lördag 22 oktober 2016

Medveten närvaro med hund

 Idag träffades några i personalen från Lindesbergs Hundcenter för att träna lite hund. Vi har personalträning en gång i månaden och då kommer de som kan och vill.
Vi turas om att leda träningarna och idag var det Saras tur. Det är hon som har dalmatinern som heter Kotten.
Med på träffen var också Eva med Silas bror Rugas samt Alexandra med frallan Rex.
 Sara introducerade konceptet - "medveten närvaro med hund", även sk. Mindfulness
Vi gick en kort bit och fokuserade på omgivningarna. Vad såg vi omkring oss? Vilka färger hade sakerna? Och allt skulle ske utan att vi värderar på något sätt.
När vi sen samlades igen så märkte vi att vi hade lagt märke till helt olika saker. Nån såg en traktor som jag inte ens hade lagt märke till. Det är ju ändå en ganska stor sak... Jag hade sett ett tiotal soptunnor på rad en bit in i skogen, som ingen annan hade lagt märke till. Vi hade väldigt olika upplevelser trots att vi gick samma väg allihopa.
Vi märkte också hur svårt det var att verkligen inte lägga någon som helst värdering i det vi lagt märke till. Jag tyckte det såg stökigt ut med soptunnor i skogen, att snöhögen bakom ishallen såg mysig ut, att löven på marken var vackra osv. En del i att kunna vara här och nu är ju att inte lägga en massa värderingar i allt vi har omkring oss. Först då kan vi bara vara och verkligen vila
 Lilla Rugas (Schalinda´s Amoroso) är söt som socker och blev överlycklig av att se Silas igen.
Matte Eva sa att han väger nästa 8 kg och jag blev lite chockad! Sist jag vägde Silas var bara nån vecka sen och då vägde han 6,7 kg. Ocean vägde lika mycket då.
När jag kom hem idag vägde jag Silas och han väger 7,7 kg, så det skiljer inte mycket.
Rugas är lite lägre i mankhöjd, men är ganska bred och lite längre i kroppen än Silas. De väger nog ganska lika ändå.
Snacka om att Rugas har hamnat i rätt familj! De är superduktiga med honom. Man blir så glad!!
 Med på vår trevliga, lilla träff var också frallan Rex, 9 månader, som har precis hur mycket energi som helst. Han skulle så oerhört gärna vilja leka med alla hundarna utan koppel. Men det blev inget sånt den här gången. Silas tyckte han var mycket intressant!! Han har ju träffat frallan Arvid som har samma färg så rasen känner han igen.
 Lilla "Silly" hade en dålig dag från början av träningen. Han hade rasat och busat hela morgonen och höll precis på att somna när vi skulle iväg. Jag satte honom i bilen och han somnade direkt, så när jag tog ut honom ur bilen så var precis ALLT superläskigt!! Oj, vad han skällde! Han skulle nog gärna vilja krypa innanför mitt skinn om han kunde. Han var inte alls sugen på att träffa en massa människor och hundar då. När han insåg att det var Rugas som var där så lugnade han sig och blev väldigt nyfiken istället. Så kan det vara att ha en liten kille som nått "halv könsmognad"
Dessutom måste jag träna honom att vara utan Lystra oftare. Hädanefter blir det ensampromenader varenda dag. Jag får vara ärlig och säga att det inte blivit så mycket som Silas behövt.
Sen hade vi en kort promenad igen och skulle observera våra egna hundar. Vad gör de? Hur rör de sig?
Och även det utan att värdera eller lägga in känslor. Det var verkligen ursvårt! Man lägger ju hela tiden in en massa känslor på hundens beteenden och dessutom reagerar vi med våra egna känslor beroende på vad hunden gör.
 Kotten är också en sån där superenergisk kille. När det kommer fram leksaker så blir det fullt ös!
Eftersom vi hade en dag då vi skulle observera vad våra hundar gjorde utan värdering så försökte vi undvika att träna hunden eller ändra nåt beteende.
När han lekt en stund med leksaken började han rida på mattes ben. Då tyckte Sara att jag skulle ta kort på det och visa för folk att det händer även en hund som ägs av en hundpsykolog. Och det är helt ok. I vanliga fall skulle hon ha hjälpt honom att komma på andra tankar, men nu tillät hon det en stund för att ta ett kort i alla fall. Jag sparar dock på det kortet till annat tillfälle. Ruskigt kul!!
Kan lägga till att ridandet är ett omriktat beteende som beror på att han kom upp i varv. Men nog är det bra om man avbryter och hjälper hunden att komma ner i varv igen. Men det är inte livsfarligt att strunta i det heller.... Om man säger som så. Det tål nog att tilläggas. Vi människor brukar reagera mycket negativt på ridande hundar. Vi kan nog tagga ner lite, tycker jag.
 I slutet fick brorsorna mötas på nära håll. 
Tänk att de blev så olika ändå. Det tycker i alla fall jag.
Vad söta de är när de börjar få lite längre päls
 Lite bus blev det en kortis
 Egentligen skulle vi haft en kennelträff i november, men den blev inställd. Vi får träffas såhär istället.
Det är så roligt att få se småttingarna som växt upp hemma hos oss.
 Oj, vad kul de hade! Guldgossarna!
Silas i turkos och Rugas i orange
 Senare tog jag med Lystra på promenad ner till stan och in på Hundcenter.
Där köpte jag ett SBK-täcke som jag ska ha till sökträningen som vi ska börja med imorgon. Jag köpte också lite lammstrupe och annat gott som hon ska få i bilen mellan skicken. Hon är inte superduktig att sitta tyst i bilen när det är jobb på gång.... Måste verkligen träna på det.
Det är alltså sökkurs som Sara håller i som jag ska vara med på. Egentligen är kursen slut, men det var så många som ville fortsätta träna tillsammans, så då tar jag med Lystra och testar för första gången med henne,
Nu åker resten av familjen bort och jag ska göra klart en paracordbeställning samt kapa upp färskfoder.
Dessutom blir det en del hushållsarbete och annat icke hundrelaterat. Jo, för sånt finns minsann obegränsat på att-göra-listan. Kanske gäller det fler än mig?
Sköt om er!

2 kommentarer:

  1. Det var en riktigt bra fm med massor av tankar!!
    Ha en riktigt skön helg vännen.
    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var verkligen kul! Och nyttigt att bara vara en stund.
      Ha en skön helg, du med!
      Kram på er!

      Radera