onsdag 31 augusti 2016

En vanlig dag

 Jag har jobbat på paracordbeställningar. Har fått en hel del de senaste dagarna. Jag har fått en hel del beställningar nu när jag ska höja priserna från och med imorgon.
Gilla gärna vår Facebooksida där du kan se inspiration och följa vad som händer i stora drag https://www.facebook.com/hundlycka/?ref=bookmarks
 Under de här sista dagarna med valpgänget så är det såna här stunder som man sörjer mest att de ska flytta snart. När de somnar omkring ens fötter och är så goa och underbara. Självklart är det mycket jobb att ha 4 små aktiva valpar som snart är flyttklara. Det är ju egentligen tillräckligt med EN liten valp i hemmet. De behöver en hel del ifrån mig. Men visst finns det stunder jag absolut kommer sakna. Jag kommer troligen inte få vara med om det här så snart igen. Kanske aldrig...
 De somnar liksom där de hamnar. Halvvägs under soffan, som verkligen är en favorit trots att de snart är för stora för att rymmas där under.
 Jag och Lystra var på förmiddagspromenad med Monika och hennes Sally. Lystra ahde enormt mycket energi och gick tokspel flera gånger och rusade som ett jehu fram och tillbaka. Gladast blev hon när det kom en taxhane som hon tydligen blev störtförtjust i, för OJ vad hon rusade omkring i kopplet där vi stod och pratade.Taxen såg nästan lite förbryllad ut.
 Sen har vi varit ute i trädgården och lekt lite. Jag försöker lyfta ut dem när de sovit, ätit och lekt, för att (om möjligt) påbörja rumsrenhet. Jag lyckas väl ganska OK, men man får verkligen vara på hugget. Jag kan ju inte bara öppna dörren och släppa ut dem, utan jag måste ta två och två och bära ut dem, vilket försvårar en del. Men försöka duger
 Lystra gjorde som en liten koja i hallonbuskarna idag och såklart lockades alla valparna att vara där med henne. De var där inne en bra stund och myste. 
 Vi fortsätter träna inkallning varje dag. Vad menar jag med att "träna inkallning"? Jo, nåt så enkelt som att valparna blir belönade när de kommer när jag kallar. Inte några träningspass som håller på flera minuter, utan flera gånger varje dag så kallar jag in och belönar. Lätt som en plätt!
Om jag nu ropar på en av valparna så kommer de allihopa, så jag är inte så säker att de kan sina egna namn ännu. Med lite träning varje dag så händer det snabbt saker med såna här lättbelönade varelser. Ibland ger jag en liten godisbit, ibland leker jag med dem och ibland bara kelar vi. När jag ska ge dem mat tränar vi också inkallning. Det gäller att ta alla tillfällen.
 De leker ganska hårdhänt ibland. Valpen med den galna blicken är i detta fallet Schappe
 Lystra leker gärna med valparna också. Här låg hon i solstolen och retades lite med Rugas.
Hon är faktiskt jätteduktig på att leka bra med dem.
Jag och Lystra ska börja löpträna ihop. Vi började lite smått igår, men jag hade så dåliga skor. På kvällen åkte jag och köpte bättre sådana. Jag kör ett sånt där nybörjarprogram. Första passet joggar jag 1 minut och går 4 minuter. Det upprepar jag 6 gånger. Sen ökar jag lite i taget genom att variera med jogging och promenad. Målet är att kunna spring en mil. Jag har aldrig lyckats hittills, men skam den som ger sig.
 Silas har den stora IKEA-råttan i sitt grepp.
Jag älskar turkos! Det är min absoluta favoritfärg. Nu har jag köpt en turkos sele till Silas och har dessutom gjort ett paracord-koppel som ska matcha. Såhär blev det. Jag tycker själv att svart hund passar extra bra med turkos. Nu har jag gjort så många koppel av den här varianten så det går riktigt fort ändå. Visst tar det tid, men inte som när jag var nybörjare.
 Tur att lilla Ocean ska stanna hos oss en vecka extra. Kanske blir det inte lika stor omställning för oss. Då ska han och Silas få flytta upp till vårt sovrum. Jag tänkte göra i ordning en liten bädd med kompostgaller runtomkring och ställa den bredvid min säng. Så småningom kommer Silas få sova i vår säng, men vi börjar såhär. Lite för stor risk att de ramlar ner från sängen, och det vill vi verkligen inte.
 Schappe och Rugas busar
 Lilla Rugas som smakar äpple. Han slickade länge och väl, men bet aldrig. Äpple är väl ingen höjdare, tyckte han.
 Schappe spanar
 Rugas klättrar gärna upp i knät och lägger sig. Lite busig är han samtidigt, så han kan inte sitta helt stilla alltid.
 Rugas och Silas busar.
 Sen plötsligt blev allt stilla och valparna stod helt stilla såhär under en lång stund. Kanske var de trötta eller så var det nåt annat de funderade på.
Resten av dagen blir nog ganska lugn för valparna. Jag och Lystra ska ut och springa och ikväll är det föräldramöte på gymnasiet för båda våra barn(och min man jobbar som lärare på samma skola).
Vi hörs nån annan dag.

tisdag 30 augusti 2016

7 veckorsbilder, och paracordbeställningar

Jag tar en hel del bilder som jag aldrig hinner publicera. Idag kommer bilder från dagen då valparna fyllde 7 veckor - i söndags alltså. När man tar såna här "stå-bilder" är det i syfte att visa upp kroppskonstitution, proportioner, vinklar mm. Det är ungefär som man gör på hundutställning. Då visar man upp hunden så att det går att jämföra den med rasstandarden.
Att få små valpar att stå stilla på rätt sätt är minsann en utmaning, men här kommer bilderna som blev bäst.....så håll till godo

SILAS
Silas är vår egen pärla. Han är en av de som är svårast att få att stå stilla....Han tycker det är roligare att leka. Svansen går som en propeller
Den här bilden visar honom verkligen inte rättvist. Han ser låg och undergiven ut och står så bredbent bak att han ser ut att luta neråt vid bakdelen.

OCEAN
Ocean har alltid haft lättare för att stå stilla och därför får man bra bilder på honom.
Men det där med att visa hund rätt är minsann inte så lätt. Han har en något kortare rygg och längre ben än de andra.

SCHAPPE
Schappe är också en sån som gärna vill busa istället för att stå stilla.
Vilken go kille han blivit. Han älskar att vara i famnen och han har en egenhet som är så otroligt charmig - han "frysmarkerar" med nosen mot mitt ansikte när jag håller i honom. Alltså han trycker nosen mot min mun eller haka och håller kvar. Supercharmigt!

RUGAS
Lille Rugas tur att stå stilla. Det är ju tur att köparna inte gått efter stå-bilderna när de bestämt sig. För då hade det väl inte blitt nåt. Haha
Rugas somnade i mitt knä igår kväll och sov stenhård! Är det nån som har gåvan att sova så är det han! Han somnar först av alla och sover gott trots att de lever rövare precis bredvid.

Vid det här laget är ju alla valparna redan tingade och bara väntar på att få komma till sina nya hem.
Fantastiskt roligt att vi hittade så fina hem till dem. Vi önskar dem all lycka till!
Så roligt att andelen schappar i Lindesberg ökade med flera hundra procent i och med den här kullen. Oerhört skoj! Vet att Lystra varit nästan ensam, men en bit utanför har det funnits nån som brukar klippas nere på Hundcenter. Det är de enda jag vet om, men det kan förstås gömma sig nån schappe i nån gård som jag inte vet om.
Bara för att lägga till lite action så blir det en film från häromdagen också.
Lystra lärde dem äta vinbär. Mumsigt värre

Jag har fått beställningar på paracordhalsband, koppel, utställningskoppel mm. Här är några av de jag gjort nu senast. Följ oss gärna på Hundlycka på Facebook
Ett halsband till en liten brun schapendoesvalp
Utställningskoppel till samma schappe.
Lystras och Silas uppfödare, Linda, ska spara en tik från kullen hon har hemma och ville att jag gjorde ett koppel till henne. Det blev som ett bubbelgum, tyckte jag. Nästan så man vill smaka...
Linda har förresten två ljuvliga och superfina hanar kvar i kullen som snart är leverensklara. Är du intresserad så hör av dig till henne http://www.schalindas.se

måndag 29 augusti 2016

Valparna möter nya hundar

 Nu njuter man av varje minut man har kvar med valpgänget. Det känns verkligen som att jag måste se till att njuta och insupa varje detalj och varje upplevelse vi har tillsammans. Det är ju nåt alldeles speciellt, som snart är över!
 Igår kom Oceans matte, Caroline, med sina två hundar. Robin är en 11-årig(kanske 12...) mellanpudel som valparna tyckte var väldigt spännande! 
Marin är 3 år(kanske 4...) och är väldigt bra med valpar. Just den här gången blev hon nog väääldigt ödmjuk och vågade sig inte fram. Det är lite speciellt att komma som hund utifrån in i ett hem med en valpkull. Hon ville verkligen inte närma sig valparna. Soffan kändes tryggare.
Tiken som har valpar får ofta en stor respekt ifrån andra hundar och ibland verkar de ha lite svårt att veta hur de ska bemöta henne, är min erfarenhet efter de här veckorna.
 Robin däremot var väldigt nyfiken på sin nya lillebrorsa.
 Det var regn ute, så därför var vi inne först. Annars hade vi planerat att vara ute och då hade det nog inte känts lika svårt för Marin. Grannens hund Sally, dalmatinern Kotten och collien Marin har alla dreglat när de varit hos oss. Jag tror att det beror på att det är så speciellt att hälsa på hemma hos en valpkull. Det är nog bara ett tecken på att de uppfattar att de ska vara väldigt försiktiga. Det blir ett visst mått av stress hos dem. Marin betedde sig också väldigt olikt sig själv
På filmen ser ni första mötet och lite av övrig samvaro mellan de här trevliga hundarna.
Pudeln Robin blev lite less på ena valpen vid ett tillfälle och morrade åt honom. Därför springer Lystra fram och "ger honom en tillsägelse". Men hon gick bra att avbryta och så satte Caroline på Robin koppel och höll honom lite i utkanten. Väldigt intressant, hela filmen, tycker jag! Vad man lär sig om hur hundar fungerar!! Man lär sig nåt nytt hela tiden. 
Gillar verkligen hur vänliga alla är med varandra. Intresse men respekt!
Kolla, vilket underbart gäng!!
Så hänsynsfulla de var mot varandra! Samtliga hundar visade stor hänsyn och vänlighet.
Väldigt roligt att se att Silas inte var det minsta låg trots att han är så signalkänslig. Man lär sig något om sin hund varje gång man är med om något nytt ihop. Båda valparna kändes väldigt trygga och framåt.
Schappe och Rugas fick inte komma ut den här gången. Vi trodde det skulle bli för mycket för de nya hundarna, framförallt. De fick dock se, nosa på och uppleva pudelfarbrorn och fick därmed ett bra möte där inne vid valphagen. En bra erfarenhet för dem tills de ska flytta. De är inte heller det minsta ängsliga och det känns väldigt bra!
Idag regnar det bara....Och jag som tänkte njuta av en riktigt lång promenad. Nu får vi kanske gå en promenad, men njutningen blir inte riktigt densamma....
För valparnas skull ska vi ta en lugn dag med lite hemmaträning. Blir nog inkallningsträning, "förbudsträning"(att om de slutar hugga efter min hand och krafsa...så får de godisen), apportträning och förmålsintresse (jag berömmer och underblåser deras intresse för att bära saker i munnen, jag berömmer också deras kampintresse och leker mycket med dem) Föremålsintresse är bra som grund för vilken träning som helst sen. Om de gillar förmål och lek, så kan man använda det som belöning vid träningen. Så ja, träningen går vidare! Men vi ska vila mycket också.
Vi hörs

