onsdag 19 september 2018

Godsaker på en onsdag

Är det lill-lördag så är det!! 
Idag hämtade jag två paket på posten som jag hade beställt. Två stora säckar hundfoder och sen en hel låda full med tuggben, hundgodis, bajspåsar mm. Nu finns det länge framöver. 
Jag har börjat beställa sånt. Det är så smidigt. Ofta är det bra priser också.

Silas blev lite dålig i magen idag. Mådde illa i morse, dreglade, smackade och har knappt kunnat äta idag. Jag handmatade med färskfoder på morgonen bara för att han mår så illa när han är tom i magen. Det var en bra ide, för sen gick det bättre.
Men ikväll i slutet av promenaden blev han dålig igen. Fast inte riktigt på samma sätt, bara. Fick duscha av honom när vi kom hem.... Inte konstigt att han är dålig i magen - det går ju inte över på en å samma dag. Helgen var ju rätt tuff också. Mycket nytt och mycket stress.
Nu ska vi försöka sova lite. Imorgon är det kurs igen. Men hundarna stannar hemma. De behöver vila.

måndag 17 september 2018

Lek med boxervalp

 Nu kommer lite bilder från helgen då vi var i Luleå och träffade boxervalpen Riva.
Hon och Silas lekte. Silas älskar att bli jagad
 Lystra tycker att boxrar och flattar har en onödigt hög energinivå som hon nästan blir lite allergisk mot....men lite kunde de umgås. Hon är en mogen dam nu och det märks på att hon inte så gärna leker med vem som helst längre. Hon ska gärna uppfostra lite.
 Dit har verkligen inte Silas kommit än...
 Tur att Lystra lyssnar bra när jag säger åt henne att tagga ner. Så då lät hon dem leka medan hon stod stilla och såg på.
 Igår kväll åkte vi hem igen och nu är hundarna så världsvana så det är inte klokt.
Tåg gånger två med byte mitt i natten och sen lokalbuss hem från stationen. Det är nog Silas första gång på buss. Men det var inga problem
När vi skulle kliva av sista tåget stod precis utanför dörren en rottweiler hane...då gick vi snabbt genom vagnen och tog en annan utgång. Stor risk för "krock" med onödigt stresspåslag annars. Annars var det ett par andra hundar vissa sträckor på tågen men de satt i sittvagnarna.
 Nu när vi är hemma igen så sover hundarna som stockar. Jag har inte sovit nästan alla på tåget varken upp eller ner. Inget konstigt med det - jag har problem med sömn även i en helt vanlig säng, så en skakig tågkupe med hårda britsar till sängar gör det inte lättare, precis.
 Det var spännande att se hur hundägare gjorde uppe i Luleå. En med border collie mötte vi tre gånger när han cykelmotionerade sin hund lös i full fart.
Lystra skulle aldrig acceptera en sån fart. Hon skulle stanna och vägra springa mer... Hahaha 😂
 Silas ser gigantisk ut!! Han har så mycket fluff!!
 Lystra hoppar på husse för att få komma ifrån allt spring och bus. Hihi. Hon är en liten mes!
Det var så sorgligt att säga hejdå till vår dotter. Det är länge kvar tills vi ses igen. Troligen inte före jul.... Bara två år kvar nu innan hon kaaaanske kan flytta närmare igen.
Nästa vecka ska jag till Norrland igen. Då med jobbet på rekryteringsresa och bara till Umeå. Övernattning på hotell och flyg blir det då. Lite annat än i helgen. Men bara jag slipper försöka sova på ett tåg....
Riva tyckte visst att Silas var bra häftig och intressant. Titta hur hon luggli och beundrar honom. Så sött! Synd att vi bor så långt ifrån varandra. De här två hade nog kunnat bli riktigt bra vänner ❤

söndag 16 september 2018

En helg i Luleå

Vi sitter på tåget på väg hem från Luleå där vi hälsat på vår dotter Paulina.
Det är jag, maken och hundarna. Sonen har varit i Falun och spelat innebandy och kommer åka upp själv om några veckor för att hälsa på syrran.
Det tog 17 timmar på nattåget på vägen upp. Men det gick ändå bra eftersom vi kunde sova under resan. Egen kupé har vi också. Nu, på vägen hem, kommer det gå lite snabbare - 14 timmar skulle jag tro.
 Såhär fånig såg Lystra ut när husse gick iväg och köpte kaffe på tåget...hah hah 😂
 Men de har sovit också.
Lystra är mest cool och världsvan, men Silas har i perioder kämpat med alla på-/avstigningar. Han tycker det går bättre när vi kör och det låter mycket. Men det är värre när vi står stilla och han hör alla röster..
 Lystra var så söt när jag vek ihop deras filt och la den på väskan. Hon la sig helt sonika ovanpå!
 Paulina och Felix bor i en etta med kök i Luleå. Vi sov i köket. Gick fint.
Vi lämnade också hundarna i lägenheten och gick på stan ibland. Vi kopplade upp telefonen så vi kunde höra hundarna och det var tyst hela tiden. Så duktiga!
På lördagen firade vi dotterns födelsedag och fick besök av min mans syster med sin man och en av deras tre boxrar. En 4 månader gammal tikvalp som heter Riva. Hundarna fick leka först men ni får se bilder från det en annan gång.
Det har varit en trevlig helg! Imorgon bitti kommer vi hem till Örebro igen och kl 13 börjar jag jobba. Phu! 

onsdag 12 september 2018

Att lindra allergin mot hunden

Jag har blivit en vandrande reklampelare. Jag är ju allergisk mot hund och blev för nåt år sen väldigt sjuk. Jag trodde mitt liv med hundar var över. När det var som värst började jag tvätta hundarna med Allergenius schampo och märkte skillnad.
Deras pälsar blev dessutom fin!
Så nu när jag fick chansen att trycka reklam på ett par av mina plagg så tog jag den.
Kan jag hjälpa någon så är jag lycklig.
Läs också på fliken högst upp på bloggen, där jag skrivit mer om min erfarenhet av allergi mot hund. Kanske är du eller någon du känner allergisk?
Kanske kan min erfarenhet hjälpa dig? ❤

måndag 10 september 2018

Att slippa vara hundägare ibland

På söndagen tog jag och hundarna en lugn promenad.
Ibland känner jag att hundägare känner sig lite stressade och vill vara så duktiga hela tiden med sina hundar. Det är såklart jättebra att man vill se till att hunden har det bra, men det får inte bli på bekostnad av sitt eget mående. Ibland har jag kursdeltagare som får dåligt samvete om de tar paus från sin hund eller om de bara sitter stilla och låter hunden aktivera sig själv.
Men jag kan berätta att ibland måste man faktiskt göra det för att vara en bra hundägare i längden.
I söndags tog jag med hundarna en promenad och när vi kom utanför stan släppte jag dem och bara lät dem leka en stund.
De varierade mellan passivitet och fullt ös. Själv satte jag mig ibland och bara tittade på dem.
Kameran var med och jag fotade mina telningar helt utan krav.
Lystra betade en stund och de var så avslappnade båda två.
Jag tror att de behövde det här också.
Det är ju faktiskt bra för hunden att få träna sig att ha det lite tråkigt på promenaden ibland. Att lära sig "bara vara" även på främmande plats.
Jag vet hundägare som alltid har hunden i sin direkta närhet. Som i stort sett aldrig lämnar den ensam. Det är beundransvärt, men det är inte konstigt om man då behöver stänga in hunden bakom ett galler i ett rum och sen får vara själv i ett annat, eller kanske gå ut på altanen och ta en kaffe.
Det är heller inte fel att hitta på något utanför hemmet som inte alls har med hundar att göra. Det behöver vi alla. Kanske är det också nyttigt för hunden.
Om vi bara låter hundarna vara hundar så kan vi ibland lära oss något nytt om dem.
När de själva får hitta på aktiviteter så kan vi ibland bli överraskade.
Silas öra verkar ha lugnat sig lite. Efter kursen i torsdags mådde han verkligen inte bra. Nu kliar han sig nästan inte alls och han verkar mer tillfreds. Det i sin tur gör att han inte reagerar lika stort vid hundmöten eller när ljud kommer utanför huset.
Han är en lite känslig själ och det märks tydligt när han har besvärligt nånstans i kroppen.
Silas mår väldigt bra av avslappnade promenader utan krav. Han blir lugnare och går finare i koppel.
Efter TTouch-workshopen i Mjölby för ett par veckor sedan har jag kört stenhårt med skvallerträning vid hundmöten. Med den lite mer strukturerade träningen så har Silas verkligen blivit lugnare. Han verkar ha fattat att han har kontrollen och kan påverka mötet om han aktivt tar stöd från mig.
Det är skönt med hundmöten där hunden börjar jobba aktivt så att jag som hundägare kan ta det lite lugnare.
Han är så fin, min Silas. Jag lär mig så mycket av honom.
Lystra är lugn och stabil och snart fyller hon 5 år, vilket märks i hennes beteende på promenaderna. Det spelar nästan ingen roll hur Silas agerar i svåra situationer - hon håller sig ändå i skinnet för det mesta. Schapendoes är en vallhund och vallhundar är livliga, känsliga, signalkänsliga, reaktionssnabba och temperamentsfulla. De är dessutom lite sena att bli vuxna, men Lystra är vuxen nu vilket märks i hennes personlighet och beteende.
Men även Lystra mår bra av att bara vara på promenaderna. Faktum är att hon kräver väldigt lite motion och aktivering numera. Hon håller sig i skinnet ändå. Men nu får hon rättså mycket motion och aktivering ändå eftersom Sils behöver det och då hänger hon med på ett hörn.
I veckan ska jag dock ägna nästan varje ledig stund åt hundar. Det blir motion och samvaro. På torsdag åker vi med tåg till Luleå och hundarna ska med. Det blir spännande att se hur de fixar det. Eller främst hur det går för Silas på tåget. Vi ska upp till vår dotter som fyller 20 år. Det ska bli så roligt att ses och få fira ihop.