lördag 29 november 2014

Hundmöten och hundspråk, valpar

En underbar dag på hundinstruktörsutbildningen vid Hundens Hus i Göteborg är till enda.
 "Läsa hund" stod på schemat och vi arrangerade valpmöten under kontrollerade former och läste av hur hundarna upplevde det. Det var inlånade små valpar som kom under några timmar.
Lördag morgon:  Lystra blåste håret inför dagens bravader
 Här är några av de närvarande hundarna
 De vuxna hundarna var bara närvarande - ingen träning eller aktivitet.
 Lystra skötte in-aktiviteten fantastiskt bra när hon fick ha buren och en liten ytter-bur i form av kompostgaller
 I en av pauserna lekte hon dock med schappen Aslan
 En aaaanning intensiv tyckte hon att han var och vi fick bryta efter ett tag
 
 Valpmötena var fantastiska och vi fick så enormt mycket tips och tankar av vår fantastiska lärare Pia.
Helt ovärderligt att ha verktyg för att kunna ordna trygga och bra hundmöten
 Sen blev det upplevelsebana för valparna, där vi skulle se de olika strategierna valparna hade i mötet med det okända.
 Valp-mys
 Lystra skulle så gärna vilja vara med.
 En av valparna - en welsh springer spaniel som var mycket försiktig. Hon hade bara träffat en enda hund tidigare och inte ens det mötet hade varit helt positivt. Inte så lätt att klara av ett möte då
Superviktigt att valpar får tidiga, positiva hundmöten
 2 golden-valpar var med
 Lilla Lystra....
 På upplevelsebanan visade denna försiktiga japanska spetsen en helt egen strategi. Han var livrädd för en gunghäst som fanns där inne. Då tog han upp en rådjursskank och sprang runt med. Samtidigt som han bar den cirklade han runt gunghästen och skällde åt den
 "Passarej, gunghästen - annars skjuter jag skarpt......med en bit rådjur....!!"
 "......eller så tar jag bara skanken och drar...."
 En riktigt tuff, 12 veckor gammal, staffe-valp. Han fick bara träffa vuxna tikar. Det fanns inga valpar som skulle ha klarat honom
 Ja, det var verkligen spännande idag.
En sak är säker - det är väldigt viktigt att det blir positiva upplevelser för hundarna när de är unga. Därför kan man inte släppa dem med vem som helst. Det är vår skyldighet som ägare att välja kompisar åt sin hund. Det gäller även vuxna hundar, men framförallt våra valpar och unghundar.
Den vär vuxna tiken tyckte det var ansträngande att uppfostra små valpar, men gjorde det mycket bra. 
Imorgon ska de vuxna hundarna få mötas. Det är hundar i olika åldrar och av olika raser. Ska bli så enormt kul att se och lära. Dessutom kommer mötena att filmas och vi ska diskutera det vi ser. 
SÅ roligt med dessa helger och så enormt lärorikt.

torsdag 27 november 2014

Schapendoes och fransk bulldogg vaktar gården

 Lite bilder från några dar tillbaka. Drog fram kameran på en av hundarnas kisspauser.
 En stund i trädgården
 Här är ett par vovvar som gärna vill säga åt grannens hund att sluta skälla genom att själva göra detsamma. Huu, vad rädd han måste bli av att höra de här två skälla tillbaka - eller, ja....det är bara Lystra som hörs. Lydia får bara ur sig ett YYYYL
Men visst ser de hängivna ut
Lilla, älskade Lydia. Min lilla kämpe
Såhär sprätter hon med ena bakbenet lite nu och då när hon står stilla. Tror det beror på höfterna/ryggen. Lite instabilt är det nog på nåt vis.
Efter klokapselavlossningen har hon haft så ont och hoppat på tre ben eller ibland t om bara på TVÅ ben - varpå veterinären skrev ut smärtstillande. Så nu snedbelastar hon inte lika mycket utan går ganska normalt. Snart kanske klokapseln är lite starkare igen och då behövs nog ingen smärtlindring. 
Tänk, vad man kan oroa sig för en hund. Men snart blir hon bättre, det är jag övertygad om. Klogrejen minskade mitt hopp en del, men när veterinären hjälpte oss så kändes det bättre igen.
 Leka, nä knappast. Doktorn har sagt nej
  Min vackra Lydia
 Lystra försöker om och om igen att få leka. För en gångs skull säger Lydia nej
 Vackra, vackra schappe-tjej. Tänk att vi fick tag på dej
 Lydia vaktar huset. Blir man inte rädd, så säg?!
  Lydia blir som tokig när man kommer nerifrån trappan och hon står uppe. Då blir det fullt bus
Min håriga, lilla kompis. Inomhus kommer hon med leksaker och lägger framför familjemedlemmarna i tid och otid. Charmigt så man svimmar av. Önskemålet från hennes sida är att vi leker lite med henne. Ofta får hon som hon vill - men bara en kort stund.
 Tänk, vilken lyckad ögonblicksbild
Ibland får man bli lite smått nöjd över sin amatörfotografering
 Glad, gladare, Lystra
Imorgon bitti åker vi till Hundens Hus i Göteborg igen. Fredag-söndag handlar det om att "Läsa hund". Vad säger de? Vad menar de? Hur snackar de med varandra? Lystra är medbjuden som en av hundarna som ska lära oss hundspråket. Hon passar bra till det eftersom hon är både tydlig och mjuk i sitt sätt. OJ, OJ, OJ vad jag längtar
Som vanligt hör jag av mig.

onsdag 26 november 2014

Klokapselavlossning - IGEN. SLO?

