söndag 23 oktober 2016

Personsök med Lystra

Idag var det dags för personsök-kurs i skogen en bit norröver.
Det var 5 hundar som deltog aktivt och ytterligare 2 hundar som bara testade lite med ett skick vardera (en dalmatiner och en dvärgpincher).
Regnet strilade nästan hela tiden i varierande mängd, men det var inte så kallt ändå
Bara att klä på sig ordentligt så funkade det. Vi var ändå ute i 3 timmar lite drygt.
Det är så roligt att se hundarna växa och förändras under resans gång. Några är riktigt osäkra, men har gått framåt i utvecklingen så oerhört så man är nära att börja gråta när man ser hur de jobbar.
Det är ju lite läskigt från början att gå ut och jobba så långt ifrån husse/matte, och att dessutom söka upp en främmande person och leka med denna eller få godis från deras hand - ja, det är verkligen superläskigt för många. Personsök är så oerhört bra för just de lite försiktiga hundarna.
Vi anpassade hela tiden hur vi jobbade och vilka hjälper eller störningar vi gav de olika hundarna. Allt utifrån vad de behöver för att lyckas.
När hunden har sökt upp figuranten är det superroligt hos just figuranten.
Hela vägen tillbaka till ursprungsläget leker eller umgås figuranten med hunden. Det är figuranterna som hunden ska få en ordentlig motivation att söka upp. På bilden ovan går ägaren med den vita jackan nåt steg bakom och låter figuranten vara med hunden. Längre fram i träningen kan man göra annorlunda, men detta sätt att jobba på kan göra att hundens utveckling går framåt snabbare än annars.
Ett par av hundarna var såpass säkra på sin uppgift att man kunde slänga på figuranten en grön och lite prasslig regnponcho. Det fanns också med en pressenning som man kunde välja att gömma sig under, men så säkra var det ingen som var just idag. Den prasslade lite för mycket.
Här drar hon iväg ut i skogen för att gömma sig, den kamouflerade figuranten.
Lystras stora akilleshäl är att sitta i bilen och vänta på att få arbeta. Hon skällde hur mycket som helst!
Hon är helt hopplös på det där. Vi är ändå ganska ofta ute och spårar, men hon lär sig aldrig. Idag hade jag med lammstrupe, men dem ratade hon totalt. De var inte intressanta när det hon ville var att få vara med oss. Jag hade lagt över filtar över bilen för att hon inte skulle se andra hundar och människor utanför bilen, men uppenbarligen gjorde det bara saken värre, för stunder då hon såg oss så var hon lugnare. Alla har vi nåt att träna på.... 
Hon jobbade i alla fall väldigt bra i söket även om hon behövde få tydliga direktiv för att springa ut. Vi försökte jobba tyst, men vallhund som hon är så är hon inte så sugen att lämna mattes sida om jag inte har bett henne tydligt och klart. Precis så var det med den Australian Shepherd som var med.
Det tredje skicket lekte Lystra med den manliga figuranten ganska ordentligt med kampleksak. Jag började åter igen få tårar i ögonen. Han var superduktig på att leka med henne. Kanske för att han hade en ganska försiktig hund själv och var van att behöva locka med hunden i jakt först.
När Lystra gjorde BPH såg man hur svårt hon har för att kampa med främmande person.
Nu ska jag försöka ragga med mig folk med jämna mellanrum för att träna detta. Det känns som en aktivitet som skulle passa båda mina hundar. Bygger mycket självförtroende och det är positivt att de lär sig jobba ihop med främmande människor.
Kul är det också och man lär sig sååå mycket om hur hunden fungerar när man håller på med sånt här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar