måndag 18 april 2016

Viltspår med Fluffet

Igår blev det viltspår igen. Den här gången åkte jag och Lystra ut själva.
 När man är i skogen kan man hitta allt möjligt konstigt. Som det här - någons långtidsprojekt....
Ett däck ses i de allra flesta fall som nedskräpning och miljöfarligt, men någon såg det också som ett konstverk och var beredd att satsa mycket tid på det - åtminstone väntetid. Det här trädet lär ju vara några år, gissar jag. Och då det var högt så gissar jag att man inte har klättrat upp och trätt däcket runt kronan och släppt ner det längs stammen. Ja, tankarna springer iväg med en...
 Färskt spår av klövvilt. Lystra tyckte inte det var intressant. Hon visste precis vad hennes jobb bestod i - och inte var det det här klövviltet, inte...
Många som inte spårat med sin hund förut blir orolig att om man börjar med viltspår så ska hunden bli mer jaktintresserad. Men så är absolut inte fallet. Det är mina hundar bevis för. De vet skillnaden och dessutom är det jag som styr när hunden ska spåra och inte. OCH hunden får sina behov tillfredsställda och därmed drar den inte iväg på egna upptåg av jakt-art lika lätt. "Matte/husse ser ju till att jag får göra det så jag blir nöjd" 
Färskt spår av hunddjur. Undrar vilket - jo, det var ju ett stycke Fluffhund. En ovanligt art som dock ökar kraftigt just nu. De är inte svåra att fånga in, för de älskar människor mer än allt annat.
Här är en film på när vi lekte medan spåret låg till sig samt när Lystra apårar.
På sista halvan ser man Lystra spåra fokuserat. Vid vinklarna cirklade hon lite, vilket inte är konstigt utan nåt hundarna gör för att vara säkra att de spårar rätt. De måste få fundera och det är det här jobbet som gör dem så härligt trötta och nöjda efteråt. Har du en hund som är överaktiv eller har svårt att komma till ro så börja träna spår. När man börjat komma upp i 500 meter och längre så tar det enormt på krafterna, kan jag lova. Hundarna blir skönt trötta och dessutom har de fått tillgodose sina grundläggande behov som alla hundar har - att få använda sin infernaliskt fantastiska nos!
 650 meter blev spåret den här gången.
Jag använder en app på telefonen som Google gjort som heter My Tracks. Det är en gratisapp där man spelar in sitt spår med hjälp av GPS. Det är en enklare app och många köper istället andra appar såsom Jaktappen eller Dog Tracks. Där kan man spela in både spårläggarens spår och sen jämföra det med hundens spårande.  Men den här duger åt mig. Röd punkt betyder start och de gröna små pilarna längs spåret visar riktningen.
Som försvårande omständigheter använde jag mig av några olika moment som hör till när man tävlar i viltspår. Nystning(cirklade i spåret, nära röda punkten), bloduppehåll(ca 10 meter utan blod och  enbart med skank), återgång(går tillbaka ca 10 meter parallellt med spåret och vinklar sen ut. Ses längst till vänster högst upp) Störningar i spåret dök också upp i form av människobajs(!!!!), en bit av en djurskalle, färskt älgbajs, stenhäll varvat med tät vegetation samt skarpa vinklar.
Här ser man Lystra ta en vinkel. Hon spårar väldigt självständigt denna gång och jag höll i längst ute på spårlinan
Vid vinklar eller andra svårigheter är det vanligt att hunden höjer nosen och doftar i luften för att lokalisera spåret. De måste som sagt få lov att jobba på det här sättet. Om det blir mycket sånt får man fundera på varför. Kanske har man för kort liggtid, behöver träna på sk. "hårda spår" på t ex asfalt eller grusväg så hunden lär sig ha nosen nära spårets kärna eller nåt annat.
Jag rekommenderar starkt boken "Spårhunden och lukterna" av Lars Fält. Den boken är bra både för dig som är sugen på att lära mer om spår, men där lär du dig också mycket annat om hund som är oerhört bra att veta.
Lystras belöning är själva skanken. Hon älskar den! Idag bet hon sönder den så nu blir det till att ta nästa skank som ligger i frysen.
Nästa gång är jag sugen att lägga ett nattgammalt spår på minst 600 meter och se hur hon jobbar då. Sist hon gjorde det var på anlagsprovet som hon inte klarade då det gick för långsamt(det är faktiskt enda gången hon spårade dåligt! Vi vet fortfarande inte riktigt varför). Dags att testa det igen - men då utom tävlan.
Det blir lite för kort liggtid när man åker iväg såhär och det ser man faktiskt på hur hon spårar. Visst gjorde hon det bra och jag är helt klart nöjd, men man ser att spåret ligger högt ovan mark. Det har inte hunnit "landa" helt på bara nån halvtimme.
I höst tror jag att jag ska be att få älgskank från min svärfar som är jägare. De håller mycket bättre än rådjursskanken. Tar lite väl mycket plats i frysen förstås, men man kan ju faktiskt kapa dem i mindre delar.
Behöver jag säga att jag älskar viltspår!?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar