lördag 30 november 2013

Lystras första dygn hos oss

  Nu har Lystra bott hos oss ett dygn. Själv kom jag inte hem förrän 21.30 igår kväll, så jag har bara träffat henne sen dess. En sak kan jag säga - Vilken underbart trygg och framåt valp!! 
Helt enastående!!
Hon kliver upp i famnen på oss allihopa och godtar allas närvaro utan att blinka. Hon är inte ett dugg skraj för den burdusa "storasyrran" hon fått på halsen och dammsugare och köks-skrammel rör henne inte i ryggen! Helt underbar är hon!!
  Hon var så söt igår kväll, för hon la sig på min mage och drog min tröja över sig med tänderna. Bäddade ordentligt en lång stund. Genomgulligt!
  
  Lydia har lite svårt för att dela med sig av tuggben, godis och leksaker, så när det ska delas på sådant måste vi använda oss av lydnadstryck på henne. Hon är riktigt duktig och lyder bra.
De sista timmarna har hon t om självmant börjat tillåta Lystra att ta hennes saker. De kommer bli bra vänner.
Bilderna ovan/nedan: Lydia tuggade i sig sitt ben på ca 2 sekunder medan det tog en lååång stund för Lystra att göra detsamma. Det innebar en väldig massa kämpande för Lydia... Hon är så rolig att ta kort på för hon har ett minspel som få!! Man ser precis vad hon tänker och känner!
 En koncentrerad Lystra njuter av tuggben.
  Första natten gick över förväntan för Lystra. Hon sov i canvasburen vid min säng och jag stoppade ibland ner handen till henne. Masserade henne ibland över kroppen och lät henne ha nosen i min handflata, vilket uppskattades. Hon började andas lite flämtande när hon var kissnödig och kissade en gång i timmen. Däremellan sov hon bra. Däremot sov jag själv ingenting före kl 04, så när maken tog över runt 7, så sov jag som en stock några timmar.
  Det finns flera sovplatser i huset, men jag gjorde iordning en plastlåda och ställde i köket som blev poppis! 
  Hon är verkligen söt, lilla Lystra!! Vi är redan helt upp över öronen förälskade!
Hon kan för övrigt redan gå uppför trappor i en rasande fart!!
Det kunde inte Lydia på flera månader. Det är en riktig "klätterapa" vi fått tag på, som man får hålla lite koll på!
 Aaaawww!!
  Sovande valpar är aldrig fel att få titta på...

 Bildkavalkad är efterfrågad - och här har ni den.....!! Hihi! Har fotat som en galning....

 Om man råkar stå stilla en halv minut så somnar hon på foten....Nära, nära...
Och Lydia med de synbara känslostormarna har faktiskt börjat lugna sig. Hon är oerhört nyfiken på valpen och kan INTE släppa henne med blicken. Men ofta går de fram för att lukta på varann och puffa med tassen lite kärvänligt. Det är en spännande konkurrent frallan fått in i huset!!

fredag 29 november 2013

Rasen Schapendoes

Idag kommer vår lilla Schapendoes-flicka! Och jag är inte hemma före 22 ikväll!!!! Det är som tortyr! Men efter några timmar i skolbänken och 8 timmar i bilen så får jag se det lilla underverket!
På den HÄR hemsidan beskriver man rasen Schapendoes på ett alldeles underbart sätt!! 
Läs och förundras!! Men jag varnar känsliga läsare - Ni kommer bli förälskade i beskrivningen! ;)

"Schapendoes är en holländsk Vallhund.
En otroligt social vallhund
Rasen är besläktad med Bearded Collie, Owzarek Nizinny, Old English Sheepdog, Briard och Bergamasco. En utpräglad arbetshund som blivit en perfekt familjehund. Som typisk vallhund har Schapendoes lärt sig att leva med människan och försöker att ständigt befinna sig i närheten av sin ägare. Han måste alltid vara där hans husse eller matte befinner sig. Mänsklig närhet hör till hans grundläggande behov. Och gärna också mänsklig närkontakt. Han njuter av att bli smekt.
Att tvinga honom till något är närmast omöjligt. Genom sin stora sociala förmåga lär han sig snabbt att göra både det du förväntar – och det du kanske inte riktigt förväntade!
Hunden är livlig men på inget sätt nervöst lagd. Den är uppmärksam, glad och utomordentligt intelligent. Den är ständigt upplagd för lek och skoj och är tveklöst en idealisk familjehund som även älskar barn.
Men man får aldrig glömma att rasen för bara några få generationer sedan var en utpräglad arbetshund. Den förväntar sig också idag att få en förnuftig sysselsättning. En snabbtur runt kvarteret är inte tillräckligt upphetsande och en större trädgård är på inget sätt en bra ersättning för en längre promenad.
En vettig sysselsättning för Schapendoes är att engagera sig, och hunden, i agility eller lydnad. Genom sina egenskaper blir den snart en mästare.
Också som räddningshund håller rasen utomlands på att få ett genombrott. De högt ställda svenska kraven verkar dock vara lite för tuffa för den livliga hunden. Den arbetar också gärna som ledarhund och som sanitets- och terapihund.
Den är tveklöst en idealisk följeslagare till joggare och cyklister. Som uppfostringsmetod behöver hunden egentligen inget mer än en massa skoj och en kärleksfullt konsekvent ledning. Den är intelligent nog att förstå vad den skall göra och självständig nog att göra det bara du är tydlig med vad du vill. Det du säger skall vara förbjudet måste alltid vara förbjudet. Du måste vara envetet konsekvent. Detta är ingen hund för hårda uppfostringsmetoder.
Av vad som sagts om Schapendoes torde det stå helt klart att rasen är en mycket dålig skydds- och vakthund. Även om förmågan att upptäcka nykomlingar inom reviret är stor leder detta oftast enbart till några välformulerade glädjeskall.
En hund med ett gott humör som standard
Trivsam, vänlig och följsam – det är en Schapendoes. Varhelst en Schapendoes dyker upp är det lätt för honom att entusiasmera människorna med sitt vänliga och inställsamma sätt. Schapendoes är helt enkelt den idealiska familjehunden. Trots det – tack och lov – har rasen inte blivit en modehund.
Hunden är glad, livlig, vänlig. uppmärksam och full av gott humör. Dessa egenskaper har gjort att Schapendoes har en stor skara beundrare. För vem vill inte gärna ha en hund som vän som bland sina karaktärsegenskaper har ett gott humör som standard? En hund som är temperamentsfull utan att vara nervös, en frejdig entusiast som inte visar några spår av aggressivitet och som med sin munterhet får solen att skina?
Lyckligtvis har nästan alla Schapendoes en sådan här härligt okomplicerad karaktär. Detta kan man se på träffar och unghunddagar när alla skuttar omkring glatt och kamratligt och mycket snabbt blir goda vänner.
Den har en lätt och fjädrande gång. Detta typiska sätt att röra sig på skiljer Schapendoes från andra till det yttre liknande raser.
I kraven för rasen ingår att den skall vara glad, livlig, vänlig och aktiv.
Det är inte bara det kramiga och mysiga utseendet som gör rasen så attraktiv. Det är en hund med stor social kompetens – långt innan detta blev ett begrepp på modet! Ibland är den krävande under uppfostran. Den är självständig men ändå lätt att bemästra och har en mycket hög toleransnivå gentemot sin omgivning.
Rasen är uppmärksam, intelligent och livlig och gladlynt – men också självständig och självsäker.
Rasen förnekar inte sitt ursprung som vallhund trots att endast ett fåtal numera får en möjlighet att aktivt utöva sina nedärvda kunskaper.
Stora oemotståndliga mörkbruna ögon
Hunden är mycket uppmärksam på vad som händer i familjen. Hans uppträdande, goda humör och kanske – när man ibland kan se dem – stora runda mörkbruna ögon gör honom oemotståndlig för många.
Även om Schapendoes gärna vistas utomhus oavsett väder tycker han bäst om att vara hemma hos sin familj. Det är hans flock och naturligtvis där han trivs bäst som den otroligt sociala varelser han är.
Rasen röner alltmer uppskattning. Med sitt vänliga sinnelag är det svårt att inte falla direkt. Han är uppmärksam, temperamentsfull och mycket intelligent. Han älskar att ha roligt och att leka. Det är lätt att se att detta är den idealiska familjehunden.
Men det finns givetvis en baksida också. Familjen måste göra klart för sig att en del av deras levnadsvanor kanske måste förändras eftersom de kan stå i motsättning till vad man vill hunden skall göra. Eller också vänjer man sig vid att hunden ofta gör det den kanske inte borde göra.
Det rör sig om en mycket smart och lättlärd hund. Den lär sig mycket snabbt vad som är tillåtet eller förbjudet för en enskild familjemedlem. Och tar snabbt efter det beteende den tycker är lämpligast. Här måste man alltså vara mycket konsekvent. Det bör även gälla barnen. Får de göra något som är förbjudet för hunden förstår inte hunden varför inte också den kan göra likadant!
Mycket godmodig och fungerar bra med barn
Schapendoes är mycket godmodig och livfull till sin natur och fungerar mycket väl tillsammans med andra hundar och mindre barn som den gärna – och mycket försiktig – leker med.
Men Schapendoes vill gärna visa sin underdånighet gentemot sin husse och matte och biter då lite lätt i deras händer när han träffar dem. Detta inledningsvis efter en intensiv glädjeyra.
Rasen har ett synnerligen måttligt eller ringa intresse för jakt. En uppflygande fasan eller en flyende hare kan få den att ta några kortare galoppsprång.
Den håller sig helst i närheten av sina invanda stigar. Drar den iväg blir det aldrig särskilt långt bort. Håller man sig ifrån tätbebyggelse eller trafikerade vägar kan man lugnt låta den gå fri.
Den är normalt rätt tystlåten men kan – om den känner det nödvändigt – ge kraftiga skall när någon obekant tränger in på dess revir.
De flesta Schapendoes älskar vatten och simmar gärna. Och att rusa i ett grunt vattendrag ger en alldeles speciell tillfredsställelse.
Han känner väl till mods tillsammans med en sportig familj som gärna tar honom på långa promenader eller cyklar eller springer med honom.
Vana vid självständigt arbete
Schapendoes är vana att arbeta och tänka självständigt sedan länge. Trots det måste du som ägare ge honom arbetsuppgifter och därmed stimulans. Timslånga återhämtningspauser är inget han har behov av – det rör sig om korta andhämtningspauser även efter rejäla språngmarscher med kollegor. Hans uthållighet är remarkabel. Nonchalerar du honom gör han detsamma med dig. Då kan du inte omgående komma och begära full uppmärksamhet igen.
Han älskar när du leker med honom och ägnar dig åt honom. Han blir lätt en mästare i nästan alla aktiva hundsporter och ger sig hän med stor begeistring. Särskilt lämpligt är det att låta honom ägna sig åt agility, flyball och lydnad.
Pälsen är ca 10 cm lång och vågig. Pälsen skall varken trimmas eller klippas. Den vuxna hunden behöver bara en grundlig borstning varannan vecka. Valp och unghund oftare och mer omfattande. Från andra levnadsåret blir pälsen strävare – valpens är silkesmjuk – och filtar sig ofta. Då gäller det att kamma försiktigt för att förhindra filtningen. Använd enbart kam när borstning inte längre är effektiv. Mycket kamning reder ut underpälsen som är så karaktäristisk för rasen.
Vanligtvis behöver inte hunden bada. En frisk päls rengör sig själv. Bara om hunden är väldigt smutsig kan en dusch vara nödvändig.(Detta håller dock inte alla schappeägare med om...)
Schapendoes är mycket robusta hundar förskonade från de vanligaste hundsjukdomarna. Den holländska kennelklubben har tillsammans med uppfödare satt upp mycket strikta regler för aveln särskilt med avsikt på de ögonsjukdomar (katarakt) som förekommer bland andra vallhundsraser.
Får din hund leva ett normalt och hälsosamt hundliv med motion och rätt föda kommer den att leva ungefär 12-15 år.
Konsekvent inlärning avgörande för problemfri tillvaro
Man måste vara mycket konsekvent när man lär upp Schapendoes. Börja lekfullt men var bestämd. Rasen tycker om att lära sig och är mycket lättlärd. Men ger du honom bara en gnutta av en chans gör han gärna istället så att du känner dig dum. Överarbeta inte inlärningen med valpen. Bygg upp övningarna och andra aktiviteter successivt tills han är 9-10 månader. Rasen behöver mycket motion. Åtminstone en timmes promenad dagligen är ett krav om du vill ha en frisk och sund hund som inte behöver lida av överskottsenergi.
I regel äter inte Schapendoes särskilt mycket. Varje seriös uppfödare delar gärna med sig av sina erfarenheter så att hunden får rätt mat och rätt mängd.
Det krävs ingen kraft för att träna en Schapendoes. Däremot mycket beslutsamhet och konsekvens. Lär du honom på ett riktigt sätt gör han allt för att lyda dig. Stränga tillsägelser, straff och hårddrillning uppskattar han inte – och behöver han inte. Tvång kommer direkt att skada honom."

torsdag 28 november 2013

Lydias önskelista

Lydia var på Granngården och hittade SAKEN som kommer ligga högst på önskelistan till jul!
Familjen kommer nog tyvärr förvägra stackars vovven detta, med tanke på den anskrämliga färgen!!
Eller...jag menar förstås....SYND att vi redan har köpt en julklapp till Lydia...(typ..) Som vanligt är det en enda sak som brukar stå på Lydias önskelista: MAT!!!!! Och om ni lovar att inte berätta för henne så kan jag avslöja att det är nåt ätbart hon kommer få...Sssshhh!!! Hemlis....

Tonåringarna i huset har julpysslat redan och det blev följande två tomtar med gigantiskt skägg. Även kallat: skägg med liten tomte...
 Visst blev de söta! Matteus till vänster och Paulina till höger - eller...deras tomtar, förstås.. ;)
Imorgon är en stor dag: jag åker hem från Umeå och träffar min älskade familj. Dessutom kommer LYSTRA!!
Åh, vad vi längtar!!!
Välkommen, Lilla vän!!

onsdag 27 november 2013

Hundmöten - Kommunikationsmetoden

Många hundar har tyvärr problem med hundmöten på promenaden. Det kan yttra sig i skällande, morrande, utfall och mycket mer. Ett jobbigt problem både för hund och människa.
Mycket av problemen blir värre när hundarna går i koppel.
Många får rådet att jobba med skvallerträning som innebär att man belönar hunden för att den tittar på en annan hund och i förlängningen kommer det resultera i att hunden tittar på dig för att få sin belöning så fort den ser en  annan hund. Den "skvallrar" om att det kommer någon. 
Mer om skvallerträning finns här:
Skvallerträning är jättebra och fungerar verkligen! Har själv provat!
Men det finns ytterligare saker att tänka på - Hunden pratar med kroppsspråket och i ett sträckt koppel med ett halsband runt halsen, är det ofta svårt att "snacka" så tydligt som det behövs för att det inte ska uppstå oro eller konflikter. 
Mer om kommunikationsmetoden kan man läsa här:
På den hemsidan finns också filmer som alla borde se!
Gå med i Facebookgruppen "Kommunikationsmetoden - naturliga hundmöten"
Det är viktigt att vi hjälper våra hundar att fungera i samhället. Vi har stora möjligheter att lära hunden kommunicera på ett mer effektivt sätt. Då får vi en hund som mår mycket bättre och vi kan gå var som helst och göra vad som helst utan att behöva anpassa oss efter var det finns andra hundar. 
Lycka till!

tisdag 26 november 2013

Frallan och halsbandet

 Lite bilder från sommaren, nu när vintern tränger sig på.
Lydia passar på att sno halsbandet jag nyss tagit av henne och drar, sliter, bär. SÅ kul, tycker hon! Den lilla tokan!
Tokroliga guldhund! I love you -
I love you A LOT!!

måndag 25 november 2013

Jag älskar min slöa fralla!!

 
            Ja, inte behöver Lydia aktiveras varenda dag, inte...
Bara hon får vara med familjen så är hon ganska nöjd - en dag eller två i alla fall. Sen är det ju ett faktum att man får en lyckligare hund av att hålla den aktiv och hundägandet blir roligare för människan också. Relationen fördjupas!
Men soffan är skön....åtminstone om det är minusgrader ute....och i soffan kan man mysa tillsammans, både människa och hund!
Jag är ju 70 mil bort, i Umeå, i veckan och det kommer vara fullt ös! Skola heldagar och middagar med släkt och vänner varje dag. På torsdag kanske jag hinner på stan en sväng. Men det blir kul att träffa alla. 
Tänk att så fort man åker hemifrån så längtar man efter familjen och efter underbara Lydia!! Man undrar vad de gör, hur de har det....
Igår sprang en av Lydias vänner bort. Basenjin Millie var ute i den långa, kalla natten och hittades först nu på morgonen. Många engagerade sig i att hitta henne. Jag började tänka på hur det skulle kännas om det hände mig, och hjärtat klämdes ihop så det var svårt att sova. 
Är så oerhört lycklig att hon hittades!!

söndag 24 november 2013

Valp-nostalgi

Idag åker jag till Umeå för att gå på universitetet en vecka. Kommer hem på fredag natt och då är vår efterlängtade valp redan på plats om allt faller ut som planerat.
När det är så kort tid kvar tills vi har valp i familjen igen, blir man valp-nostalgisk och minns Lydias valptid och framförallt de allra första dagarna! Lydia har alltid varit helt underbar och charmig, men nog är det nåt speciellt med de allra första veckorna!
 Valp-hullet satt på de rätta ställena!
 Bita i tårna var favoritsysslan! Den lilla pirajan!
 
 Man kan inte säga annat än att hon var galet söt!
 Så söt att vissa hade svårt att låta bli att pussa henne!
Hur svarar man på en puss? Jo, med att bita i näsan, såklart!
Så spännande när man är 8-9 veckor gammal och upptäcker världen.
Det känns som det var 100 år sen, men det var ju bara 1,5 år sen...
Jaha, nu har vi valpsäkrat hemmet genom att nåla upp de långa gardinerna, tagit bort mattor, satt upp grind i trappan och stoppat sladdar bakom möblerna. Så nu kan hon få komma! Bara 5 dar kvar!!

lördag 23 november 2013

Film från Specialsökskurs

Jahapp, nu har jag övervägt om jag vågar visa....men jag lägger faktiskt ut en film på när vi, under dag 3 på kursen genomförde en plattformsträning. Man måste våga bjuda på sig själv lite...
Lydia sitter och stannar kvar på golvet, när jag går fram till bordet, hoppar själv upp på plattformen då jag klappar på bordet med handen och ska sitta kvar framför plattformen till arbetskommandot. Hon har lite för stor önskan om att tjuvstarta och det måste jag få till! Där är det JAG som måste vara snabbare.
Instruktören Bjornar är peppande som instruktör och sitter bakom och kommer med tips och knep, men överöser med beröm när det är befogat. Jättebra instruktör!

torsdag 21 november 2013

Rallylydnads-träning

 
  Idag träffade jag och Lydia vännerna Anne och Ronja för lite träning i rallylydnad eftersom vi ska starta i nybörjarklass i Kungsör i december. Vi tränade de moment vi behövde, men utan skyltarna.
Lite taktiksnack mellan Anne och Ronja
 
 Anne har tävlat mycket mer än jag har gjort och har kanske bättre tävlingsnerver än jag har - för jag kommer vara helt galet nervös dagen för tävling. Det känns tyvärr ännu större när vi ska vara i en jättefin HundArena som är mer "publikvänlig" än många andra ställen där tävlingar brukar hållas. Jag lovar att det kommer vara en massa publik också...!! Hua!
Kungsörs BHK
  Hur det gick för Lydia, då: Hon är mattecentrerad och jätteduktig. Det som är största problemet är hennes matte som inte är tillräckligt klurig för att fatta hur jag ska få henne att stå på kommando utan att ta i henne...Fysisk kontakt gör att man blir diskad och helst vill vi klara oss igenom en bana utan att bli av med varenda litet poäng vi har...
 Vi avslutade med nåt Lydia KAN bra - stanna kvar och inkallning. Jag har börjat göra skillnad på HIT och KOM på så vis att HIT alltid betyder "hela vägen in till matte i full fart", medan KOM kan betyda att matte tjoar "Stanna" mitt i alltihopa och då ska Lydia stanna trots att hon inte är framme vid matte. I det momentet fick vi faktiskt skina lite inför våra vänner, vilket var trevligt som avslutning på dagens träningspass. Alltid skönt att veta att man kan NÅNTING i alla fall...
 
Det var som vanligt supertrevligt att träffas. Underbar människa och myspyshund!
Vi hinner nog inte traggla så mycket med rallylydnaden nu när Lystra (vår nya valp) kommer. Då får vi nog träna lite inomhus istället, vilket kanske inte är helt fel!

tisdag 19 november 2013

Rallylydnad/Lydnad/Inkallning/Stadga

Igår fick Lydia en vilodag då vi gjorde typ ingenting. Det behövdes efter kurshelgen. 
Idag efter jobbet tog jag med Lydia för en liten träningsstund på fotbollsplanen en bit bort. 
Vi låtsades köra en rallylydnadsbana, men utan skyltarna. Gjorde dock de allra flesta moment:
 Fotgående, tempoväxlingar, byte av riktning, slalom, sitt/ligg/stå osv, osv... Hon fixar allt riktigt bra UTOM att ligga ner på blött gräs!! O-mysigt, tycker hon!! Konstiga hund, DET som är så MYSIGT!! NOT!
Sättandet har hon börjat göra med rumpan petandes ut från mig, men om jag belönar med godis ut från mig så vrider hon till sig bra. Dock är det sånt som man kan fila på mer så hon gör rätt utan att belöningsplaceringen blir så viktig
 Motvilligt och myyycket långsamt lägger sig Lydia ner när jag pekar flera gånger på marken. 
"Måste jag...??" verkar hon säga
"Stå" har Lydia lärt sig riktigt bra nu! Minns ni hur svårt jag hade med det för ett par månader sen..? Nu sitter det jättebra! Så bra att jag faktiskt måste skryta lite över stadgan jag fått till! (Oj, vad illa det luktar med skryt...)
Sen blev det träning av "stanna" och stadga i det kommandot. Inkallning blev ett naturligt inslag.
På klippet ovan varvar jag mellan att gå tillbaka till hunden och att kalla in henne. Detta för att hon inte ska lämna platsen förrän jag säger till henne. Annars tar hon för givet att hon alltid ska springa in mot mig när jag platsat henne. Här blev det inkallning med höger ingång. Sitt sa jag aldrig, varpå Lydia inte satte sig ordentligt. Jag är medveten om det och kommer fila på sånt senare.
Jag inser också att jag inte längre behöver upprepa kommandot "stanna" längre, utan kan börja lita på min hund mer. Tänk vad bra det är att filma sig själv när man tränar. Ännu bättre vore det om nån annan filmade, för det är minsann inte lätt att träna och filma samtidigt!
Sen blev det träning av stadga i stå/stanna kvar samt inkallning till fotposition. NÄSTAN perfekt! Stadgan är jättebra. SÅ bra att jag springer ifrån henne, vänder mig om utan att hon tar vändningen som inkallning och sen springer hon så fort som man kan förvänta sig av en bulldogg in till mig, samt ställer sig i fotposition efter ingång bakom mig.Tyvärr står hon en aning för långt bak, men det är sånt vi får träna separat, tror jag. 
Ska man tävla i lydnad får man inte tjoa och tjimma som jag ofta gör när jag tränar hund - därför är jag inte säker på att traditionell lydnad passar oss just nu. Jag vill hjälpa hunden och ha sådär galet kul ihop. Kanske kan vi ta bort lite av hjälperna när hon blir äldre. Frågan är om matte vill...

Får man säga att man är stolt över sin lilla fralla? Nåja, det gör jag ändå! Vi har faktiskt inte tränat sådär enormt och tragglat som många gör. Kanske är det en fördel att vi håller på med så mycket OLIKA saker. Då blir ingen av oss less på nåt. Nåja, det verkar funka ganska bra för OSS i alla fall! Det är nog olika.

måndag 18 november 2013

Lady-special

Innan Lydia kom till oss, så hade vi en omplaceringshund som hette Lady
Hon var blandning mellan schäfer/dalmatiner/rottweiler och hon är den hund som gjort mig sådär riktigt HUND-TOKIG och nyfiken på att lära mig mer, mer, mer, mer...!
Tyvärr slutade hon sina dagar alldeles för tidigt, men vi tänker på henne ännu. Därför är vi mycket lyckliga över att få presentera en bildkavalkad med vår saknade Lady!
  Lady, 7 månader. Det var då hon kom till oss. Det finns några berättelser om hur hon var när hon blev återlämnad till moder-tikens ägare, som visar hur hon troligen hade det i sitt förra hem. 
Någon i familjen hon bodde hos behandlade henne troligen mycket illa och hon hade svåra rädslor och stressproblem. 
Dessa blev mycket bättre under det år hon bodde hos oss, men försämrades drastiskt igen när hon blev ca 1,5 år.
  Unika färger och flera olika pälskvaliteter hade hon och de allra mjukaste öronen man kan tänka sig!!
 Massor av bilder blir det i dagens inlägg....men Lady är värd en ordentlig dag i rampljuset!
 Godingen sovande på ryamattan!

 Jag är i alla fall lycklig över att Lady fick ett bra år hos oss. Det var hon verkligen värd!
 En lite raggig 7-månaders valp.....  
 ...blev en allt vackrare hund!
 

 Älskad lekkompis!


  Bollbus!
 
   
 Lady somnade med en innebandyboll i munnen e gång efter att ha lekt ute i mängder....DÅ är man trött....
  Lady, 1 år med Lisebergsöronen på!
Snyggingen!
  Skumgummibollen var hennes favoritleksak som hon älskade att tugga på.
 Visst var hon vacker!
 Hon blev vackrare och vackrare allt eftersom hon växte. Sista månaderna var hon oerhört snygg!
TACK Lady, för allt Du gav oss! Vi saknar Dig!