Hur mycket ska denna lilla hund klara vad gäller prövningar?!
 Precis som om det inte räckte med höftledsdysplasi, spondylos, diskbråck, furunkulos och ständigt lite svampiga tassar som kliar.....
Ytterligare en Klokapselavlossning - den 3:e i raden.
Hela klon hade lossnat igår och det var bara pulpan kvar.Tidigare har hon tappat en klo på en sporre och en klo på en framtass. Nu var det dock ytterligare en klo på en annan tå. 
Ont gör det också. Jätteont. När jag lägger om tassen eller bara är i närheten av att ta i den så SKRIKER hon. Och det betyder en hel del när en bulldogg skriker av smärta.....
Så den 15 minuter långa promenaden hon tidigare fick gå på är nu fullständigt borttagen.
Hon snedbelastar så mycket nu när hon dessutom har ont i tassen, så om hon promenerar är risken stor att det blir felbelastning i ryggen som redan är skadad. 
Vid det här laget gissar jag att hon har sjukdomen SLO där klokapslarna mer eller mindre spontant lossnar. Denna gången var hon ju faktiskt helt lugn och har ju inte klättrat, busat eller rusat omkring så hon skulle kunnat fastna och slita loss klon.
SLO är en autoimmun sjukdom som är kronisk. Klorna som växer ut är av sämre kvalitet är normala klor. Läs mer här http://www.agria.se/hund/artikel/forskning-kring-sjukdomen-slo
 Ja, ibland är det verkligen inte roligt att vara hundägare....och självklart inte roligt för Lydia.

tisdag 25 november 2014

Vad gör man på en sjukdag?

Hur Lydia lyckas fördriva tiden utan att bli galen.....?
jo, här kommer en liten redovisning av en vanlig sjukdag med bulldoggen
 Man kan ju alltid busa. - NOOOO, DOCTORS ORDERS!!!
Det är ett evigt avbrytande av bus. Sen vill man ju att hon ska få känna att hon lever också. Men ja....det är tyvärr mycket "dela av med kompostgaller" numera. 
Man kanske får se det positivt - hon verkar ha livsgnistan kvar i alla fall.
 Sen kan man ju stå och glo rakt ner i en blomkruka. Jättespännande!
Man kan undra vad det är hon funderar på. "Mmmmm, den där blomjorden ser god ut....!"
 Sen kan man ju förstås göra det som Lydia gör allra bäst - RULLA
 Eller varför inte stå och glo på en stol.
  Smyga på sin fluffiga lillasyster är heller inte så fel. Man kan också idka diktatorskap när det gäller tuggben å sånt. "Enkel regel: ALLT tillhör MIG!"
    Om matte får bestämma så blir det också lite posering för kameran. Om jag inte placerar dom där borta så kan jag säga att då blir det såna där extrema närbilder. 
De är antingen i min absoluta närhet eller......PÅ mig
Men vissa orkar inte sitta upp tills matte är klar med fotandet. 

Fast det är klart - det blir ju nån enstaka liten kvartersrunda att roa sig med också. Och med det tempo vi håller nu så blir det MYCKET luktande åt höger och vänster. Men bäst är ändå att gå HEM igen, tycker Lydia. Och det är ju tur att hon gillar att vara hemma nu när vi inte kan göra så mycket mer. 
För övrigt är det en hel del av en vara: SÖMN
Lydia är mästare på att sova. När hon blir frisk(för det ska hon bli) så ska hon få fortsätta ägna sig mycket åt just denna hobby. Det är helt enkelt hennes grej. 
Ska det hittas på en massa tokerier, träning å sånt - då blir det husets fluffhund som får "offra sig"
Låter som en bra uppgörelse, tycker Lydia. För även om hon faktiskt är en av jordens bästa frallor på lydnad, så är hon ännu snäppet bättre på att.......sova

måndag 24 november 2014

MH på schapendoes

Mentaliteten är viktigt hos en hund. Den ska klara vardagens händelser, ljud, andra människor mm. Den ska gärna också kunna hantera lite mer speciella situationer. 
När vi avlar på hund, så får vi fram både utseende och mentalitet - båda kan man till stor del påverka genom att välja föräldradjur noggrant. För att få fram hundar med korrekt utseende låter man hunden bli bedömd på hundutställning. Dessutom gör man olika hälsotester för att veta att hundarna är friska som ska gå i avel. Men mentaliteten är lite svårare.  Det finns dock tester. 

MH-diagram på Schapendoesklubbens hemsida
Såhär skriver rasklubben om resultaten:
"Diagrammet över de mentalbeskrivna hundarna visar påtagliga reaktioner av flykt-
rädsla vid ljud och överraskande moment. De visar också relativt låg aktivitet i situationer av samarbete med förare och figurant. De visar även liten vilja att undersöka sådant som kan verka skrämmande. Här finns det all anledning till att uppmärksamma de signaler som Mh
-beskrivningarna ger. Hundars rädsla är både ett problem för dem själva, ägaren och
allmänheten som kommer i kontakt med dem. En prioritering att öka antalet beskrivna hundar för att med större säkerhet representera rasens mentala reaktioner är önskvärd."


Jag känner igen att de reagerar starkt på rädsla - men sen släpper de rädslan snabbt. Att just ljud-rädslan skulle ligga högre än annat känner jag absolut inte igen på min egen schappe, men hon kanske är ovanlig, då. Överraskning trodde jag skulle ligga högre än ljudrädslan.
Jag hade förväntat mig att nyfikenhet och interaktion med okända människor skulle vara mycket större. Jakt ligger lågt, vilket jag också hade förväntat mig. 

Frampå vårkanten har jag planer att göra BPH med min schapendoes. Det är också ett mentaltest som är anpassat att passa alla hundraser. Jag tror mycket på det testet, men självklart är det mest bara en hint om hur min hund reagerar. Dessutom gäller det egentligen extrema situationer och visar kanske till viss del dagsformen. Men det är de enda test för mentalitet vi har och för statistikens skull tycker jag ändå att det är bra att göra testerna. 
Ska bli spännande att se hur Lystra reagerar på ett sånt test.  
Om nån av er läsare har gjort mentalbeskrivning så berätta gärna utfallet och om ni kände igen er hund i diagrammet sen. Jag är mest bara nyfiken. 

lördag 22 november 2014

Hunddag i Lindesberg

  Imorse kl. 9.00 började vi - HUNDDAG i Lindesberg. 
Min kompis Lillemor och jag har planerat dagen med lite olika grenar och det kom faktiskt en hel del folk och hundar trots trist väder.
 Vi började med spår. Jag och Lisa drog älgspår och resten hade personspår.
På bilden ovan är det basenjin Millie som spårar älg. Det gick riktigt bra för att vara första gången. Det blir nog många fler!!
  Sen blev det rallylydnad/lydnad. Ekipaget ovan var enormt duktiga. Olle heter hunden
  Samma med dessa där hunden heter Frode. En fantastiskt kontakt hade de
  Även eurasiern Frazze ville träna rally.
 Lilly ville mest bara äta korv - men så är hon ju också en liten bebis ännu

 Lilly och Lystra
 Olle tyckte hunddagen var super-duper-mega-rolig

  De här två fann varann snabbt. Men så är de ju rätt lika varandra också
 Efter rallyt blev det att hjälpa varann med att träna trick. Frode skulle lära sig "apan", när han ska ha framtassarna kvar på husses arm och sätta nosen ner under armen. Verkligen inte lätt.
Jag tränade att hunden skulle hoppa upp på min rygg när jag sitter på huk. Sjukt smutsig blev man.
Frazze och hans matte ville ha hjälp att lära in "rulla runt", så då hjälpte vi varann med lite tips och de kom en bit till på vägen.
 Lystra blev tröööööött av att vara på hunddag. Men lycklig
 "Matte SA ju varsågod" menade Frazze när han sprang fram till min korvficka. Att det var varsågod att leka med de andra hundarna hade han inte en tanke på just då...
 Sen släppte vi hundarna i rastgården så de fick leka. Lystra sprang som vanligt ohejdat för sig själv, medan de andra umgicks eller ibland småtjafsade lite.
 Lystra verkar tycka att hon själv är en sån fantastiskt rolig lekkamrat så hon behöver inga andra. Eller njaa.....hon älskar ju Yrjas, förstås.....å Millie......å Lilly.......å....typ ALLA andra


 Nu är vi hemma igen och jag ska vila, för ikväll fortsätter hunddagen med middag och hundsnack. 
Men då är det bara människor med. Ska bli jättemysigt att träffa varandra i den formen också.
  Här är den pälsade mexikanska nakenhunden Jasmin, som var min projektvalp på utbildningen. Hon har blivit så stor och pälsen har bytts mot den sträva som de ska ha i vuxen ålder.
Hon tog det ganska stillsamt och höll koll på det som hände runtomkring.
    Lilla clownen Alice
Hon är en sån individ som man inte kan titta på utan att le
Så galet charmig
 Med egendesignad overall på, så kan man njuta av en kulen novemberdag fastän man nästan ingen päls har.
Hoppet har hon kvar också
Nu ska jag vila, duscha och senare göra mig klar för middag med goa, härliga hundvänner.