söndag 28 augusti 2016

Utflykt till sjön

Schappe
Igår hade jag besök av min vän Lillemor som tittade på valparna och kände på deras vassa tänder(det sista mer ofrivilligt än det förra...) och som vanligt var Silas först fram för att hälsa. Men sen var Ocean den som inte släppte henne utan ville sitta i knät.Alla valparna är väldigt sociala och vill hoppa upp i famnen, men de där två är tydliga just med att de alltid gör precis så.
Alltid roligt att se deras väldigt tydliga personlighetsdrag. När man ser det, så inser man också att man aldrig ska jämföra sin hund med andras - alla har nämligen helt olika förutsättningar pga hundens personlighet. Även deras intressen och fokus ligger på olika områden. Har man t.ex. en doftfokuserad hund så kommer man troligen inte lika fort fram i lydnad som i spårträning. Det är ofta så. Man får jobba med de förutsättningar man har hos sin hund
Igår kväll åkte vi till en skogssjö som jag spanat in sedan långt tidigare och som passar bra för små valpar. Vi kan ju inte åka på utflykt till samma ställe hela tiden även om sandtaget är bra.
Den här sjön är avskild och ofta är man där helt själv.
Stranden var spännande. Första stunden gick de tysta omkring och undersökte området. Det var ingen som sprang omkring och busade från början, utan miljön var nog så spännande att de hade fullt upp.
Vi lät dem ta det i sin egen takt och höll bara ett vakande öga över dem
Det är många starka dofter vid vatten. Säkert en hel del dofter från andra djur, skulle jag tro.
Vattnet var först lite spännande och de närmade sig väldigt långsamt när de såg de små vågorna som skvalpade in mot land. Men efter ett tag blev de så modiga så de vågade sig ut på de flacka stenarna som bildar små öar.
För er som blir oroliga av att se såna här bilder kan jag säga att vattnet är väldigt långgrunt och om de skulle ramlat ner så skulle de bara blivit blöta på benen. Jag valde den här platsen omsorgsfullt och hade bestämt redan innan valparna föddes att en av utflykterna med kullen skulle bli hit. Och det just för att det är så valpvänligt.
Lystra har så mycket bus och spring i sig och det blir ännu mer när man åker iväg såhär.
Hon äääälskar sina valpar och tycker de är så roliga att leka med numera. Nu har de också börjat lyssna på henne ordentligt när de inte får dia, och då blir det såklart mer lek-fokuserat.
Fr.v: Schappe, Ocean, Silas och Rugas
Ja, nu har han fått ett namn, lilla Blå. Han ska heta Rugaas. Matte Eva har läst till Internationell Hundtränare för Turid Rugaas och har nu en Grand Danois som heter Turid och nu en schappe som heter Rugaas. Jag tycker det är kul när man har ett tema.
Själva har vi insett att vi har ett tema som vi inte ens tänk på från början. Vi har nämligen bibliska namn på våra hundar. Först hade vi Lydia som är en kvinna i bibeln, sen Lystra som är en stad och Silas som är en man i nya testamentet. Så kan de gå!
Att Silas också är den mordiska och genom-onde mannen i Da Vinci-Koden låtsas vi inte om....Vi ska ha goda män som förbilder för Silas, hade jag tänkt....
Silas betyder skog och det är ju passande eftersom skogen är det bästa jag vet!!
Silas är i alla fall lätt att ropa och vi trivs med namnet nu när vi vant oss. Det var ju så att vi hade lite svårt i familjen att enas om ett namn, och då gäller det att hugga ett när man kommer på nåt som alla kan tänka sig 
Valparna har lärt sig att vatten är gott. Jag har i flera veckor haft en vattenkål i valphagen som de helst inte rör, men de dricker ofta från Lystras vattenskål när de är ute och springer i huset.
Sjövatten var också gott.
Rugaas
Lille Rugaas hamnade med tassarna i vattnet, men det gick bra. Vi försöker att inte hjälpa dem för mycket eftersom det kan lära dem att det är farligt snarare än ge en positiv upplevelse.
Om de måste kämpa lite och klarar att uppnå sina mål så lär de sig hantera motgångar, problemlösning, kroppskontroll och en massa annat. Det växer de av.
Självklart hjälper vi dem om det behövs och framförallt förebygger vi risker som vi ser. Helst vill jag då hämta valpen innan det blir farligt för att undvika att skrämma dem i en kritisk situation. Nåja, det är så jag tänker i alla fall.
En väldigt typisk bild på Silas. Han är faktiskt lite eftertänksam och gillar dessutom att göra turer på egen hand. Han är en stark individ men med ett mjukt inre. Lite som en norrländsk skogshuggare, eller nåt. (Haha, en liten liknelse är aldrig fel)
Maken Stefan, Lystra och Silas.En del av min fina familj
Våra två tonåringar är hos vänner utanför Eskilstuna i helgen.
Vilken härlig utflykt det blev! Ljuvligt väder, varmt och svettigt. Men OJ, vad det blåste!
Ocean spanar ut över vattnet, samtidigt klättrande på stenarna.
Tjohoo!
Här var det visserligen en kant på stenen, men vattnet är inte djupt. (jag vill gärna berätta att jag faktiskt tänker på säkerheten. Har nämligen fått höra av nån enstaka person alla risker som små valpar kan hamna i klistret utav....Men jag lovar att vi inte skulle utsätta dem för faror. Det är bland annat därför jag aldrig åker själv på utflykter med valparna)
Silas sitter och funderar
Idag fyller de alltså 7 veckor! Jag kommer ta veckobilder i form av stå-bilder sådär som vi brukar, men de får komma en annan dag
Ocean är en hejjare på att klättra. Det har vi visserligen redan berättat, men även denna gång blev det tydligt och vi fick hämta honom flera gånger när han drog iväg uppför slänter och sånt. Här följde Lystra med honom upp till en sten i skogen. Ser ni honom nedanför stenen?
Lystra älskar som sagt att leka med valparna. Av nån anledning leker hon mest med Silas, faktiskt. Jag håller på att klura på varför. Jag tror verkligen inte att vi ägnar honom mer tid än de andra, så det borde inte vara därför. Men han är väldigt signalkänslig och antingen är det nåt Lystra gillar, eller så försöker hon visa honom att han INTE behöver visa sån respekt, utan att de faktiskt kan leka och busa med varandra. Men vem vet....Sen kan det faktistk vara för att Silas äääälskar att springa och att Lystra äääälskar jaktlekar. Jag kommer nog aldrig få svaret. Om ni är extra kunniga om hundars samvaro och flockliv får ni gärna komma med en "kvalificerad gissning". "O-kvalificerade gissningar" är också välkomna!
Det här är enda gången vi kan få "stå-bilder" på Silas - i vardagen. Om jag ställer upp honom på bordet så ska han bara busa eller lägga sig ner. Måste träna...
Några valpar har lite stor mage just nu. Silas har gått från mat-skeptiker med liten aptit till "Labrador-aptit" på bara några dar. Han glufsar i sig maten så jag får lov att hålla honom försiktigt framme vid bogen så han ska ta det lite lugnare. Dels får ju de andra ingen mat och dels får han för mycket och blir tjock om magen.
Silas och Lystra i samspråk
Oj, vad hon ser tunn ut....Lystra, Lystra......Varje dag får hon närmare 1/5 kg färskfoder och 3 dl torrfoder. Men ändå ser hon ut som en benget.... Normalt får hon 250-300g färskfoder om dagen. Men med några fler träningspass i veckan så får hon säkert mer muskelmassa och det är främst det som saknas henne.
Silas och Lystra igen
Lilla Rugaas hittade kottar som han gärna ville visa upp för mamma
Han visade upp den ordentligt och slängde den till och med framför henne, hämtade den och slängde den igen. Åh, vad det är underhållande att titta på dem! Skulle kunna titta för evigt!
Lite smått sorgligt att de flyttar om en vecka och att jag troligen inte kommer hinna åka på nån som här utflykt innan dess.
"TJOHOO!" säger Schappe "Här kommer jag med en ruggigt överdimensionerad pinne!"
Han kämpade och slet! Samtidigt såg han väldigt stolt ut över sitt fynd
Fina, lilla Schappe! Tänk att han snart flyttar hemifrån! Åh...känns lite konstigt
Men vi kommer hålla kontakten och säkert träffas ibland.
Rugaas med inte bara EN kotte, utan TVÅ! Lycka!
Tror han samlade lite
Silas. Jag försöker ta lite mer bilder på Silas. Fattar inte varför jag har så få riktigt bra bilder på honom. Jag vill ju ha en ny bakgrundsbild till datorn på jobbet. Men den här kanske kan duga
Klätterapan Ocean hittade såklart en eldstad som han bestämde sig för att klättra på. Njae, där nånstans går gränsen. Nog för att vi gillar svarta hundar, men svärtade hundar kanske inte var vad vi önskade. Framförallt eftersom vi skulle åka bil igen
De somnade som stockar och sov hela vägen hem. Vi tog en omväg och åkte lite längre stund så de fick sova lite. Dessutom tränade vi att de skulle sitta kvar i bilen när vi stannade utanför Willys för att handla. Jag satt kvar i bilen men var tyst som en mus för att de skulle tro att jag inte var där. Men de var helt tysta. Duktiga vovvar!
Idag kommer Oceans matte med sina hundar. Ska bli spännande att se valparnas reaktioner på de hundarna och jämföra med de hundar de redan träffat.
Dessutom kommer Rugaas familj igen. Ja, det blir nog fler besök också idag. Sen blir det nog lugnare när folk börjar jobba igen. Själv har jag semester en vecka till.
Imorgon kommer inlägg om dagens händelser. Det blir nog en del bilder och en del att berätta.