torsdag 3 december 2015

Parkour i skogen

 Oj, Lystra....jag tror du har nå i ansiktet....Hihi. Så går det när man dyker ner i allt möjligt när man är ute och går
 Idag var det ett alldeles underbart väder! Kändes nästan som en vårdag. Underbart!
 Vi ägnade oss åt Lystra favoritsysselsättning - parkour. Att hoppa upp på lite allt möjligt, klättra, balansera. Det är nåt av det bästa hon vet. Och det är skönt för mig också, för sedan jag blev "utbränd" så får jag kramp i musklerna ofta när jag går och att då stanna och göra annat en stund behövs för att det ska släppa. Konstigt hur det kan bli. Har hört att fler har så, så jag förstår att det har med utmattningen att göra. Intressant, va?! =)
 Ju närmare marken desto svårare att stanna kvar i position
Genom att göra promenaderna aktiva på det här sättet så får hunden mycket mer stimulans än av en "rak" promenad. Hon får använda hela sin kropp, samarbeta med matte, använda huvudet och en massa annat. Hunden lir mer nöjd efteråt
Och Lystra behöver verkligen aktivering just nu. Hon vill jobba hela tiden! Ligger väl i den tiden i hennes löpcykel. Hon är alltid arbetsvillig, men kanske ännu mer just nu. Men det är kul. Hon är så rolig att jobba med.
 En liten kortfilm när vi tränade parkour ute på vår promenad idag. Lystra får kommandot "Upp" och hoppa upp på det jag pekar på. Där ska hon stå tills jag säger "Slut" som är vårt slutkommando. 
När man börjar med parkour är det viktigt att ge belöningen uppe på stället där jag sagt åt henne att vara. När hunden kan det och stannar tills den får ett slutkommando kan man variera mellan att belöna på plats och att kalla in för att ge belöningen. Bara ett litet tips för att få bättre stadga på de kommandon man ger. 
När man ser på filmen förstår man vilken lyckoboost den här hunden är. Hela hon sprudlar av livsglädje, arbetsglädje och glädje i att samarbeta med mig. Hon är så undebar
 Vackra Lindesberg. Jag är så glad att jag och min familj lever i den här stan och trivs så bra. Nu har maken fått nytt jobb här i stan också så nu får vi nära alla fyra till våra dagliga verksamheter - jobb, högstadium, gymnasium. Ja, maken kommer faktiskt jobba som lärare på gymnasiet där dottern går. Supernära hemmet! Perfekt
 Det är vackert nästan vart man än tittar. En balsam för själen
 Kossorna har fått åka hem till ladugården igen för vintern och då passar vi på att låna deras stege
 Såhär trött var Lystra efteråt. Jag satt vid köksbordet och Lystra sov på sittbänken bredvid mig. Nära, nära
"Nejje, flytta inte ifrån mig, matte! Du måste sitta nära mig!"
Jag ÄLSKAR den här hunden!!!!!!!!!!!

3 kommentarer: