onsdag 18 november 2015

Hundvakt

Idag efter jobbet åkte jag förbi och plockade upp basenjin Millie då hennes matte är på kurs och familjen ville ha lite avlastning
Hon tyckte att våra fönster också dög att använda vid spaningen på omgivningarna, trots att jag inte putsat dem i år....
 Hundarna fick varsitt tuggben, men av nån anledning skulle de båda två ha samma ben hela tiden. Snacka om "Gräset är grönare...."
Under nån timme sprang jag omkring och dammsög och pysslade här hemma. Samtidigt tävlade hundarna om min uppmärksamhet. Inte helt lätt att dammsuga då jag hela tiden hade en hund framför munstycket...hihi
 Sen gick vi ut på en timmeslång promenad ner till stan
Jag vet att jag sagt det förut....men OJ vad jag älskar att ha TVÅ hundar i kopplen!! Jag längtar så jag nästan DÖÖÖÖÖR tills jag har två alldeles egna vovvar att trava omkring med varenda dag. Underbart!
 Japp, allt det här vackra är från centrum av LIndesberg. Vill inte skryta men visst är Lindesberg en av landets finaste städer?! Mitt norrländska jag trivs som fisken här nere och längtar faktiskt aldrig upp till kallare breddgrader, även om man saknar släkten ibland.
 Vi använde oss av olika strategier vid hundmöten varav hoppa upp på en bänk var den ena som fungerade mycket bra. Då kom vi både ifrån den andra hunden litegrann och så fick doggsen ett uppdrag som avledande manöver. 
Lystra hade svårt med hundmöten förut. Numera fungerar det nästan alltid jättebra. Men så har vi också tränat määäängder på både tillit och på själva hundmötena. Förut skällde Lystra i stort sett alltid vid möten, framförallt mot stora hundar. Skallen handlade om att hon blev osäker, så det faktum att hon fått bättre självförtroende är avgörande för henne. Men det har också varit viktigt att få en strategi att använda sig av vid ett svårt möte. Det har gett henne trygghet
Jag vet att många har problem med hundmöten och många känner sig förtvivlade. Därför tar jag upp det här som en tröst OCH så ni får veta mer om hur jag själv brukar göra. För att lära sig metoderna helt och hållet kan man kanske behöva en instruktör som visar och förklarar samt utgår från hur just din hund reagerar. Var inte sen med att söka hjälp - ju tidigare ni börjar träna desto bättre. Innan beteendet är för befäst. Men för sent för att börja träna är det aldrig.
Jag varierade metoderna med Lystra över tid då de fungerade olika bra i olika perioder.

De strategier jag använt mig av är: 
  • Skvallerträning (lite av min favorit när det gäller mycket)
  • Göra kontaktljud som bryter tidigt om hunden ser ut att spänna sig, ge godis när den tittar på dig. Det ljudet brukar man få lära sig på valpkurs eller vardagslydnadskurser. Kontaktljudet behöver vara ett ljud som bryter igenom andra ljud tydligt, framförallt om du inte hunnit bryta i tid
  • Vid hundmöte tog jag fram en tjurmuskel som hon fick tugga på genom hela mötet, samtidigt som jag också höll i det
  • Träna lydnad som avledning. T ex fotgående, sitt, en snygg ingång - nåt hon tyckte var superroligt. Men det fungerade inte från början utan senare, när hon redan blivit lite tryggare i mötena
  • Träna Dogparkour som avledning
  • Tillåta henne visa lugnande signaler redan på långt avstånd från den mötande hunden (Kommunikationsmetoden)
  • Låta henne slicka i sig mjukost från tub genom hundmötet. Kräver koncentration, smakar gott och tar lite mer tid än att svälja vanligt godis.
  • Sätta hunden i "ryggsäck" mellan mina ben. Om man lärt in att det är lugnt där så kommer hunden automatiskt känna ett större lugn bara genom att hamna i den positionen.
Att jag inte använder mig av koppelryck eller annat obehagligt gissar jag att ni vet vid det här laget. Sånt bygger bara på stressen mer och gör att hunden får en obehagskänsla. Det är trygghet vi ska ge - inte spä på känslan av otrygghet.
Tänk på att titta mest på din egen hund och inte så mycket på den andra hunden/människan. På det viset lär du dig läsa din egen hund och se de tidiga tecknen på när hunden behöver stöd eller behöver avledas. 
Tänk också på att behålla ditt eget lugn, höj inte rösten eller dra åt dig kopplet för mycket. Lättare sagt än gjort...Jag vet. Jag lyckas inte heller alltid.
Ja, det finns mycket att göra och gör man det varenda promenad så får man till slut resultat.
Det var lite om det.
 Som sagt.....Lindesberg ståtar! Den här bryggan är lite av ett signum för stan
 När vi kom till stället där änderna håller till så fick de hoppa upp på den här brunnen. Jag gillar det där med avledning ;)
 Fina bilder blir det också när man pysslar med sånt här
 Fina Millie! Vilken tur vi har som fick låna henne en stund
 Nu väntar vi på min lillasyster som kommer körandes från Västerbotten och ska stanna tills på lördag. Hon har med sig schapendoesvalpen Nico som är 6 månader. Lystra och Nico har aldrig träffat varandra, så det ska bli spännande att se vad de tycker om varann.
Sen nördar vi hund i flera dar, myser och har det gött. Ska bli ruggigt kul!

3 kommentarer: