lördag 19 januari 2019

Fys, nosarbete och berikning - i samma övning

 Hoppla, här tar Lystra ett språng minsann.
När Silas var dålig i magen före jul och gick ner så mycket i vikt samt tappade mängder av muskler, så började ett stort jobb för mig att bygga upp honom igen. Så nu ser jag till att varje dag ägna en stund åt fysträning med båda doggsen.
 Jag börjar med att värma upp med en kortare promenad. 10-15 minuter brukar räcka bra för det mesta. Uppvärmningen minskar risken för skador och förbereder hundens kropp för den träning som kommer sedan. Att lägga på ett täcke kan ytterligare hjälpa till att värma upp musklerna.
 Silas är minst sagt aktiv och drar med sig Lystra. Tillsammans leker de massvis under de lössläppta stunderna. Det är verkligen en aktiv ras, schapendoes. Men då Lystra var ensamhund så rörde hon sig inte ens hälften så mycket som nu när de är två.
 Igår fick Silas gå en lång promenad med viktmanchetter bak, idag siktade vi mer på att promenera där benen måste lyftas ordentligt och i backar där musklerna aktiveras i bakstället lite mer.
Silas har tappat mest muskler över länden/ryggen och då är det bra med långsam rörelse där benen måste lyftas. Snö eller skogsvegetation är perfekt.
 De snabba rejsen som hundarna älskar får också en plats. Jag släpper dem lösa en stund varje dag. De kommer mycket bra på inkallning och det ger mig mycket mer möjligheter att ha dem lösa.
 Och ni ser ju vad de älskar det!
Jag är glad att jag har hundar som kan vara lösa. Det är mycket värt för mig. Och såklart för hundarna själva. Så mycket spring som det finns i en schappes ben så måste det få komma ut på regelbunden basis. Det tror jag verkligen!
 Idag har vi firat vår son som fyller 19 och det har varit en väldigt mysig dag! Imorgon kommer det lite gäster och firar honom, så det blir ytterligare kalasande då.
Ikväll ska vi på en fin restaurang och ska njuta av extra god mat. Lyx!
 Bilderna är faktiskt från idag. Jag hade nästan slut på batteri i kameran, men några hann jag ta innan den gav upp. Men det är verkligen inte mycket ljus ute. Allt blir blått eller så flyter konturerna ihop. Svarta hundar mot kritvit bakgrund blir inte bra med min kamera. Men snart är det vår!
 Visst håller han på att bli snygg, min Silas. Tänk, att han snart ska bli pappa(bara allt klaffar)
Är ni sugen på en Mini-Silas så hör av er till Schalindas kennel som ligger i Nora.
Jag tycker det ska bli väldigt spännande!
Det är så roligt att min fina Lystra mår så bra numera. Hon är sprallig och busig så hon ibland är värre än Silas till och med. Och hon visar med hela sin kropp hur glad hon är. Och med sitt söta anlete kan man inte annat än le åt henne när hon är glad.
Här är en film från en övning vi har gjort lite nu och då på sistone. Jag tycker det är perfekt att kombinera nosarbete med fysträning och samtidigt fylla en schapendoes behov av att klättra och skutta. 
Berikning brukar ofta vara sånt som djuret är avlad för, deras grundläggande behov - en schäfer behöver få patrullera sina ägor, en retriever behöver få apportera, en schapendoes behöver få klättra/balansera och använda sin smidiga kropp. Varför inte då hitta på övningar som kombinerar flera saker. Godissök på backigt område är då perfekt, tycker jag. Då får jag in lugna, långsamma rörelser som bygger muskler på ett skonsamt sätt och så får hundarna klättra och befinna sig på höjder. Dessutom blir de trötta och nöjda av att använda nosen
Det märker jag ofta att schapendoes njuter av - att vara uppe på höjder alltså. Det har nog att göra med att de vill hålla koll på omgivningarna.  Det hör säkert till när vallhundarna jobbar med fåren. Just schapendoes har använts i områden som är mer svårtillgängliga än en del vallhundsraser som jobbat mer på öppna fält. 
När man läser om rasen schapendoes står det ofta att de har en uppseendeväckande förmåga att hoppa och att de kan hoppa rakt upp från stillastående, vilket jag ser ofta. De är enormt smidiga. Inte så konstigt att många vill använda sin schappe till agility eller freestyle!
Nu ska vi på restaurang. See ya!

fredag 18 januari 2019

Långheeeeeelg!!!!

Den här helgen har jag långhelg! Göttmos!! 
Så idag har jag varit med hundarna på en nästan 2 timmar lång promenad. Det är snö och is och minus 8 ungefär. Så bilderna idag är från längre tillbaka i tiden  
Vi har 19-årskalas i två dagar för vår minsting här hemma. Han har önskat en pärontårta och jag ska se vad jag kan hitta på. Kanske kommer mån bild här på bloggen  
Hundarna är trötta efter promenaden och sov så sött i en liten hög i soffan nyss. Varm i hjärtat är vad man blir när man ser dem. De är så vänliga och har en sån fin relation. 
När jag släpper dem lösa ute får jag hålla koll på Silas, för han springer gärna ihop med lilla fjärilen Lystra så hon riskerar skadas. Hopplösa unge!! Han blir allt bättre på att lyssna på mig men vill så gärna brottas med henne. Han glömmer att han är mycket större och tyngre än henne  
Fast snäll och glad han voro, han ändock farlig kunna bli..... Vackra ord för en utmaning i vardagen 
Egentligen skulle vi ha frallan Sally hos oss i helgen också men nu blir det inte så. Så nu får vi försöka klara oss ändå 💓 
Hon hade aldrig kunnat hänga med på promenaden vi tog idag. 2 timmar i ganska hög fart kan lätt bli för mycket för en liten fralla 
Silas har viktmanchetter på bakbenen för att muskla till sig över länden efter att han blev så dålig i magen före jul och tappade massor i vikt. Nu mår han som en prins och det ligger på mina axlar att träna upp honom igen. Vi tränar mycket i skog och mark där han får lyfta på benen ordentligt, och vi hittar gärna backar att gå i. 
Nån som har ett bra tips på hur jag ska träna för att bygga upp bakdelen\ryggen utöver det jag redan gör? 
Nu ska vi njuta av helgen.
Må så gott! 

söndag 13 januari 2019

Fralla på besök

Det här är Sally som var hos oss i lördags. Hon kom ganska tidigt på morgonen och stannade till kvällen. Hon är en försiktig tös och vi jobbade för att få henne att känna sig som hemma.
Silas var läskig, tyckte hon. Silas var faktiskt den av våra hundar som tog mest hänsyn. Han gick inte för nära, han gick med sidan emot henne där hon låg och samtidigt var han nyfiken och ville nosa.
Lystra ville ibland bestämma över henne. När Sally tiggde mat sa Lystra åt henne att hon inte fick göra så....Då sa matte ifrån på skarpen - mot Lystra, alltså. Lystra tar ibland på sig uppdraget som polis, vilket inte uppskattas så ofta.
Men det gick nog ändå bättre än vi hade trott. Sally kunde sova en stund bredvid mig i soffan och sen låg hon i hallen och väntade på att bli hämtad av matte igen.
På promenaden ville hon inte vara så nära de andra hundarna, men de fattade inte det utan nyfikenheten tog över....Som det brukar med schappar. Nyfiknare ras får man leta efter.
Nu är Sally återlämnad och helgen är slut.
Hoppas ni får en bra vecka. Det tänkte jag ha!
Hörs

