söndag 30 oktober 2016

Silas, Sally och Utti

 Lördagen bjöd på en hel del sol och såklart blev det en promenad med doggsen. Vi hade stämt träff med några grannar för att följas en bit.
Här ovanför ser ni senioren Utti, som är typ dränkt av charm och vilja. Hon har bott hos en äldre dam som blev sjuk och då tog Åsa över lilla Utti. Utti är en Shih Tzu som du kan läsa mer om här http://www.skk.se/sv/kopahund/hundraser-valpkullar/shih-tzu/
 Sally känner ni sen förut. Hon bor så nära så man kan kasta ett äpple ända hem till dem om man är lite kast-smart och har rätta knixen. Fast varför i hela friden skulle man kasta äpplen till dem? Nåja, en liknelse så god som någon...
Sally är pudel/papillon
 Vi radade upp trion på trappan till ett hus som kallas "Radiohuset". Tror det är radiointresserade som håller till med lite verksamhet där.
Silas ser ut som en jätte bredvid sina brudar. Han är lite större än dem, men på bilden ser han väldigt mycket större ut.
 Det är så vackert med alla löv nu! Det har varit frostgrader och nästan alla löv föll inom loppet av ett dygn, tror jag. Sally gör sig fint på lövbädden, minsann
 Den här bilden på Utti är jag extra nöjd med. Jag tycker hon ser jättefin ut här!
 Det blev en promenad på bara några hundra meter. Vid radiohuset stannade vi och lekte med hundarna och tränade lite. Det är verkligen perfekt att hänga med hundfolk som har tid att stanna till i stunden och bara vara. De ser det som träning och en givande stund. Det är faktiskt den bästa träningen för hunden och det ger mycket att vara med andra hundar men ändå hålla kontakt med sina människor. Och att kunna vara bredvid varandra och acceptera att de andra gör olika saker.
 Silas fick springa lös en stund. Gissa om han älskade att vara där med de här finfina tjejerna!!
Lyckoruset sprutar om honom!
Jag har de senaste veckorna fokuserat alldeles för mycket på det som mina hundar har svårt för. Men nu tänkte jag berätta om det Silas har som sin allra starkaste sida - det är hans sätt att umgås med andra hundar. Han är så enormt hänsynstagande och mjuk med andra hundar. Han lyssnar så bra och accepterar om nån inte vill ha kontakt. På det viset är han mogen för att vara valp. Det är jag verkligen glad över. Han ska få fortsätta umgås mycket med andra hundar för att utveckla den egenskapen ännu mer.
 Syns det att den här damen har egen vilja? Haha! Hon har världens härligaste uppsyn.
Det är en vrålcool, äldre dam som inte går igång på mycket, minsann! Om en hund kommer fram till henne och vill nosa så stannar hon i sina rörelser och låter dem göra det. Hon spänner sig inte omkring andra hundar, är vänlig och supersnäll. Inte överdrivet intresserad av andra hundar, men ändå väldigt vänlig. Vilken underbar förebild för lilla Silas.
 Monika tränar stadga med omvänt lockande.
Hon är så duktig och engagerad i sin hund. Det är så roligt att se. Och Sally är väldigt sugen på att träna alltjämt och snappar upp sakerna snabbt som en vessla.
 Efter en stund kom en dvärgpincher med sin matte. Läs mer om rasen här http://www.skk.se/kopahund/hundraser-valpkullar/dvargpinscher/
Vi stod och pratade en stund och samtidigt tränade vi hundar. Pinchern var osäker och skällde mycket från början. Men då vi stod kvar och pratade med varandra blev det bra tillfällen att träna både den hunden och våra hundar. Silas har lärt sig riktigt bra att han får godis varje gång nån annan hund skäller. Han klarar det bättre och bättre. För bara ett par veckor sen blev han livrädd när en annan hund skällde. Mitt mål är att han ska vända sig till mig när nån skäller istället för att svara med skall själv. Det har funkat riktigt bra med Lystra, så nu kör jag träningen med Silas också.
 Det är jobbigt när ens hund skäller. Många hundägare skäms när hunden skäller. 
Det är ju så dumt egentligen! Varför skäms vi? Det gör ju inte saken särskilt mycket bättre.
Dessutom tycker jag det är tillräckligt mycket skam hos oss hundägare när det gäller en massa saker.
Det mår vi inte så bra utav. Inte hunden heller, ofta. 
Kerstin Malm skriver ofta om detta ämne. Hon har en blogg som du med fördel kan följa http://kmalm.se/blogg/ Hundträning och lydnadsbloggar i all ära, men nog är de lite prestationsbaserade. Kerstins inlägg handlar oftast om relationen mellan människa och hund och det är inte helt ovanligt att hon skriver om vår inställning till våra hundar.
Jag skriver mycket om detta själv eftersom jag just nu har en svacka när jag fokuserar alldeles för mycket på det jag misslyckas med som hundägare istället för att fokusera på det som fungerar. Kanske är det fler som känner som jag ibland? Inte heller hundinstruktörer lyckas med allt. Vi har alla något att jobba med hos både oss själva och hos våra hundar.
 När vi lekt och tränat en stund gick vi vidare på vår promenad. Eller....vi tänkte gå vidare, men Utti var inte av samma åsikt. Och när Utti bestämt sig är det inte så väldans lätt att ändra på hennes planer.
Hon sätter sig och vill inte gå en meter till.
 Silas undrar varför det dröjer så
 Men det händer att matte är så lockande så det inte går att låta bli att komma. Asså, den där hunden är heeeelt underbar!! Jag bara älskar hundar med egen vilja och egna lösningar på saker och ting.
 Lilla Silas kämpar vidare med sin "utomhusrädsla" som han dragit på sig de senaste veckorna. Inomhus och under vilket tak som helst i hela världen är han så trygg och framåt så vi har verkligen inga problem med nånting! Men utomhus är han rädd för människor som kommer och går och ibland också hundar. Idag pågick det under de första 20-30 minutrarna av promenaden. Det passerade folk då och då och varje gång skällde han. När det gått 20-30 minuter var han som en helt annan hund. Lugn och träningsbar. Då kunde folk passera hur som helst utan problem. Hundar passerade också utan några bekymmer. Inte ens skällande hundar var sådär jättesvårt längre. Konstigt.
Men, men....bara att ha tålamod med lillgrabben. Han ser väl spöken när han är utomhus
 Vilken gåva det är att ha många hundvänner.
 Jag måste säga att jag gillar att blogga! Tyvärr har jag inte så mycket tid som tidigare. Eller, rättare sagt så har jag ändrat om lite och behöver mer tomma stunder. Därför gör jag ofta flera inlägg under helgen som publiceras automatiskt under veckorna. Men på helgen när jag sitter och skriver så är det som om jag får större klarhet i saker och ting. Det är som en dagbok för mig, som rensar bland tankarna och får mig att känna mig väl till mods.
Orden finns oftast, så det är bara tiden som brister. Kanske skulle jag ha börjat skriva dagbok på papper istället... Fast då blir det svårt att placera alla bilder nånstans.... Nä, jag fortsätter nog att blogga ändå
 Utti sitter på sin rumpa som kan vara riktigt tung om hon inte vill gå längre. Det här är en tjej som älskar att ligga i soffan där hemma och njuta. Kan man annat än älska henne? Nej, det är omöjligt!
 Inte lätt för Åsa att träna sin egen hund när min valp kommer och ska vara precis i vägen hela tiden!
 Ja, det blev en riktig hundhelg den här helgen. Hundträffar i dagarna tre.
 Sally har fått nyklippta öron som är så lätta så de flyger rakt ut i vädret när hon viker upp huvudet eller när vinden blåser. Hon ser ut som en Pumi, nästan. Så fruktansvärt söt så man verkligen får hål i tänderna. Jag gillar den här hunden. Hon har så mycket personlighet och egna tankar om sin omvärld, så jag kan inte låta bli. Hon är ingen "mainstream-hund" som man glömmer när man mött den. Hon lämnar spår i hjärtat!
 Damerna står och funderar på godis
Ja, det blev minsann en bra stund tillsammans. Trots att vi bara gick några hundra meter tog tiden tillsammans ungefär 1,5 timmar. Inte konstigt att Silas var lugn hemma sen.
Jag gick en långis med Lystra senare och fick känna att jag verkligen har en ljuvlig hund i henne!! Hon var glad och sprallig som vanligt, var lös mycket trots att vi mötte både människor och hundar, drog inte i kopplet särskilt mycket trots enorm energi och hon fixade hundmötena med bravur. Man behöver såna stunder med sin vovve. När vi gick där mindes jag att det ju är så som hon brukade vara innan valparna och hela den där resan. Att hon varit rörig ett tag har nog en del att göra med allt hon varit med om. I kombination med att vi har en valp kvar samt att jag aldrig nånsin sett henne ha sån enorm energi som nu. Hon är som ett fladdrigt och totalt galet yrväder. Men jag älskar mitt yrväder!

2 kommentarer:

  1. Visst var det en underbar helg! Vilka fina höstbilder på härliga hundar!!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, helt fantastisk! Fler såna höstdagar, tack!
      Tack för vänliga ord!
      Kram, kram

      Radera