. Åtminstone om Silas fortsätter ta hänsyn till att hon är mindre än honom.
Så oerhört kul det var att se dem leka.
Alexandra har 3 frallor till och Tindra är från den senaste kullen hon fött upp.
Och hon är verkligen helt ljuvlig, lilla Tindra! Vilken pärla!
Det är roligt att hon har en bra nos och en liten svans. En bra representant för rasen.
När det gäller Silas plötsligt uppkomna kris när det gäller hund- och människomöten så har vi börjat hitta varandra i träningen. Jag har med mig mjukost på tub som vi myser med så fort det kommer nån mötande. De senaste dagarna har han slutat tycka att människor är läskiga att möta. Åtminstone om de beter sig nonchalant. Tittar de på Silas och pratar med honom blir det genast lite läskigt.
Hundmöten har varit läskigt de senaste dagarna istället och då har vi helt enkelt tränat hundmöten på det sätt som jag tränade både schäferblandningen Lady, frallan Lydia samt Lystra. Jag har tränar skvallerträning med dem och sett till att mötena blivit mysiga genom en massa godsaker redan innan hunden hunnit reagera. Om den hunnit reagera så lockar jag ändå på hunden och matar på med mjukost. Ibland har jag också haft en tjurmuskel eller nåt annat tuggbart i fickan som jag dragit fram när vi fått något möte som varit läskigt.
Det där med trånga mötesplatser är inte normalt för en hund. Det blir för trångt när man möter andra på en vanlig trottoar och då behöver vi hjälpa hunden att hitta strategier för såna situationer.
En hund som är väldigt signalkänslig, precis som Lystra och Silas, får ofta svårt vid såna trånga möten. Men det finns sätt att hjälpa dem. Men träningen tar lite tid innan den fungerar fullt ut.
När det gäller ens egna hundar blir man ibland osäker om man verkligen tänker rätt - då är det så skönt att ha vänner som verkligen kan hundar. Om den som hjälper en dessutom kan ta människor på ett bra sätt så känner man sig stärkt efteråt som hundägare. Precis som Alexandra gjorde med mig idag.
Så fin hon är, den här pärlan! Helt underbar!
Alexandra har en liten "godispåse" av småfrallor hemma. 2 fawnfärgade, en brindleskäck och så Tindra som är väldigt mörk brindle. Jag brukar säga att det är tur att jag får träffa Alexandras frallor ibland för att få min fralla-dos nu när jag inte har Lydia kvar. Det är en mycket speciell ras med speciella särdrag
Frallorna är väldigt livliga och fartiga, de allra flesta
Naaaww, man blir så varm i hjärtat av en sån här bild. Så oerhört söta!!
Men de är nästan så olika så man inte tror att båda är av samma art. Tänk att de har samma ursprung båda två. Ser ni vargarna i dem?
Efter den lilla lekstunden gick jag och hundarna med in i mottagningen som Alexandra har i källarvåningen. Det var kallt idag, så jag fick ta med Silas in istället för att lämna honom i bilen.
Han är som sagt lite lill-gammal, för han satt i stort sett stilla under hela den timmen som Lystra fick behandling. Jag höll lite i kopplet och han satt eller låg och tittade på vad vi gjorde. Ibland ville han hoppa ner till oss på golvet, men det är ju inte så konstigt.
Inte så många så unga valpar som skulle hålla sig lugna så länge! Måste säga att jag är imponerad!
Under massagen kände Alexandra avvikelser som gjorde att Lystra tydligt och klart visade att hon hade ont just där. Det första och tydligaste stället var vid vänster skulderblad nära manken. Det började med att när Alexandra klämde där så fick Lystra ett stelt litet "leende" på läpparna och tittade mig rakt in i ögonen med ett stilla huvud. Sekunderna senare gnällde hon och ville bort ifrån Alexandra. Det gjorde tydligt väldigt ont!! Jag började nästan gråta. Dels för att jag egentligen inte trodde hon hade ont nånstans, men också för att Lystra var så enormt tydlig mot oss.
Det fanns också ömhet på en diagonal punkt på bakdelen. Troligen har smärtan börjat på ett av ställena och när hon kompenserat så har hon fått ont på motsvarande diagonala stället. Det är väldigt vanligt berättade Alexandra.
Efter avslutad massage skulle ni ha sett Lystras stilla blick på Alexandra som sa att hon verkligen inte hade uppskattat behandlingen. Det var så intressant att se. Om blickar kunde döda så hade nog Alexandra känt att hon åtminstone fått en knäpp på näsan av Fluffhunden.
I slutet fick Lystra laser på det främre problemområdet och det kändes nog lite otäckt, för Lystra klev upp med framdelen i mitt knä och ville först inte vara med. Men efter en stund kom små ryckningar igång i huden som visade att Alexandra hittat rätt ställe. Dessutom såg jag att Lystra blev dimmig på blicken och började blinka långsammare. Hon blev lite dåsig av lasern.
Nu ska hon få ett par lugna dagar och så ska vi tillbaka om en vecka för ytterligare behandling.
Någon belastningsträning ska vi i alla fall inte börja med förrän Lystra blivit bra. Och jag är så oerhört glad över att jag gick med henne till Alexandra innan jag började belasta! Nu när jag själv så tydligt såg hur Lystra har det i kroppen så inser jag att det bara hade spätt på Lystras smärta om jag bara hade satt igång med belastningsträningen. Det här är såklart rätt ordning att göra det på.
Hon visar aldrig att hon har ont, men hon går i passgång ibland, vilket hon aldrig gjort förut. Så jag har misstänkt att det var nåt som förändrats efter valparna.
Jag blir så gråtmild när jag vet att min hund inte mår bra. Tankarna går tillbaka till min sjuka fralla Lydia som vi fick ta bort pga sjukdom för drygt 1,5 år sedan. Så kommer det förstås inte bli för Lystra, men känslan är samma när man inser att hundar aldrig klagar över smärta utan fortsätter kämpa i det tysta. Mina små hjärtan måste må bra! Det är så viktigt för mig!
Nu blir det lite middagsbjudning. Hoppas ni får en bra dag!

3 kommentarer:

  1. Visst är det helt otroligt hur tydliga de är våra älsklingar. Hittar man rätt så visar de det! Det där fixar vi till så Lystra mår bra igen!! Vilka fina bilder på Silas och Tindra :)
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, väldigt bra att jag har dig!! Och tydligt att Lystra var otroligt spak idag. Varm över området där du lasrade. Så du hittade nog rätt!
      Vi ses snart igen. Kram på dig fining!

      Radera
    2. Ja, väldigt bra att jag har dig!! Och tydligt att Lystra var otroligt spak idag. Varm över området där du lasrade. Så du hittade nog rätt!
      Vi ses snart igen. Kram på dig fining!

      Radera