onsdag 9 januari 2019

Hundmat, avel och vardagssnack

Här är Silas - världens galnaste, charmigaste, tokigaste hund.
Nu hoppas vi att vi ska kunna delta vid några hundutställningar under 2019. Silas har ju behövt lite längre tid på sig att mogna kroppsligt. Han hör till en släkt på sin mors sida som har tagit tid på sig att skaffa sig den där pälsen och kroppen som domarna vill se. Vi som hundägare har inte ens kunnat tycka att han varit snygg alltid. Men nu borde vi kunna visa honom i ringen snart. Tänkte faktiskt testa så snart som de första månaderna i 2019
Jag har slutat ge fodret som veterinären rekommenderade för ett år sedan när Silas troligen åt skumgummi och fick magkatarr på kuppen. Har läst på om foder för femtioelfte gången och insett att det fodret jag gav troligen inte alls är så bra för hundarna... Och nu har vi kört  hemlagad mat några veckor(tog hjälp av en erfaren person) och faktum är att magarna fungerar bättre med nya maten. 
En sak som är mycket positiv är att båda hundarna nu äter allt som serveras!! De verkar längta efter matskålen. Jag som i fem års tid fått kämpa med Lystra och de senaste 2 åren med båda mina schappar för att få dem att äta. Många gånger har Silas inte ens gått fram för att lukta i skålen. Han har verkat som han haft rädsla för skålen, nästan. Helt galet! Nu ger jag honom ruccola i maten och han äter ändå med god aptit. Ruccolan får han för att han behöver syrorna i magen. Ibland får han istället lite ananas av samma orsak. 
Nåja, nog om det. Jag återkommer längre fram för att berätta hur det går för oss. Vi har trots allt bara lagat egen mat i ca 3 veckor. 
Silas har träffat sin tilltänkta - Sally. Sally bor hos uppfödaren hos Schalinda´s kennel och Silas betedde sig som en gentleman mot henne. Hon var lite ovillig att hälsa från början med verkade smälta lite när hon fick gehör från honom. Han gjorde dessutom tillräckligt med krumbukter och ålande rörelser på snön/isen för att hon skulle bli lite förtjust i honom.
Tänk, om hon bara kunde börja löpa också. Nu börjar vi bli lite otåliga!
Det står några valpköpare på kö, så nu hoppas vi att det blir några valpisar. Tydligen kommer flera intressenter från Örebro, så jag hoppas såklart på valpköpare som jag kan få hålla kontakt med. De som köpte Lystras valpar har jag kontakt med och det är mycket roligt. Även om jag "bara" äger hanhunden så känner jag mig ändå litegrann som uppfödare. Eller åtminstone att jag har en roll i aveln. 
Silas och Sally har båda två en helt underbar personlighet och mentalitet, så blir valparna lika härliga så säger jag bara "lyckostar till valpköpare"
Jag har börjat nytt jobb denna vecka och är nog lite trött. Det blir en del nya intryck att sortera. Så inlägget idag blir inte så mycket längre nu. 
På lördag ska vi vara hundvakt åt en söt frallatjej över dagen. Till Lystras stora förtjusning 😍 Hon älskar frallor!!! Hon tror hon ÄR en fralla själv 🤪 

söndag 6 januari 2019

Brottningsmatch i soffan

 Två som låtsas vara heeeelt oskyldiga
 ...men den här soffan har nåt betingat beteende knutet till sig - de kan typ inte ligga bredvid varandra i den utan att brottas
 Det är sällan en tystlåten brottningsmatch. Silas börjar morra och gnälla och sen kör Lystra igång minst lika mycket. Då låter så härliga.
 En liten hysterisk blick hör liksom till
 Det är sann kärlek mellan mor och son. Fast de är mer som vänner än som mor och son, tycker jag.De är jättefina tillsammans
 Silas är alltid uttrycksfull....om man säger så...

 Japp.....
 Han är en rolig prick, min Silas. En stört-rolig prick!
 ....och så glimmar det till i minspelet och buset är igång igen.....
 Tokerierna är åter igen igång och Lystra har fått nog.
Det är inte alltid hon får gehör för sina tillsägelser
 Menar hon verkligen allvar?! Näe, det kan jag aldrig tänka mig. Jag tror hon menar att jag ska fortsätta busa....
 Om den där snorungen kunde ge sig nångång. Lite lugn och ro vore inte fel....
 Nä, vet du vad - gammal är ändå äldst!
Silas får se sig själv besegrad